Av Hanna van Corswant
Ordfront 2013
ISBN 978-91-7037-683-2, inb, 230 sid
Charlotta vill dryga ut lönen från banken i staden och reser ut på landet för att hjälpa till med att renovera en några huslängor som tidigare varit minkfarm. Gården har tagits över av ett par äldre systrar som planerar att öppna en sommarkoloni för stadsbarn. Ytterligare ett par personer ska hjälpa till med renoveringen, Lisa och Tomas som kommer från trakten.
Enligt almanackan är det påsken 1980, men det är något fel med tiden. Figurer från det förflutna dyker upp vid den gamla minkfarmen och skvallrar om begångna mord. Och aningar om kommande blodsdåd sipprar in genom springorna i de gistna väggarna.
Platsen är också lite oklar. De gamla systrarnas gård är högst verklig, men det räcker med en kortare skogspromenad för att man ska hamna i rena synvillan: ett hus fullt av döda som ägnar tiden åt bowla eller bara förruttna. Ja, vid närmare är det inte ens säkert att de personer som Charlotta går omkring på gården fortfarande lever.
Utan att riktigt begripa vad som pågår och är på väg att hända leds Charlotta till insikt om övergrepp som tidigare begåtts på gården. I skogen hittar hon det hemliga rum där de offren fångats som minkarna i sina burar.
Verkligt och overkligt flyter samman i Hanna van Oorswandt drömlika berättelse. Stundtals känner sig läsaren lika otrygg som Charlotta när hon klamrar sig fast vid livet. Berättelsen är mer poetiskt än vad som är vanligt i svensk spänningslitteratur, men också splittrad och delvis svag i gestaltningen av levande och döda.
Det förblir också en gåta varför historien knyts just till påskhelgen 1980, eftersom det inte har mycket med handlingen eller stämningen i berättelsen att göra.
PÄR ALEXANDERSSON