Av Denise Mina
Resolution, 2001
Översatt av Boel Unnerstad
Modernista, 2015
ISBN 978-91-7645-484-8, 415 sidor
En nyutgåva av boken från 2002, samma översättning. Den recenserades i Dast då: http://www.dast.nu/recension/den-sista-utvagen.
Detta är en skildring av människor på samhällets botten i ett Glasgow som av författaren Denise Mina absolut inte ger en smickrande skildring av. Maureen O’Donnell, som vi fått följa i de två tidigare böckerna i Garnethillserien (detta är den tredje och avslutande), är på väg mot de trettio och på god väg att bli alkoholist. Kanske för att glömma hur fadern utsatte henne för incest, kanske för att hennes skatteskuld är oöverstigligt stor men kanske mest i skräcken över att tvingas vittna mot sin läkare, mannen som mördat hennes älskare och nu fortsätter att trakassera henne trots att han sitter inspärrad.
Den trots allt begåvade Maureen vankar runt i den skotska staden, säljer insmugglade cigaretter i den nergångna stadsdelen Garnethills loppmarknader och är förtvivlad över att systern tagit fadern till nåder. Systern ska dessutom snart föda barn och tänker ge ungen namnet Maureen! Hon önskar att hon befann sig någon annanstans, varför inte i St Petersburg eftersom Eremitaget, som hon så gärna vill se, ligger där.
I stället för att göra önskeresan kommer Maureen och ett par av hennes kamrater på att unga kvinnor rövas bort från Polen för att fungera som prostituerade på en bordell i Glasgow och Minas beskrivningar av dessa människor blir smått prövande för läsaren och speglar samtidigt huvudpersonens inre, turbulenta liv.
Det är en verkligt dyster och sorglig historia som berättas. Staden är mörk, fattig och osar av hopplöshet. När man ser en glimt av något bättre förstörs det snabbt och för Maureen finns det ingen olycka som inte kan botas med en rejäl fylla.
Samtidigt är det en kriminalroman med mord och andra brott men detta intresserar mig mindre än den socialrealistiska underklassberättelse som Mina framkallar på boksidorna. Jag tror faktiskt att detta också är författarens avsikt.
BARBRO LINDBORG
Denise Mina. Foto Neil Donaldson