Av Marianne Cedervall
Natur & Kultur, 2014
ISBN 978-91-27-13994-7, inbunden, 278 sidor
Jag vet inte varför vi missat att recensera denna sista bok om Mirjam och Hervor. Jag och många andra har ju gillat de tidigare.
Marianne Cedervall sade tidigt att det kunde bli fem böcker om de udda vännerna. Så detta är den sista. I de tidigare har miljöerna varit Gotland, Norrbotten och New York. Nu är det mest författarens hemstad Västerås (med små inslag av Gotland, Norrbotten och Belgien).
Två teman slingrar sig om varandra och hänger försås delvis ihop: konflikten mellan dem som vill rädda pilgrimsfalkarna och brevduveentusiasterna, och Hervors letande efter sin barndomskamrat och hennes pappa.
Det var något med brevduvor som gällde Hervors kamrat, och hon med sina magiska förmågor försöker lära sig mer om duvorna för att få ledtrådar till sökandet. Mirjam och hennes älskade Calle åker till Västerås för Calle, ivrig ornitolog, vill vara med i Projekt Pilgrimsfalk (inget författaren hittat på utan ett verkligt projekt som satte fart på hennes fantasi).
En egen sidohistoria handlar om den nypensionerade läraren som har duvslag och som tar sig an en av sina gamla elever med trasslig bakgrund.
Det har förekommit att brevduveägare har lyckats döda rovfåglar genom att förgifta döda duvor som rovfågeln sedan ätit, mest i de länder där brevduvesporten handlar om stora pengar.
Naturligtvis händer sådant också i Västerås (i alla fall i boken). Och andra brott också. Hervor lyckas klara upp det mesta.
Om den första boken var mest en skröna har de senare efter hand fått allt mer allvarliga inslag, även om tonfallet är åt det lättsamma slaget. Jag tror att författaren kan lämna de magiska delarna och skriva angelägna nutidsromaner med eller utan kriminella inslag.
I så fall vill jag gärna läsa.
LEIF-RUNE STRANDELL