Juryn för Nordiska rådets nyinstiftade pris för barn- och ungdomslitteratur har nominerat två böcker från varje delregion i Norden till priset för 2013. Det nya priset inrättades förra året efter beslut av Nordiska rådet och de nordiska kulturministrarna.

Danmark

• Kim Fupz Aakeson och Eva Eriksson (ill.): Söndag (Gyldendal, Köpenhamn 2011)
• Oscar K. och Dorte Karrebæk (ill.): Biblia Pauperum Nova (Forlaget Alfa, Köpenhamn 2012)

Finland

• Seita Vuorela och Jani Ikonen (ill.): Karikko / Blindskär (WSOY 2012, Finland)
• Minna Lindeberg och Linda Bondestam (ill.): Allan och Udo (Schildts & Söderströms, 2011)

Island

• Áslaug Jónsdóttir (ill.), Kalle Güettler, Rakel Helmsdal: Skrímslaerjur /Monstergräl (Mál og menning, 2012)
• Birgitta Sif: Ólíver (Mál og menning, 2012)

Norge

Aina Basso: Inn i elden (Samlaget, 2012)

Inga H. Sætre: Fallteknikk (Cappelen Damm, 2011)

Sverige

• Sara Lundberg: Vita Streck och Öjvind (Alfabeta Bokförlag, 2011)
• Jessica Schiefauer: Pojkarna (Bonnier Carlsen, 2011)

Färöarna

• Marjun Syderbø Kjelnæs: Skriva í sandin /Skriv i sandet (Bókadeild Føroya Lærarafelags, 2010)

Grönland

• Nuka K. Godtfredsen (ill.) och Martin Appelt: Hermelinen (Ilinniusiorfik/SILA Center for Grønlandsk Forskning, 2012)

Åland

• Isela Valve: Joels färger (PQR-kultur, 2011)

Det samiska språkområdet

• Signe Iversen och Sissel Horndal (ill.): Mánugánda ja Heike (Idut forlag)

KUPPEN MOT BÖRSEN
Av Mikael Forsberg
Fobeco Förlag 2013
ISBN 9789198089509, 307 sid

142 TON GULD
Av Mikael Forsberg
Fobeco Förlag 2013
ISBN 978-91-980895-16, 289 sid

Nisse Scherman recenserade nyligen Kuppen mot börsen i Dast och han har i stort sett rätt i vad han skriver om styltig och ofta obefogad dialog som i alltför hög drag styr och hejdar intrigbygget. Det är lite synd eftersom Forsberg tydligen vill varna för säkerhetsbrister inom penninghantering på hög nivå.

Hans huvudperson är den mycket datakunnige Per Zander, knuten till polisens arbetsgrupp för IT-brott. Här berättas om ett brott som väldigt mycket liknar en skimning som utfördes i USA i dataepokens ungdom – ett virusprogram (en trojan) som skummar varje penningtransaktion på en så lite slant att det inte borde märkas. Men transaktionerna är många och den stulna summan ackumuleras snabbt. De poliser som utreder saken är skrivbordsdetektiver vars huvudsakliga arbete är att analysera datautskrifter. Det är svårt att få ett sådant arbete att verka spännande.

Boken om de 142 ton guld som försvinner är lite mer actionfylld, med en kapad guldlast och tagande av gisslan. Riksbankens kund är Indien som inte kan vänta medan gisslandramat på flygplatsen i Uppsala pågår utan kräver en ny sändning vilken skickas från en annan flygplats. Detta fungerar alldeles utmärkt.

Skräcken och förvåningen blir stor när det visar sig att någon eller några norpat hela 42 ton guld ur det valv där sändningarna från Riksbaken utgått. Per Zander och hans kollega Axel, gruppens praktikant, får ingen chans att riktigt njuta av den varma korv som inhandlats efter den sista leveransen. I sin jakt efter en tänkbar insider får IT-gruppens medlemmar sätta åt höga militärer och näringslivsdirektörer innan lösningen börjar skönjas.

Även denna bok borde ha haft en kritisk förlagsredaktör och en lite noggrannare korrekturläsare.

Författaren Mikael Forsberg (född 1964 i Strängnäs) växte upp i Mjölby och är nu bosatt i Täby strax norr om Stockholm. Efter de två böckerna Kuppen mot Börsen (som från början hade titeln 10 öre) och 142 ton guld har han utlovat ytterligare en roman 2014.

ÅSA PETTERSSON

Av Magnus Alkarp
Historiska Media 2013
ISBN 9789186297725, inb, 253 sid

Uppståndelsen blev stor när svenska nazister samlades till ett offentligt möte i Gamla Uppsala annandag påsk 1943. Inne i universitetsstaden fick de inte ha öppna sammankomster, men det blev ändå våldsamt när nazisterna kom resande för att tillbringa ett par dygn bland norska flyktingar och inhemska demokrater av olika partikulörer. Enstaka lokala polismän med nazistiska sympatier bidrog till blodspillan.

Inför mötet i Gamla Uppsala, som blev möjligt genom kyrkoherden på orten och den lokale landsfogden, hade en stor grupp Uppsalabor samlats för att markera sin avsky. Situationen gick snabbt över styr. Med dragna sablar högg den inkallade statliga polisen in bland mötesmotståndarna. Blodet, skräcken och ilskan fångades av på bild av pressen, som garanterade att händelserna inte kunde passera i det tysta.

Med åren har väl glömskan ändå börjat breda ut sig likt gräset på Uppsala högar. En som inte finner sig i det är författaren och arkeologen Magnus Alkarp. Han har varit med om att skriva en teaterpjäs om händelserna, och nu ger han en detaljerad och inlevelsefull bild av dem i bokform.

För ovanlighetens skull får den antinazistiska opinionen i Sverige stort utrymme. Alkarp berättar om att den hade fäste både i säkerhetstjänsten och hos polismästaren i Uppsala. Men han skildrar också hur mer eller mindre nazianstuckna poliser och jurister försökte vältra över ansvaret för den på alla sätt misslyckade insatsen i Gamla Uppsala på en ung kvinna som flytt från det ockuperade Norge.

Alkarps täta och välskrivna bok är en utmärkt påminnelse om det komplexa, sjaskiga och ibland stillsamt heroiska spelet om demokratin i ett Sverige som hukade i andra världskrigets skugga.

Ändå gör den mig lite förvirrad. Stilen är sakligt dokumentär, texten är full av uppgifter från källor som noga redovisas. Samtidigt slår författaren tydligt vakt om sin rätt till skönlitterär gestaltning och skriver att han fyllt ut en del luckor i källmaterialet. Av och till under läsningen undrar jag vilka luckor det handlar om och vad som säkert hänt i den mycket övertygande berättelsen.

PÄR ALEXANDERSSON

Magnus Alkarp. Foto Johanna Jeansson

Av Kjell E. Genberg
Wela Förlag, 256 sidor, eBok
ISBN 978-91-86081-75-1

Kjell E. Genberg, från Hälsingland, är en svensk deckarförfattare med över 250 böcker bakom sig. Numera boende i Bromma med utsikt över flygplatsen. Genberg är en av Sveriges mest lästa och utlånade författare. Han producerar böcker i så stor omfattning att det känns tjatigt att presentera honom. Mer om Kjell E. Genberg finns på Wikipedia.

Damoffer var tidigare utgiven under pseudonymen Christian Aage. (Recension då: http://www.dast.nu/recension/damoffer).

I inledningen tråkar författaren polismyndigheten. Namn associerar till verklig polischef. I den andra delen om kriminalkommissarie Nyman blir han efter konvalescens, efter att ha blivit skjuten i ett ben, övertalas kriminalkommissarie Nyman att lämna Stockholm för en tjänst vid polismyndigheten vid Sveriges framsida, Göteborg.

Rotelchefen i Göteborg är fullt upptagen med ett eventuellt terrorbrott, en till synes sprängning av en videobutik, och lastar över fallet med en mördad kvinna på Nyman redan första dagen han tjänstgör. Kvinnan är en avgiftad narkoman som nyss muckat från Hinseberg.

En flygvärdinna faller offer för en man som slår kvinnor. Hon blir anmäld försvunnen. Kriminalinspektör Elisabet Andersson finner fallet märkligt och argumenterar för en full brottsutredning. Fragment för fragment klarar hon och rättsmedicinsk expertis ut hur mordet gått till och vem som är skyldig.

Arnold Nyman ser sin utredning gå i stå och ger kollegan Albin Hildebrand ett handtag med terrorbrottet. De båda kollegornas fall spinner in i varandra och till slut leder arbetet till resultat. En lösning av fallet som kunde sluta illa för Arvid Nyman som åter blir beskjuten.

Jag skulle vilja be Kjell E. Genberg att stilla sig i sitt författande. Kvantitet och kvalitet går sällan hand i hand. Det kunde vara trevligt att läsa en omsorgsfullt skriven roman av Genbergs hand. Emellertid tror jag att jag med en sådan önska skulle göra Genberg en otjänst. Han skriver med lätt hand, spännande och med ett stort mått av humor. Som en bok ska vara när den är som bäst och inte kan bli mer underhållande.

SUNE E. OLSSON

HÄMNAREN
Av Dan Larsson
Pennan Förlag 2013
ISBN 978-91-637-1790-1, 223 sid

FARLIG FÅNGST
Av Dan Larsson
Raketförlaget 2009
ISBN 978-91-86097-02-8, 194 sid

CLOWNEN
Av Dan Larsson
Raketförlaget 2005
ISBN 978-91-975655-7-7, 180 sid

På sätt och vis är Dan Larsson ungdomslitteraturens motsvarighet till Dan Brown. Enkelt men effektivt språk, mystiska händelser och korta kapitel. Han tar dessutom upp frågor som tidigare inte var så vanliga i ungdomstexter, brott som våldtäkter, kidnappningar av barn och andra ruggigheter. Kanske lämpar de sig inte för de alldeles unga, man bör nog ha kommit en bit upp i tonåren för att ha den där riktiga läsglädjen.

Huvudperson i de här tre böckerna är den närsynta tösen Linn. Det är i boken Clownen som en våldtäktsman härjar och eftersom Larsson inte är alltför explicit kan läsarens egen fantasi göra saken än fasansfullare. En genomgående trygghetsfaktor i romanerna är bygdens polis, stadig, medkännande och klok.

Farlig fångst utspelar sig, liksom de flesta av författarens böcker i trakterna i och kring hans hemstad Enköping. Det är en rätt rappt skriven berättelse där huvudpersonen Linn råkar ut för hemska saker i stil med dem Roland Hassel utsattes för i Olov Svedelids romaner. Men eftersom allt ordnar upp sig i slutkapitlen lär läsarna undvika mardrömmar. Kanske är det dock bäst att sträckläsa eftersom det förekommer hårresande saker innan allt är uppklarat.

Hämnaren börjar pang på! Linn ska gå på muggen på natten och hittar en man som dinglar i en smal kedja från toalettens spolcistern. Därefter följer en smått intrikat historia med inslag som en gammal vilda väster-freak känner igen från barndomens matinéfilmer. Eller vad sägs om att hjältinnan binds och läggs tvärs över järnvägsspåren när tåget är på väg. Det går häftigt till i Enköpingstrakten.

Dan Larsson har i en intervju sagt att efter Hämnaren tänker han avsluta sitt författarskap. Fram till nu har han hunnit skriva 26 barn- och ungdomsböcker. Lite synd är det allt …

KJELL E. GENBERG

Krönika av HELENA SIGANDER

… är det dags att antingen pensionera sig som författare eller …


Jag bokdebuterade sent i livet. Jag var över fyrtiofem år. Redan då ansågs jag vara på gränsen att kunna bli ett affischnamn. Tack och lov har de förlag som gett ut mina böcker varit små, obskyra och inte haft en tanke på att göra mig till affisch. Jag trivs som jag är.

Men både små och stora förlag lägger av.  Som ni kan gissa är min likhet med Joyce Carol Oates (jämför bilden nedan) ringa förutom det att jag liksom hon oavbrutet producerar litterära verk. Att vänta på att ett nytt förlag kommer att ge ut mig är inte att tänka på, särskilt som de som jag trodde jag var populär hos numera tittar åt ett annat håll då jag kommer med famnen full av manus. 
Därför har jag startat eget.

Exilium förlag heter det efter mitt möte med Kärleken. Jag var student i Uppsala.  Inskriven på Norrlands Nation, vägledd av kamrater som dansat under flera terminer på Norrlands. Norrlands var tyvärr under reparationer. Den som ville roa sig hänvisades till ett ruckel vid Fyrisån, några bräder till väggar och tak som skevade ut över vattnet. Exilium, kallades det. Misslynt stapplade jag dit på platåerna. Humöret skiftade snabbt för genast upptäckte jag en långhårig, rödhårig student. Han upptäckte mig. Inte förrän då barnen var över tjugofem berättade vi för dem om kvällen på Exilium och att vi flyttade ihop tre dagar senare. Man vill ju inte föregå med omoraliskt exempel då det gäller barna.

Då det gäller bokutgivning är också beslut snabba. Vilket manus ska göras odödligt? Exilium förlag är tänkt att ge ut e-böcker. Att läsa på läsplatta och i telefonen och på andra skärmar, datorn går bra, är alternativ som vinner terräng. E-boken dör inte på samma sätt som en bok som faller i glömska så snart den inte exponeras. E-boken finns i cyberrymden för evigt och därmed författaren! Boken finns så länge någon vill hålla den i lager. Och det är dyrt.

Mitt förlag ska ge ut mina böcker som e-böcker. Det var hur jag tänkte i december 2012. Alla mina deckare först och sedan…

Men så kom Sigrid Anders. En gång. (Sedan kommer hon inte mer på grund av olyckan.) Men hennes manus fanns på förlaget. Dubbeldöd, ett manus med två deckarmanus i. I det ena introducerade hon en trio utredare som jag fastnade för.

Poliskommissarie Herman Hansson, en mager något framåtlutad 60-plussare mer håret kammat bakåt i spår som på en nykrattad kyrkogård med småsten. Anna Ljung, gotländskan och doktoranden i forensisk vetenskap, vars unga trumpna överlägsenhet svårt sargade den tredje, Kim Petersén, rörmokaren och dvärgen vars dröm var att bli en decimeter längre. Därför skriver Kim, mot betalning, Citymord som finns parallellt i volymen Dubbeldöd. Få vet, förresten, om Kim är man eller kvinna. (Inte ens jag.)


Sigrid Anders fick komma ut med två e-böcker, 2012, innan mina egna ens fått nya omslag. Dubbeldöd och Hållplats Ättehögsgatan. Och så blev det några e-böcker till.

Förvåningen över att det rullat på är stor i bekantskaps- och författarkretsar.  
Mest förvånad är jag möjligen själv. Förutsättningarna för stordåd var inte givna i tidens begynnelse eller i alla fall på fyrtiotalet, då jag är född. Det betyder att mina föräldrar är födda på det tiotalet som var första världskriget. När de växte upp och blev föräldrar, under andra världskriget, hade de alltså inte ätit vitaminer och proteiner och annat nyttigt, under en lång rad år. När de fick mig var jag så liten och pyttig att de trodde att de hade fått ett barnbarn. Sedan dess har jag vuxit till mig och står med båda fötterna stadigt på jorden. 
Nog om mig! 
Mer om Exiliums författare.

De är alla speciella. Främst är att de skriver väl. Sigrid Anders är inget undantag. Grejen med henne är att hon aldrig kommer att framträda.  Trots att hon är i den bästa av ungdomlig ålder, är trevlig och… allt möjligt gott – gjorde olyckan hennes ansikte förstört. Från en dag till en annan. Rent hemsk! Chock att titta på sig själv i spegeln. Förlaget kommer fortsättningsvis att stödja henne och ge ut hennes deckare. (För resten av huvudet fungerar utmärkt.)

Hållplats Ättehögsgatan är Exilium förlags andra fysiska bok. (Den första är Dosan, Helga Gregorius berättelse, av mig). Kvarlevorna av ett barn hittas i ett bostadsområde i Göteborg. De visar sig vara kanske upp till femtio år gamla. Frågan är vem barnet var. Varför ingen saknat det? Hur dödsfallet gått till.

Samtidigt i Göteborg pågår en underlig form av hemfridsbrott. Någon går in i folks lägenheter och gör sig hemmastadd. För dem som bor där, alltid en ensamstående kvinna, har det tagit tid att fatta att någon faktiskt varit där. Inget är stulet. Ingen åverkan på låset har gjorts. Inget intrång via fönster eller så.

Hållplats Ättehögsgatan, vilket är namnet på en hållplats för spårvagnen i Göteborg, är ett psykologiskt drama. Den berättar hur ömtåligt en människas psyke är. Att allt vad man varit med om, gjort själv eller varit vittne till finns med inom en. När en kris kommer utlöses mekanismer beroende på vad man har i sin ryggsäck.

Och Sigrid skriver vidare … och det blir samma gäng som utreder, vad jag har hört. Skriver mer, det gör jag med. Om det blir en e-bok eller bokbok, jaa det står skriver i cyberrymden. Men utgivet blir det.  Och underbart är det att slippa ligga vaken om natten och undra om manuset blir antaget …

HELENA SIGANDER
Nytt jobb: förläggare

Exilium förlag: http://exiliumforlag.se/

Seriefrämjandet har utlyst en tävling där uppgiften är att skapa en ny serie för barn/ungdomar. Temat är fritt och prissumman är på sammanlagt 20 000.
Tävlingen är öppen för såväl professionella som icke-professionella tecknare. Det konstnärliga utförandet är fritt: ju mer unikt, desto bättre!

Detta finns att läsa i Seriefrämjandets nyhetsbrev, där det också står om främjandets vandringsutställning om Tove Janson och Mumindalen och om mangaserier. Den som kan mycket om serier kan anmäla sig till stor tävling.

Av David Baldacci
Zero Day 2011
Översatt av Helena Prytz
Bra Böcker 2013
ISBN 978-91-7002-967-7, 432 sid

David Baldacci inleder med Dagen noll en ny serie om den dekorerade krigshjälten John Puller som enrollerats vid den amerikanska arméns kriminalpolis och där anses vara en av de skickligaste utredarna. Han kallas till hålan Drake i mellanvästern där en hel familj med militär anknytning hittats mördade i en källare. Mannen i huset hade arbetat med hemligstämplat material och på plats får Puller samarbeta med den lilla stadens kriminalpolis, en kvinna vid namn Samantha Cole (”play nice with the locals”, är hans order. När de börjar knacka dörr efter vittnen visar det sig att familjen i grannhuset också har dödats.

Baldacci har tidigare visat att han är skicklig när det gäller att skapa spänning och denna bok visar, trots sitt tätskrivna omfång, att han inte blivit sämre. Lite kan man kanske hänga upp sig på att han i sina hjältar skildrar nästan parodiskt beskrivna Rambo-typer. Puller är en sådan – mycket stor, mycket stark och med ett gott hjärta som emellertid inte slår alltför hårt när det kommer till kritan. Eftersom Baldacci är en skicklig skribent dröjer det inte länge innan man fäster sig vid hans personer och trots att man är europé överser med de mycket amerikanska beskrivningarna. Personerna blir efterhand faktiskt mångbottnade och huvudpersonens bekymmer och tillkortakommanden tillhör inte de gängse klichéerna.

Baldacci har hittills skrivit ett tjog bastanta romaner, de flesta med politisk anstrykning och med huvudpersoner av det rätta virket. Hans nya hjälte faller inte långt från päronträdet. Han slåss som om han vore skriven av David Morrell och tänker som om Conan Doyle vore hans skapare. Han har erfarenhet från strider i Irak och Afghanistan och andra ställen där man i Amerika anser att landets säkerhet hotas. Hans uniform pryds av det som på soldatslang kallas fruktsallad – alltså medaljer.

Samarbetet med Cole, som är född och uppväxt i Cole och känner sin hemstad utan och innan, visar sig fruktbart, trots att dödssiffran stiger i kommunen. Man vänder blad med ökande intensitet. Vad ligger bakom? Naturligtvis spökar 11 september i bakgrunden – den händelse som påverkat alla amerikaner djupt in i själen. Och Baldacci skriver huvudsakligen för sin amerikanska publik.

Puller har lite mer att tänka på än enbart mordgåtans lösning. Varför valdes just han för uppdraget? Varför är det så noga med att alla rapporter ska skickas till militären pronto? Varför får han inte dela viktig information med sina civila kolleger?

Han måste välja sina vänner, välja vilka det går att lita på och till sist väljer han att gå på magkänslan.

Baldacci har åstadkommit en trovärdig och skrämmande historia som gör att jag mer är gärna läser kommande böcker som Super-John Puller.

PER MAGNUSSON

Av Maria Ernestam
Forum 2012
ISBN 9789137137896, inb, 345 sid

Romanen handlar om Karolina, Elena och Mariana, tre systrar som bär på  ett hemskt minne. Deras far blir mördad under till synes märkliga omständigheter. Motivet är oklart, en omständighet som löper som en tråd  genom berättelsen. 30 år senare på samma plats sammanflätas en rad omständigheter som kastar nytt ljus över mordet, men också över makt och förtryck i ett litet samhälle.

Berättelsen är en intrikat historia om utanförskap och om hur ett samhälle utvecklar mekanismer  för att främliggöra och stöta ut människor med annan etnisk och kulturell bakgrund. Det är också  en historia om goda människor, som drivs av oegennytta och kärlek.

Romanen är på många sätt läsvärd med ett ovanligt perspektiv i samtida svensk litteratur.

ULF MALMSTRÖM

Maria Ernestam. Foto Thron Ullberg

Av Stina Nilsson
Bokförlaget K&B, ebok, 117 sidor
ISBN 978-91-85903-22-1

Stina Nilsson från Västervik, född 1963, nu boende i Röda Stan i Norrköping med sambo och dotter, har frilansat som radioreporter vid sidan om sitt skrivande. Två hjärnblödningar kunde inte sätta stopp för hennes yrkesval och intressen. Med hjälp av rullator fortsätter Stina Nilsson arbeta. Hennes håg omfattar dikter, noveller, deckare och sagor.

Idag har hon släppt två diktböcker, Eldens aska och Vattnets ådra. En saga. Sagan om smått och gott, och debutromanen Andetag.

En föredömligt kort bok som inleds med en dikt kallad REVIRIJÄRAN.

Författaren skriver korta meningar som driver texten i stackato. Dessutom upprepar författaren ord i en teknik som används i för stor omfattning.

Boken handlar om en kvinna med problem efter ett liv med en man. En mamma som ska hjälpa till att hela dotterns trasiga psyke. Kapitlen hoppar från nutid till dåtid i omgångar. Språket är inte drivet. Det finns en del att önska om ordval och meningsbyggnad. Sammanfattningsvis blir intrycket att någon skrivit känslor utan redigt sammanhang.

På omslaget står att det är en spännande roman där Stina Nilsson använder sin stora poetiska förmåga att i ord fånga ångest, vanmakt, hämnd och lättnad. Tidsenligt handlar det om en man som slår kvinnor. På mig ger boken ett tafatt och rörigt intryck.

SUNE E. OLSSON

Av Carin Gerhardsen
Norstedts 2013
ISBN 9789113049717, inb, 374 sidor

Carin Gerhardsen tillhör de författare som blir bättre för varje bok hon skriver. Detta är den sjätte delen i serien om Hammarbypolisen och författaren har tagit ett stort steg uppåt på kvalitetsstegen. Och det är ju så det skall vara. Alltför många av våra mest välkända kriminalförfattare verkar inte ha insett att de måste utveckla sina karaktärer, intriger och miljöer för att böckerna ska få ett högre läsvärde. Det kan förefalla som om det blir någon form av slentrianskrivande många gånger.

Men det gäller inte Carin Gerhardsen. Hennes karaktärer är de samma som förut, ledda av Conny Sjöberg. Hennes intriger är också centrerade kring liknande ämnen. Hon beskriver ofta mäns våld mot kvinnor, såväl fysiskt som psykiskt. Hon skriver om barn som far illa. Men det blir inte slentrian, dels för att ämnet inte inbjuder till det, men också för att hon har utvecklat sitt författarskap så att man som läsare blir mer engagerad och ofta rejält förbannad.

Detta har nästan blivit en egen genre – mäns våld mot kvinnor. Kanske har Stieg Larsson satt ribban. Det här måste skrivas om!! Carin Gerhardsen är antagligen den bästa svenska deckarförfattaren i den subgenren.

I denna den bok är det ett antal kvinnor som försvinner, alla av olika anledningar, men ändå inte. Det är oftast någon form av övergrepp som ligger bakom. Författaren skriver så att man som läsare blir full av hämndbegär och verkligen önskar dessa skitstövlar allt ont.

Samtidigt lever poliserna sina liv, med sina problem. Gerhardsens böcker är på det viset bräddfyllda av relationsbeskrivningar. Skillnaden nu mot hennes tidiga böcker är att nu får hon läsaren att ta ställning, att engagera sig. Om hennes utveckling fortsätter på det här viset är hon snart en av de allra bästa deckarförfattarna i landet. En deckardrottning på riktigt, och inte bara till namnet!

NUSSE SCHERMAN

Av Patricia Cornwell
Port Mortuary 2010
Översättning Nils Larsson
Norstedts 2013
ISBN 9789113045214, inb, 389 sidor

Skuggor ur det förflutna är den artonde på svenska i Patricia Cornwells långa och populära serie av kriminalromaner om rättsläkaren Kay Scarpetta. När berättelsen börjar är hon inkallad till militärtjänstgöring – överste Scarpetta – och tar hand om kropparna efter amerikanska soldater som mött en våldsam död i tjänsten och sedan flugits till den hemliga anläggingen på Dovers flygbas, AFME, Armed Forces Medical Examiner. Det är sista dagen på flygbasen och hon blir oväntat hämtad av den gamle vännen, polismannen Pete Marino, som är en mycket erfaren mordutredare. Hon måste på en gång följa med hem, till Cambridge, Massachusetts. I Norton’s Woods, alldeles nära Scarpettas bostad, har en ung man hittats död under oklara omständigheter. Och mystiken tätnar redan på bårhuset. Bårhuset i Cambridge, där Scarpetta nu ska återgå som chef, efter militärtjänsten.

I Skuggor ur det förflutna är det Kay Scarpettas handlingar och tankar som driver handlingen framåt, andra karaktärer från Scarpetta-serien finns med, men hamnar lite i bakgrunden i berättelsen. Händelser i Scarpettas förflutna avslöjas under jakten på en teknologiskt avancerad mördare,

Som alltid är Patricia Cornwell noga med detaljerna, även när det gäller det obduktionstekniska, och hon påpekar själv i ett slags förord, ett meddelande till mina läsare, att boken visserligen är skönlitterär, men därmed inte science-fiction. Det mesta i boken existerar redan eller vore fullt möjligt, om än djupt störande. Jag tycker att det är en styrka hos Cornwell att hon är varsam med procedurer och rutiner. Så till den grad att översättaren Nils Larsson i efterordet tackar professorer och läkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna för deras hjälp med termer och jargong. Det finns såklart alltid en risk att berättelsen på det sättet blir komplicerad och kräver mer av läsaren, men i det här fallet ändå väl balanserat. Sammantaget: som alltid mycket god läsning med hög trovärdighet från Patricia Cornwall.

ULF BROBERG

Patricia Cornwell. Foto Debra Gingrich

Av David Bergman
Lind & Co 2013
ISBN 978-91-7461-168-7, 390 sid

Egentligen trodde jag att technothrillerns tid var ute sedan det kalla kriget officiellt avslutades i och med Sovjetunionens fall. Men nu rustar Ryssland igen och har övat angrepp mot Sverige, oroshärdar flammar upp lite här och var, inte minst i Mellanöstern, så det är väl inte så underligt att författare åter kikar mot svenska föregångare i genren som Jan Guillou vars Hamiltonserie blev en succé från 1986 och framåt, Anders Jallai, som fortfarande på 2010-talet varnade för rysk intervention och inte minst Harry Winter (pseudonym för Ingemar Dörfer, Lars Christiansson, Bo Hugemark och Stefan Bojerud) som med serien Operation Garbo (start 1988) skrämde det fredliga svenska folket för ryssen.

David Bergmans 36 timmar är en spännande och välskriven historia som håller sig inom dessa ramar, även om det här handlar om en konspiration på svensk mark och utspelar sig i en nära framtid. I detta framtida Sverige finns en myndighet som vill ha allsmäktig kontroll över landet och dess medborgare genom att samla polis och militär under samma ledning.

Alla tycker inte om de politiska förändringarna vilket märks en midsommarhelg då en stor demonstration ska genomföras i protest mot polisens tillämpning av den så kallade Nationalsäkerhetslagen. Demonstrationen går över styr, det blir blodspillan när säkerhetspolisen riktar sina vapen mot demonstranterna.

En som deltar i demonstrationen är general Johanna Lindströms dotter. Hon är nära att bli skjuten men räddas av sin mor som i upprört tillstånd konfronterar säkerhetspolisens högste chef och då blir varse att någonting antidemokratiskt är i faggorna. När hon börjar rota i saken blir hon på det klara över att här finns en konspiration mot det svenska styrelseskicket. Hon bestämmer sig för att utnyttja de avancerade tekniska resurser hennes ställning ger henne för att förhindra att konspiratörerna lyckas i sitt uppsåt. Spänningen stramas till genom att allt sker i en kamp mot klockan.

Det är en ganska snygg – och lite ovanligt – vändning, detta att det är militären som sätts att rädda landet från att bli en totalitär stat. I vanliga fall brukar det vara tvärtom, civila hjältar som tar sig an uniformerade krigshetsande bovar.

Man kan också se boken som kritik mot den smygökande offentliga övervakningen av svenska medborgare. De som påstår att myndighetskontrollen över medborgarna ökar genom många samverkande lagförslag är inte helt ute på djupt vatten. Säpo vill ha mer makt och mindre insyn, något Bergman ger dem i 36 timmar och samtidigt pekar på vad som händer när en organisation får alltför stora befogenheter.

Nu är det gudskelov ingen pamflett utan en spänningsroman med de överdrifter en sådan alltid dras med, överdrifter och osannolikheter som driver fram historien mot ett nödvändigt klimax.

Bergman skildrar skickligt hur, som det står på baksidan, de som är satta att skydda medborgarna, har blivit deras fiender. Än är vi inte där men det är bra att det finn någon som viftar med varningsflaggan.

JAN NYGREN

Av Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand 2013
ISBN 978-91-46-22345-0, 350 sid
Ljudbok inläst av Tomas Bolme
Bonnier Audio 2013
ISBN 978-91-743-3192-9, 10 CD (11 tim, 9 min)

Jag tänkte mig att lyssna och läsa parallellt på Mårtensons senaste denna gång. Det sprack rätt snart. Tomas Bolmes pausering och distinkta skådespeleri/uppläsning gjorde att jag snart låg flera sidor före. Då lade jag av och lät Bolme (bilden tv) leda mig igenom den fyrtioförsta romanen om antikhandlare Homan och hans katt.

Som så ofta fann jag att utvikningarna i handlingen var minst lika intressanta som huvudintrigen. Redan efter ett par kapitel kände jag mig underhållen och upplyst, rent av lite lärd. I Mårtensons böcker hinner nämligen inte herr Homan ta många steg innan han finner något intressant att lägga ut texten om, det må vara antikvikteter, superb föda eller kulturhistoria. Dessutom serveras allt på kultiverad svenska. Man ska äta gott, bo i Gamla stan och ha goda kunskaper om både det ena och det andra ty då åldras man ej. Det gör inte Johan Kristian Homan. Han är ungefär lika gammal nu som 1973 när han för första gången dök upp inom bokpärmar. Cleo, den vackra katten, är likaså odödlig.

Det börjar med ett bröllop i Shakespeares stad Straford-upon-Avon där Homan möter de människor som handlingen – alltså den kriminella handlingen – skall kretsa kring. En av dessa personer ger honom i uppdrag att åka till Miami i Florida för att köpa det dyra föremål som gett romanen dessa titel. Allt går bra fast han undrar om han inte är skuggad och hur ska det egentligen gå eftersom hans uppdragsgivare synas under amerikanska skatteverkets lupp. Nå, han kommer hem igen till Sverige. Det gör också hjälmen och han får sitt arvode för resan. Men nästa dag får han veta att någon haft ihjäl uppdragsgivaren, troligvis bara några minuter efter att vår hjälte återvänt hem med sin sedelbunt.

Och var han är befinner sig hittar han något att berätta om, något som inte alls har med den tunna kriminalberättelsen att göra. Det är en av anledningarna till att jag varje år läser eller lyssnar till en Homan-bok av Mårtenson. Han är ett träd värt att kyssas.

KJELL E. GENBERG

All heder åt Jan Mårtenson. Med denna bok har han givit ut 63 böcker och detta är den 41:a om antikhandlaren Johan Kristian Homan. Till en början var jag ganska förtjust i hans böcker. Han visade att man inte behöver fylla kapitlen med våldsamma och blodiga historier. Mårtenson valde istället att bilda sina läsare och fylla dem med främst historiska fakta. Det var både annorlunda och trevligt.

Med tiden har det dock blivit synnerligen enformigt. Den ena boken tycks kalkerad från den andra. De är förvillande lika och någon förnyelse skymtar inte någonstans. Dessutom åldras ju inte huvudpersonen. Den första boken om honom kom ut 1973 och då var han väl i fyrtioårsåldern. Han borde med andra ord vara runt 80 nu. Nejdå, han behåller sin ålder likt Kalle Anka. Det som har skett med åren är att han har skaffat sig en flickvän, som inte heller åldras. Francine, som liknar Julia Roberts. De diskuterar om de ska gifta sig och skaffa barn eftersom hennes biologiska klocka tickar. Hur den nu kan göra det eftersom inte heller hon åldras, och Homans katt har också evigt liv.

Som sagt, det börjar bli tjatigt. Ett typiskt scenario när två personer träffas är: Person ett säger något. Person två svarar; Nu förstår jag inte riktigt. Då kan person ett berätta något upplysande. Detta upprepas om och om igen så att läsaren blir lätt uttjatad. Och det finns inte en bok som inte nämner ordet Hauptbyrå ett flertal gånger. Det blir till sist så att man bara väntar på det.

Homan har denna gång fått i uppdrag att åka till Florida med uppdrag att köpa en gammal grekisk hjälm åt en kund. Detta får i förlängningen dramatiska följder med mord som yttersta konsekvens. Johan Kristian Homan kan som vanligt inte låta bli att lägga näsan i blöt. Han är mer än vanligt enerverande, kverulerande och överskattar sin egen betydelse. Jag har inga problem med att kriminalhistorien är tunn och att författaren lägger ut en ledtråd tidigt som gör att man kan avslöja mördaren. Jag har inte heller några problem med att boken är sprängfylld med information om händelser och antikviteter. Det jag har problem med är att jag tycker mig ha läst den här boken så många gånger förut.

NISSE SCHERMAN

Jan Mårtenson. Foto Cato Lein

Av Kjell Eriksson
Ordfront 2013
ISBN 9789170376870, inb, 464 sidor

Kjell Eriksson tillhör en av landets mest kvalificerade kriminalförfattare. Hans tio böcker långa serie om Uppsalapolisen Ann Lindell rönte stor uppskattning av både mig, andra kritiker och många läsare. Han blev belönad med Svenska Deckarakademins debutantpris (Den upplysta stigen) och priset för årets bästa deckare (Prinsessan av Burundi). Nu har det varit ganska tyst om och från Kjell ett tag. Förra året kom ändå den självbiografiska Simma i mörker.

Tystnaden beror mest på att han bosatt sig i Brasilien delar av året. När han nu börjar på en ny deckarserie är det helt naturligt att dessa böcker kommer att tilldra sig i hans nya hemland. Vi får träffa den ganska fete, ganska late och ganska odräglige kommissarie Santos. Hans polisdistrikt är inte så stort och han lägger mest kraft på att göra absolut ingenting, förutom att ta en öl då och då. Han har ett antal lika lata poliser till sitt förfogande, men den nye Luiz är i Santos tycke alltför nitisk och ambitiös.

Två mord inträffar i ganska rask följd. Det är till synes ganska ordinära och hyggliga människor som någon tagit livet av. Samtidigt förekommer det ett par mystiska främlingar i byn. En av dem är skottskadad och gömmer sig. Han tas om hand av en liten pojke som av en tillfällighet blir indragen i dramat. Mot sin vilja börjar Santos och Luiz nysta i fallet. De vill inte bli lurade, inte i sin by.

Själva spänningshistorien som författaren snickrat ihop är inte så märkvärdig. Boken lever på de härliga karaktärerna. Kjell Eriksson är noga när han beskriver alla personer, även om de bara har en liten roll i handlingen. Och miljöerna, de fantastiska brasilianska miljöerna som vi får beskrivna så att man tycker sig sitta och läsa under ett träd i hettan, och med en kall öl inom bekvämt räckhåll.

Kjell Eriksson har gjort det igen. Han var slug nog att avsluta sin förra serie. Många författare håller på tills det blir slentrianmässigt både skrivande och läsande. Men nu har vi fått en ny karaktär att följa och bekymra oss om. Det ska bli mycket trevligt att få lära känna kommissarie Santos ännu närmare.

NISSE SCHERMAN

Kjell Eriksson. Foto Idah Lindhag

Av Patrick de Witt
The Sister Brothers 2011
Översatt av Manne Svensson
Forum 2013
ISBN 978-91-37-13791-9, 375 sid

Detta är Patrick de Witts andra bok, den första på svenska, och en vilda västern-skröna av renaste vatten. Det är en grym historia som börjar med en ingående beskrivning av hur en häst bränns till döds och den som inte tror sig tåla sådant bör nog akta sig för denna roman om de båda yrkesmördarna Sisters som i mitten av 1800-talet är på väg till Kalifornien för ännu ett uppdrag. Mannen som denna gång ska bli lik är uppfinnaren Herman Kermit Warm som funnit en fantastisk metod att hitta guld.

Bokens berättare är Eli, den yngre av bröderna Sisters, en man som domineras av den helt skrupelfrie storebrodern Charlie. Trots det och trots att Eli börjar tvivla på sitt yrkesval är bröderna starkt känslomässigt bundna till varandra.

Eli och Charlie är inte de enda mördare som drar land och rike kring i denna krutdoftande historia. Misstänksamhet är en överlevnadsstrategi. Många är på väg mot guldfälten i väster, alla har drömmen om rikedom inombords och ingen tänker låta någon bli ett hinder i vägen.

Människor är förbrukningsvara. Det enda man kan lita på är sin häst. Eli och Charlie pratar ofta om den mystiske man som gett dem uppdraget; är det ett äkta jobb eller håller de på att rida in i en fälla? Först tycker Charlie att Eli är en gnällspik men efterhand börjar argumenten – dock inte de moralistiska – sjunka in.

Om man har morbid humor kommer man nog att tycka att den här romanen är förfärligt rolig. Lakonismen i beskrivningarna får åtminstone mina mungipor att rycka.

Jag kan tänka mig att boken kommer att bli film, den är rätt filmiskt skriven, och regissörer som Clint Eastwood eller baksidans förslag på bröderna Coen, skulle kunna göra någonting spektakulärt av den.

KJELL E. GENBERG

Patrick de Witt. Foto Palmer Lee

Med start 3 juni börjar Förlaget Harlequin att sälja utvalda boktitlar i bokhandeln, böcker inom teen-, crossover- och erotikgenren samt den amerikanska debutanten Jason Motts succéroman Återvändarna.

Harlequin är ett kanadensiskt bokförlag som funnits sedan 1949. Varje månad utkommer originaltitlar inom  genrer som till exempel romantik, erotik, deckare, teen, crossover och historiska romaner. I Norden har Harlequin funnits sedan 1979 och förlagets böcker har hittills sålts i dagligvaruhandeln, via Harlequins bokklubb och på harlequin.se i både tryckt och digitalt format.

– I dessa tider när det talas om bokhandelsdöd och minskat läsande vill vi satsa på just detta område. Med en förstärkt organisation har vi nu möjlighet att göra den här satsningen som vi tror behövs i våra nordiska länder, säger Anette Ekström, VD.

Den 27 augusti är det världspremiär för debutanten Jason Motts apokalyptiska roman Återvändarna. Brad Pitts produktionsbolag Plan B köpte snabbt tv-rättigheterna. Resurrection kommer att börja sändas i höst på amerikanska ABC.

Av Yamilé Andreasson
Idus Förlag 2013
ISBN 978-91-87001-66-6, 471 sid

Yamilé Andreasson föddes 1972 i Chile, kom som barn till Sverige och hamnade till sist i Varberg där hon försörjer sig med att tillverka hundartiklar och designa hemsidor. Skrivit har hon större delen av livet, första opuset från 7-årsåldern handlade om vänskapen mellan en katt och en mus, och nu har hon kommit med sin debutroman som i stort handlar om smärta över livets felbeslut men också om drömmar om insikten att följa hjärtats röst oavsett vart det leder.

Det börjar riktigt dramatiskt när en galleria sprängs och huvudpersonerna Anders och Isabella begravs i rasmassorna. I väntan på att bli räddade och för att hålla rädslan borta börjar de samtala om sina liv och hur annorlunda det kunde ha blivit om de inte följt konventionerna utan haft modet att följa sin inre röst. Vad skulle ha hänt om inte om hade varit?

Det är en söt bok, skriven i jagform och på ett enkelt och anspråkslöst språk.

Att Andreasson är debutant märker man på att hon ännu inte lärt sig att ”ta död på sina älsklingar”. Det finns longörer men trots det är det ett gediget förstlingsverk.

BARBRO LINDBORG

Av Artur Szulc
Norstedts 2013
ISBN 978-91-1-304651-8, 228 sid

Om nazismen och dess påverkan på tyska folket, både unga och äldre, får man veta alltmer via böcker och TV-serier. Det allra senaste är den uppmärksammade tyska serien Krigets unga hjärtan som börjar visas i svenska rutor och redan före visningen fått ampla lovord, bland annat av Johan Croneman i Dagens Nyheter.  Serien tar än en gång upp frågan om det tyska folkets skuld i den nazistiska hatpolitiken. Var vardagstysken verkligen medlöpare till regimen eller är detta en efterhandskonstruktion.

I Artur Szulcs nya bok ”Judarna har vapen!” Upproret i Warszawa 1943 berättas om tyska soldater i den polska huvudstaden, men också om medlöpare till den nazistiska idologin, ett tema som här inte är alltför framträdande men som var huvudsak i hans förra bok Marodörer, medhjälpare och mördare.

I april 1943 hade den nazityska regimen bestämt att Warszawas judiska getto skulle stängas och de överlevande 60.000 invånarna förflyttas till förintelseläger. Man trodde att det var en enkel uppgift som bedömdes ta tre dagar i anspråk. I stället kom det att bli en blodig historia.

Judarna gick inte alls ”som får till sin egen död”, ett påstående som varit i omlopp, utan de kvarvarande gettoinvånarna hade beväpnat och organiserat sig. De visste att de var dömda att dö men ville lämna denna värld med värdighet.

Den 19 den månaden skickades SS-folk vid sidan av sjungande ukrainska och lettiska soldater in i gettot. Men sången tog slut. I stället blev soldaterna beskjutna och började skräckslaget ropa: ”Judarna har vapen!”

I nästan en månad höll judarna stånd mot övermakten och Szulc berättelse om vad som hände är gripande och stark.

Den som var officiellt ansvarig för de nazityska grymheterna under denna månad var förre generallöjtnanten i Waffen-SS Jürgen Stroop. Han kom inte undan sitt straff utan dömdes och hängdes i Warszawas centralfängelse den 6 mars 1952.

Författaren, född i polska Szczecin 1976 och nu verksam i Sverige, berättar också bakgrunden till denna blodiga folkresning, om polska judenhetens gyllene era från 1918 till krigsutbrottet 1939 då de åtnjöt fulla medborgerliga rättigheter. De var heller inte få. I till exempel Warszawa utgjorde de en tredjedel av befolkningen.

PER MAGNUSSON

Av Monic Arvidson W
Idus förlag 2012
ISBN 9789187001307, inb, 303 sid

Minna, tretton år, bor i Uppsala. Hon kallar sin mamma vid förnamn och känner sig inte älskad. Inte av någon. En dag drar hon en sticka ur tassen på en vit ekorre och får en vän. Ekorren blir en följeslagare in i nya världar där Minna är uppskattad, väntad, älskad och fruktad. Tidshopp, miljöbyten, möten med varelser som inte enbart är människor påminner om datorspelens nivåer och belöningssystem. Minna är i centrum. Hon utkämpar strider. Bekämpar sjukdomar. Förvärvar kunskaper och får genom sin okuvlighet kännedom om sin verkliga familj.

Det är en hjärtskärande, spännande, superlogisk och överraskande läsning. Monic Arvidson W väver mästerligt in stoff från det bästa ur sagornas värld. Jag känner igen fallet som för Alice till Underlandet. En eldfrustande drakes skatt. De flygande fasorna. Tomtar och troll och förtryckare med ödlehuvud, som urstigna ur Tolkiens grymma värld. Men med nya djup och oväntade vändningar.

Skenbart gulligt med de godas ständiga vakande över Hela, en kraft vars jämvikt har rubbats och som nu är ondskefull, med dagar som handlar om att samla örter, laga mat, träna att skjuta pilbåge och att tyda tecken, avlöses av konfrontationer med dödliga utgångar. Minna växer i takt med sina insikter och erfarenheter. När hon återkommer till skolan gör hon upp med sina mobbare. Det är en nödvändighet. Hon kan inte, tror jag, fortsättningsvis låta sig begränsas av småsinta idioter. Hon har mycket att uträtta, i kommande böcker.

Minnas hemlighet är en utmärkt bok för fantasyläsande barn/ungdomar från nio år. För en fortsättning ser jag fram emot. Däremot hoppas jag att författaren byter förlag. Det är många korrekturfel, brytningsfel och annat som kunde ha gjorts annorlunda för att inte skämma läsningen av en bok som ger mersmak.

HELENA SIGANDER