Av Sture Lönnerstrand
Noveller 1943, 1944
ZenZats klassikerserie, 2015
ISBN 978-91-981269-3-9, 155 sidor
2009 utkom Den siste Iguanodon av Sture Lönnerstrand (1919–1999) på Zen Zat Förlag. Lönnerstrand skrev på 1940-talen en serie utomordentliga sf-noveller för Levande Livet (1943–45). Tillsammans blev det hela 65 berättelser. Han var mångsidig, diktade lyrik som var före sin tid och skrev lärt om indisk filosofi. Därtill komponerade han elektronisk musik. År 1954 vann hans roman Rymdhunden först
apris i en tävling utlyst av Bonniers. Den världsberömde avantgardisten Öyvind Fahlström (1928–76) hörde till beundrarna.
När sf-kännaren Bertil Falk 2009 gav ut 10 noveller i samlingen Den siste Iguanodon passade han också på att presentera den skicklige illustratören Allan Löthman (1900–1969), som utbildats i USA, bl a vid samma konstskola som Walt Disney. Nu utger Zen Zat och Bertil Falk ytterligare tio av Lönnerstrands fascinerande historier: Det hoppande fenomenet Splunknig. Jag har läst dem med en lustfylld glädje som jag unnar många att få uppleva. Om möjligt ännu större nöje har jag haft av det porträtt John-Henri Holmberg presenterar av Lönnerstrand. Holmberg talar om den uppfordrande rösten som gärna väckte honom tidigt på morgonen, helst en söndag. “Vakna nu, jag vill prata med dig!”
Sture Lönnerstrand var enligt Holmberg “en lindrigt sagt komplex människa. Gudabenådad berättare och samtidigt häpnadsväckande fri från ens den mest elementära självkritik. Han var självgod intill det absurdas gräns …”.
Han föddes 1919 i Jönköping, tog studenten 1937 och begav sig så till universitetet i Lund. Debuterade med diktsamlingen Ung mans gåtor. Han försörjde sig på att skriva noveller för veckopressen. 1952 skadades han svårt i en bilolycka i Tyskland. 1954 var han med och startade den nya sf-tidskriften Häpna!. Lönnerstrand var som person dominant, ibland kolerisk och hade svårt att kompromissa. På 1990-talet drabbades han av ett slaganfall och blev delvis förlamad. 1999 fick han ett nytt anfall som tog hans liv.
Bakpå Det hoppande fenomenet Splunknig finns ett verkligt njutbart fotografi. Där stoltserar och kråmar sig en ung Lönnerstrand vid en fantastisk bil, en Graham av 1939 års modell. Dess kylare går fram i en spets och kallades “sharknose”, dvs hajtryne.
Vem som helst skulle kunna vara stolt över en sådan kärra.
Men bilen tillhör inte ynglingen Sture utan hans mor …
Jag vill inte stjäla den upplevelseglädje mina läsare kommer att finna i Det hoppande fenomenet Splunknig, genom att berätta om novellernas innehåll. Lönnerstrand är lika charmerande barnslig som han ser ut på omslagsbilden med mammans bil, så poserande och därtill helt och fullt övertygad om sina berättelsers bärighet och styrka.
I första novellen Ödesradion blir kanske barnsligheten i magstarkaste laget medan den nästföljande, Inspärrade i evighetstunneln sätter ens hela existens i gungning. Hur skulle det kännas att vakna i en annan tid som en Rip van Winkel? För egen del hör en av mina värsta mardrömmar ihop med tanken att vakna och upptäcka att hustru, barn och barnbarn är döda för länge sedan. Det förstör effektivt Livets innersta mening.
Att sätta sig i en skön fåtölj och läsa en Lönnerstrandare har tycke av att plocka fram en dammig bordeauxflaska och konsumera något som mognat för många solvarv sedan. Kvinnorna på 1940-talet skulle i stort sett bara utstråla skönhet medan männen borde vara modiga (eller verka vara det). De förväntades rädda damerna med risk för eget liv. Sedan är det underförstått att paren skulle leva lyckliga i all sin tid.
Det låter kanske inte så feministiskt men vi får inte glömma att Lönnerstrand också skrev om superkvinnan Dotty Virvelvind, som även blev en tecknad serie.
Någon superkvinna är knappast den vackra Jack Ready i De enögda jätteaporna på Uranus, som är med i den nyutgivna samlingen. “Henne släppte man inte där man tog henne, det var ett allmänt ordstäv i trakten.”
När hjälten kysser henne med våld säger hon: “Hur kan ni bära er åt så där mot en alldeles obekant flicka! Ni borde skämmas. Så skamlig ni är! Usch, så elak!”
Stackars söta Jack, råkar ut för värre elände än att bli kysst. Hela hennes fars gård sugs upp och skickas till Uranus. Denna planet bebos av brutala gorillor som i medicinskt syfte dödar såväl varelser från jorden, som långörade marsianer och blå venusbor med vingar …
Ska man sedan rädda hela surven inklusive fröken Jack, bör man komma ihåg att vrida om startnyckeln till rymdskeppet …
JEAN BOLINDER
Adress till ZENZAT: Västra Alstad PL 59, 23195 Trelleborg E-post zenzat@telia.com telefon 040.485418