![Bertil Falk]()
Dast Magazines förre chefredaktör Bertil Falk gav ut den första boken om den skĂ„nske vikingen Gardar GĂ„tlösaren Ă„r 2005, dĂ„ som sitt förlag Zen Zats julbok. Den Ă„terutgavs pĂ„ Orda Förlag 2014 och nu skriver författaren pĂ„ en uppföljare. Det Ă€r ur den som denna novell Ă€r hĂ€mtad. I Ă„r Ă€r han aktuell med biografin Feroze the forgotten Gandhi, som utkommit i Indien dit Falk har inbjudits till en förelĂ€sarturnĂ© runt hela subkontinenten i höst. Falk medverkar ocksĂ„ med novellen Avbruten julkonsert i samlingen Den blommande framtid âŠ, utgiven i Ă„r av SkönlitterĂ€ra författarsĂ€llskapet Stockholm Nord i samarbete med Exilium Förlag. Foto Ahriv Engholm.
____________________________________________
Novell av BERTIL FALK
TartartÄget sÄg ut som en hÀrstyrka dÀr det lÄngsamt kom rullande pÄ bred front över stÀppen. Gardar hade aldrig förr i hela sitt liv sett nÄgot liknande. Sida vid sida kom de, vagnar som var formliga hus pÄ hjul dragna av ett tjugotal oxar. Husen var runda och bortemot trettio fot breda och kÀrrorna som de vilade pÄ hade hjulaxlar som var tjugo fot lÄnga. De kom över slÀtten och Gardar sÄg att en av vagnarna drogs av elva oxar sida vid sida framför vagnen och lika mÄnga oxar sida vid sida bakom vagnen. Husets öppning stod vÀnd mot de framförvarande oxarna, sÄ att den motsvarade en kuskbock med en körsven, som emellertid visade sig vara en ung flicka, som stod i öppningen och höll i tömmarna.
Efter den uppehÄllande hÀndelsen med de falskmyntande nunnorna i MiklagÄrd hade Gardar gett sig av för att hinna i kapp sin svÄger Sigurd Sigfadersson, som var pÄ vÀg till fjÀrran Bhaarat, dit kvinnan, som mördat svÄgerns frilla och sÄrat svÄgern sjÀlv, hade flytt. Ryktet om det mÀrkliga Bhaarat talade om ett mÀrkvÀrdigt land, dÀr mÀnniskor kunde sitta nakna med benen i kors i Äratal och bara tÀnka.
DĂ€r fanns mĂ€nniskor som hade en duk för munnen för att inte andas in och döda insekter. Det var ett land med trollkarlar som var lĂ„ngt mycket konstigare Ă€n han sjĂ€lv och minst lika dugliga som den vida beryktade skalden och slagskĂ€mpen Egil Skallagrimsson frĂ„n Island. Egil hade rykte om sig att vara vĂ€ldigt bra pĂ„ att galdra med lösvisor pĂ„ drottkvĂ€tt och andra versslag och det bĂ€ttre Ă€n vad Gardar sjĂ€lv med sitt gĂ„tlösande nĂ„gonsin skulle kunna göra. ĂndĂ„ var Egil till skillnad frĂ„n Oden allt annat Ă€n kĂ€rringaktig.
FÀrden genom SjÄvidarsundet och ut i russernas hav hade varit isande kall, som hemmavid under de vÀrsta vintrar. Gardar, som var iförd björnskinnshudar, förnam ÀndÄ kölden. En pinande sunnanvind som övergick i storm hade sÄ plötsligt tvingat farkosten norröver och upp till Krim, dÀr Gardar beslöt sig för att ansluta sig till en karavan som skulle ta norra vÀgen över landremsan till Kaspiska sjön.
I hamnen pĂ„ Krim rĂ„kade det ligga en handelsknarr frĂ„n Trelborgen, hans egen hemmahamn i den danske kungens rike, sĂ„ han kom nu att fira midvintern tillsammans med landsmĂ€n. Infödingarna gjorde stora ögon nĂ€r nordmĂ€nnen med Gardar som blotgode slaktade svin, som befolkningen betraktade som orena. De blev inte mindre förvĂ„nade nĂ€r mĂ€nnen rusade runt i ring och slog med sina svĂ€rd pĂ„ sköldarna och skrĂ€nade âJĂłl! JĂłl! JĂłl!â
***
Efter nÄgra mÄnader beslöt sig nordmÀnnen för att ÄtervÀnda hem. Gardar, som hade andra planer fortsatte som han planerat med en karavan till Kaspiska sjön, dÀr han anslöt sig till en lokal handelsman som skulle ta sig över till den andra sidan. NÀr de nÀrmade sig den motsatta stranden sÄg Gardar redan pÄ lÄngt avstÄnd det lysande skimret ovanför de vattenmassor som stÀndigt störtar ner i det svarta hÄlet pÄ sjöns ostsida. Men han fick aldrig möjlighet att nÀrmare bese detta omtalade fenomen dÄ farkosten var pÄ vÀg söderut.
Gardar gick i land flera dagar senare pÄ den östra stranden i förhoppning om att fÄ tag i nÄgon karavan som han kunde medfölja till Bhaarat. Han lyckades ocksÄ köpa in sig i en karavan av packhÀstar och hade nu stor nytta av det vin han fört med sig i sin kont frÄn Konstantinopel och som visade sig vara minst lika vÀrdefullt i dessa trakter som mynt med de samregerande kejsarna Basileios och Konstantin pÄ.
Gardar hade kommit ihop sig med sin svÄger. Denne pÄstod att Gardar inte bara bett den mördade Helga att skriva ett nÀverbrev till sitt blivande mordoffer. Han pÄstod ocksÄ att det varit Gardars idé att locka offret till Boukeleon. Det hade Gardar förnekat och det hade vÀl inte varit mer med det om han inte en natt dÀr han lÄg i ett tÀlt plötsligt satte sig upp ur sömnen och klarvaken minns att han verkligen uppmanat henne att locka stympmördaren Ragnar till Boukeleon. Hur hade han kunnat glömma det? Kanske för att det hade hÀnt flera Är tidigare. Inte heller Àndrade det nÄgonting i sak. Men det störde honom att han kunde vara sÄ minnesglömsk.
***
HÀstkaravanen som Gardar anslutit sig till rörde sig i sakta mak österut och efter nÄgra dagar stötte den ihop med de oxdragna husen som Ànnu lÄngsammare drog fram över den vidstrÀckta slÀtten. Karavanen stannade upp, slog lÀger och lÀt nomaderna dra förbi och försvinna. Karavanens deltagare förklarade för Gardar att det var bÀst att inte ge sig i lag med de nomadiska mongolerna.
Ăverallt dĂ€r karavanen rastade vĂ€ckte Gardar uppseende bland befolkningen. Han var inte bara huvudet lĂ€ngre Ă€n de flesta. Hans röda skĂ€gg och flammande hĂ„r var nĂ„got nytt som aldrig förr skĂ„dats i dessa trakter
Efter nÄgra veckor kom man fram till en handelsplats dÀr karavanens medlemmar bytte sina varor mot sidentyger och bambu frÄn Kina varpÄ de ÄtervÀnde med sina hÀstar tillbaka till Kaspiska sjön. Det ÄtrÄdda sidenet frÄn Kina skulle snart vara till salu i Konstantinopel. De metaller och de hudar som var pÄ vÀg till Kina hade fortfarande en lÄng vÀg framför sig.
HÀr fick Gardar ocksÄ nyheter. PÄ vÀrdshuset hade hans svÄger Sigurd lÀmnat kvar ett nÀverbrev till honom, dÀr det stod skrivet med runor att den flyende Gerd Ragnarsdotter befann sig pÄ ungefÀr en veckas försprÄng men att han och Bjarne Assarsson sÀkert skulle hinna i kapp henne.
Den nya karavanen som Gardar följde bestod av kameler. Han blev nu bekant med Prem Nath, en jÀmnÄrig man frÄn Bhaarat, som berÀttade att man snart skulle byta ut puckeldjuren mot jakdjur och pÄbörja den mödosamma fÀrden pÄ hög höjd genom den enorma bergskedjan som de hade framför sig. Landskapet Àndrade karaktÀr. SlÀtten försvann bakom dem, jakarna fick pÄ en rastplats överta arbetet som packdjur och bergstigningen pÄbörjades.
De kom till ett igensnöat pass och tvingades slÄ lÀger. Det fanns redan flera karavaner pÄ plats som fÄtt stanna upp. Gardar och Prem Nath slog upp sitt vindskydd och ordnade med en liten eldstad dÀr de brÀnde torkad jakspillning för att hÄlla vÀrmen och laga mat. Gardar gick runt i det stora lÀgret men han fann inte sin svÄger nÄgonstans. Tydligen hade Sigurd och Bjarne tagit sig igenom passet innan det snöade igen i samband med en snöstorm. VÄren stod visserligen för dörren, men det kunde dröja mÄnader innan passet var genomfarbart i denna del av vÀrlden.
***
Han började ocksÄ att fundera över varför han egentligen gett sig in pÄ denna lÄngfÀrd. Han hade ingen gÄta att lösa och det var egentligen inte hans uppgift att fÄnga in förövare som han avslöjat. Den uppgiften hade tingen hemmavid och kejsaren i MiklagÄrd, bortsett frÄn fall dÀr blodshÀmnd var av nöden pÄkallad. Och han hade personligen ingen blodshÀmnd att utkrÀva av den mordiska, unga kvinnan Gerd. Dotter till seriemördaren Ragnar.
Det Prem Nath berÀttade om sina gudar och sina trollkarlar intresserade Gardar. Guden Indra med sina Äskviggar pÄminde honom om Tors framfart med hammaren Mjölner, som ocksÄ han Ästadkom blixt och dunder. Herren Shiva med benen i kors och sin lingam pÄminde Gardar om trÀbelÀtet av Frej med korsslagna ben och lemmen i fullt pek, som stulits i en by i götarnas land, en stöldgÄta, som Gardar lyckades lösa.
HÀndelserna i samband med slaget vid Kurukshetra i Bhagavad-Gita, som Prem Nath berÀttade för honom, pÄminde i flera detaljer om BrÄvallaslaget. Han kÀnde pÄ sig att det fanns ett samband mellan hans egen tro och Prem Naths övertygelse och Gardar var nyfiken pÄ att fÄ trÀffa utövare av denna lÀras ritualer. Vid den brinnande elden skanderade Prem Nath mystiska texter morgon, middag och kvÀll.
O Eld, skydda oss frÄn all ondska
med ditt mÀktiga överflöd
ja, frÄn dödliga mÀnniskors hat.
För över Dig, O vÀn frÄn födelse,
har mÀnniskors vrede ingen makt.
Nej, Du Àr jordens vÀktare.
Som sÄdan, med alla gudar,
O Styrkans son, nÄdig i Din lÄga,
skÀnk oss vÀlstÄnd, alla goda ting.
Prem Naths hymner lÀt samtidigt frÀmmande och bekanta och hans tillbedjan av elden Agni var naturlig för visst var elden bÄde skyddande och skrÀmmande, skyddande mot kyla, men farlig att vidröra. Vid andra tillfÀllen kunde Prem Nath lÄta annorlunda.
MÄ gudarnas nÄd nÄ oss, helige,
stötta oss med snabb undsÀttning.
SÄ mÄ vi glada bli vÀnner
och i segerglÀdje klara alla problem.
Precis som vid mötet med den kristna religionens egenartade bud sÄ var denna Gardars första bekantskap med de vediska gudarna lÀtt omtumlande. Han sÄg nu fram emot att fÄ trÀffa en mer intensiv utövare Àn Prem Nath, som bara dyrkade, som han alltid gjort tre gÄnger om dagen, mer eller mindre av gammal vana.
***
Solen strÄlade frÄn en klarblÄ himmel. Varma vindar svepte fram frÄn sydvÀst och snön smalt och rann bort. Stora snösjok lossnade frÄn bergkanter och föll ner i avgrunder. Snart var passet farbart och de strandsatta karavanerna satte sig i rörelse med sina dyrbara laster. Ju lÀngre in i och högre upp i bergmassiven som karavanerna rörde sig desto mÀktigare blev omgivningarna. Allt fler mÀnniskor var hinduer och buddhister och Prem Nath förklarade sÄ gott han kunde skillnaden.
Snart förstod Gardar att medan hinduerna trodde pĂ„ massor av gudar, som alla egentligen var speglingar av en enda skapande Gud, sĂ„ trodde buddhisterna inte pĂ„ en enda gud. Det var egendomligt att tĂ€nka sig en vĂ€rld utan skapande gudar, men Prem Nath sa att enligt buddhisterna sĂ„ Ă€r det vi sjĂ€lva som skapar tillvaron. Tydligen var dessa mĂ€nniskors tro Ă€nnu konstigare Ă€n de trossatser som gatans teologer kĂ€bblade om i det kristna MiklagĂ„rd. Men i de buddhistiska klostren utmed fĂ€rdvĂ€gen sĂ„g Gardar mĂ€nniskor som tillbad belĂ€ten av Buddha. NĂ€r han pĂ„pekade detta för Prem Nath, sĂ„ ryckte denna pĂ„ axlarna och sa: âDet spelar ingen roll. Det finns ingenting som sĂ€ger att man inte fĂ„r vantro.â Han gjorde ett uppehĂ„ll och tillade sedan: âDet Ă€r likadant bland oss hinduer. Vi fĂ„r egentligen tro vad vi vill.â
Gardar var mer förbryllad Àn nÄgonsin, men han fick snart helt andra saker att tÀnka pÄ. En död man hade hittats i den kalla snön utmed bergsvÀgen och nÀr Gardar gick fram och betraktade den döde insÄg han att hans svÄger Sigurd Sigfadersson aldrig skulle ÄtervÀnda hem och ta hand om sina förÀldrars UllergÄrd. För dÀr lÄg han i en snödriva med avskuren strupe.
âHan mĂ„ste ha fallit offer för stigmĂ€nâ, sa Prem Nath, âför det vimlar av strĂ„trövare i bergen. Det har till och med hĂ€nt att de har överfallit smĂ€rre karavaner.â
âJag vet inte detâ, sa Gardar och knĂ€böjde vid sin svĂ„gers döda kropp.
Den döde hade pÄ sig sin ryggtaska och Gardar lösgjorde den. Den var fylld med don. KlÀdseln var intakt. Sigurd hade inte nÄgot annat att bÀra saker i Àn sin packkont. Gardar drog slutsatsen att antingen hade förövaren överraskats innan offret hann plundras eller ocksÄ hade Sigurd mördats av nÄgot annat skÀl. Vilket ledde tanken till Gerd Ragnarsdotter. Men vart hade Bjarne Assarsson tagit vÀgen? Hade han ocksÄ blivit mördad av den tilltagsna och hÀmndlystna unga Gerd? Om hon nu blivit Sigurds bane? I vilket fall sÄ hade Gardar plötsligt en gÄta som han mÄste lösa. Vem hade skurit halsen av hans svÄger?
Det fanns inga möjligheter att grÀva en grav i dessa steniga trakter och inte heller fanns det tillrÀckligt med virke för att göra ett likbÄl. För att Sigurd inte skulle ligga och bli uppÀten av snöleoparder och andra rovdjur lades hans kropp över en jakrygg. NÀr karavanen hÀrnÀst kom till en dal, grÀvde Sigurd med Prem Naths hjÀlp en grav invid en brusande bÀck. Det var vid en sen aftonstund som jord dolde den döde frÀnden. VÀl vetande vad som krÀvdes av honom kvad Gardar följande strof pÄ versmÄttet kviduhattr:
SvÄrt kÀnna
svekfull dödslek;
ont illblods
otÀcka bÀck.
FrÀnden som
fÀllts vid dÀlden;
hÀmnas skall
helt och odelt.
NÄgon solvÀnda senare skulle Sigurd rista en minnessten över sin svÄger vid UllergÄrd. Men varför hade hans svÄger mördats? Vem var mördaren? Vart hade Bjarne Assarson tagit vÀgen? Och var Gerd Ragnarsdotter ocksÄ skyldig till detta nya mord? Sigurd hade redan frÄn början varit ett av hennes mÄl. Det var mycket troligt att hon nu fÄtt möjlighet att avsluta det hon pÄbörjat i MiklagÄrd. DrÄpet kunde inte ha utförts senare Àn nÄgot dygn tidigare. Mördaren kunde med andra ord inte befinna sig lÀngre Àn pÄ ett å tvÄ dygns avstÄnd framför dem. I vilken riktning var inte gott att veta, men troligast var i riktning mot Bhaarat.
***
De nÀrmade sig nu Kashmir och efter nÄgon vecka var de i Srinagar. DÀr fick de veta att en kvinna med kortklippt gult hÄr och en man med blont skÀgg passerat söderut genom passet pÄ vÀgen ner mot Bhaarats slÀttland. Denna upplysning fick Gardar att undra. Att beskrivningarna stÀmde pÄ de bÄda nordborna var inte att ta miste pÄ. De mÄste ha varit Gerd och Bjarne. Och att de vÀckte uppseende, precis som han sjÀlv gjorde, var inte sÄ konstigt. De var kanske de första nordbor som fÀrdats sÄ hÀr lÄngt ut i vÀrlden.
DÄ paret tagit vÀgen söderut, bestÀmde Gardar sig för att följa med Prem Nath till dennes hemland medan karavanen fortsatte sin fÀrd till Ladahk och Kina. Tio dagar senare hade Gardar och Prem Nath lagt de vÀldiga bergmassiven och passen bakom sig och en helt annan vÀrld bredde ut sig framför dem med mangogÄrdar och risfÀlt. De kom till ett raststÀlle dÀr det rÄdde en viss uppstÄndelse.
NÀr ett naket lik bars ut ur rastplatsens vÀrdshus insÄg Gardar att han var pÄ rÀtt vÀg. För den döde var ingen mindre Àn Bjarne Assarsson, ocksÄ han drÀpt. Han hade ett djupt sÄr i sitt bröst, orsakat av en kniv eller en skÀra.
Det visade sig att Bjarne kommit till platsen dagen innan tillsammans med en gulhÄrig ung kvinna som emellertid var försvunnen. Gardar insÄg att det inte kunde vara nÄgon annan Àn Gerd Ragnarsdotter. Hon kunde inte ha lÄngt försprÄng. Inte heller kunde hon gÀrna veta att Gardar var henne hack i hÀl.
Gardar förebrÄdde sig sjÀlv. Han borde aldrig ha gÄtt med pÄ att finna den eller de som mördat Gerds pappa, massmördaren Ragnar Halvdansson. Han hade dÄ ingen aning om att hans egen svÄger och dennes frilla var de skyldiga. NÀr han tog sig an detta uppdrag sÄ hade en snöboll satts i rullning som dragit med sig det ena drÄpet efter det andra. Och man kunde aldrig veta hur detta skulle sluta. Han kanske borde vÀnda hem och lÄta Gerd Ragnarsdotter gÄ sitt okÀnda öde till mötes utan hans inblandning i detta mÀrkvÀrdiga land.
MÀnniskorna pÄ vÀrdshuset sa att det storvuxna paret verkade kÀrvÀnliga, men man hade hört dem grÀla pÄ sitt rum nÄgon gÄng efter midnatt. Tidigt pÄ morgonen innan solen gÄtt upp hade en mindre grupp mÀnniskor med packÄsnor dragit vidare söderöver och det var möjligt att kvinnan med det gula hÄret hade följd med dem. Men om hon var skyldig till Bjarnes död kunde man inte sÀga.
Gardar gissade i detta lÀge att Bjarne Assarsson av okÀnd anledning troligen svikit Sigurd, men han kunde inte lÄta en landsmans kropp förbli obegravd för den sakens skull. SÄledes fick Bjarne Assarsson sin grav bakom ett vÀrdshus i det stora landet Bhaarat. Och Gardar kvad en helming:
Konstfullt valda verser
virkar jag med tankar
för att fÀrga domen
över fult och vekt svek.
Gardar hade nu en förestÀllning om vad som hÀnt. Han gissade att Sigurd och Bjarne hunnit upp Gerd. Av nÄgon anledning hade Bjarne tagit stÀllning för den unga kvinnan. Gerd var tilltalande och efter lÄnga tider bland mÀn och kvinnor av annan stam var det inte obegripligt om Bjarne fattat tycke för hennes fÀgring. Men Bjarne hade inte insett vilken farlig kona den fagra Gerd var. Gardar hade sjÀlv inte förstÄtt det trots att hon visat upp sin djÀrvhet, sin förslagenhet och sina mordiska egenskaper redan första gÄngen de trÀffades. Den gÄngen hade Gerd trott pÄ det falska ryktet att han, Gardar, skulle ha dödat hennes far seriemördaren. Men det var Gardars svÄger och Helga fra Kaupang som utfört mordet pÄ Gerds far, ett faktum som Gardar inte heller hade fÄtt klart för sig förrÀn det var för sent.
Prem Nath som kunskapat bland folk vid rastplatsen fick reda pÄ att den minikaravan som avgÄtt pÄ natten före soluppgÄngen frÀmst forslade parfymer, men att dÀr ocksÄ ingick en grupp slavhandlare. Gardar fann att de inte hade nÄgot annat att göra Àn att följa efter karavanen i förhoppningen att Gerd anslutit sig till den.
TvÄ dagar senare passerade de en plats dÀr döda mÀnniskor brÀndes. HÀr mötte de en grupp nakna mÀn som var helt grÄfÀrgade eftersom de rullat sig i askan efter de uppbrÀnda liken. Prem Nath förklarade för Gardar att dessa mÀn var heliga sadhun som gett upp det vanliga livet och helt Àgnade sig Ät meditation. De var helgade Ät Herren Shiva och det var dÀrför som de bar pÄ treuddar, som var ett av Herren Shivas mÄnga tecken.
Gardar tyckte att de sĂ„g hiskliga ut, men ju lĂ€ngre söderut de fĂ€rdades, desto fler grĂ„daskiga och vitpudrade heliga mĂ€n och nĂ„gra kvinnor trĂ€ffade de pĂ„ och efter ett tag vande Gardar sig vid deras utseenden och tyckte inte lĂ€ngre att de var sĂ„ fasliga. Han spelade tĂ€rning med nĂ„gra av dessa heliga mĂ€n och fann att de inte var sĂ€rskilt mystiska och gĂ€rna slets med av spelets spĂ€nningar. Vad deras helighet bestod i annat Ă€n att de skanderade âĂ
m Namah Shivayaâ i tid och otid och satt med benen okade och utförde yogiska övningar, fick han aldrig nĂ„got riktigt grepp om. Alltsammans var till för att de skulle uppnĂ„ moksha, vilket var nĂ„gon slags anslutning till den högsta gudomligheten. NĂ€r han berĂ€ttade för dem om Tor och Mjölner nickade de instĂ€mmande och pratade om Indra och dennes Ă„skviggar.
***
NÄgon dag senare hamnade de mitt i en festlighet dÀr vuxna och barn lekte med drakar av olika form och fÀrg som de skickligt flög med en lina. Drakarna var gjorda med ramar av bambutrÀd och vindfÄng av silke. NÄgot liknande hade de aldrig haft för sig i Alevi, men Gardar erinrade sig att han vid nÄgot tillfÀlle sett lek med vindfÄngare hemma vid Trelborgen.
Efter nÄgra dagar hann de upp karavanen nere pÄ slÀtten. Den hade slagit lÀger vid en bred flod. Prem Nath fann snabbt att Gerd var pÄ plats, men hon var inte fri utan fÄnge hos slavhandlarna. NÀr Gardar fick detta klart för sig bestÀmde han sig för att befria henne. I detta lÀge hade han gÀrna sett att han haft ett huggsvÀrd till hands, men han hade bara en stor kniv och bevÀpnad med den följde han efter Prem Nath som visade vÀgen till det tÀlt dÀr Gerd hölls fÄngen.
Det fanns ingen vakt utanför tÀltet och anledningen till det var att Gerd och ytterligare tre kvinnor lÄg bakbundna till hÀnder och fötter inne i tÀltet.
âGardar!â utbrast Gerd nĂ€r hon fick syn pĂ„ mannen som hon anlitat för att han skulle finna hennes fars mördare.
âHan sjĂ€lv!â sa Gardar bistert medan han befriade de tre kvinnorna och lĂ€t dem försvinna ut ur tĂ€ltet. DĂ€refter vĂ€nde han sig mot Gerd. Hon sĂ„g smutsig ut, men hennes skönhet lyste igenom de dagar av fĂ„ngenskap som hon genomlidit.
âDu tĂ€nker döda mig!â sa hon. âDet Ă€r inte mer Ă€n rĂ€tt efter allt jag har gjort.â
âDu har utnyttjat mig svekfulltâ, sa Gardar. âFöljde mig till MiklagĂ„rd och lade dig före mig i jakten pĂ„ din fars mördare. Du hade inte behövt anlita mig. Du klarade uppgiften pĂ„ egen hand.â
Medan Gardar sa detta skar han upp lÀderbanden som fÀngslade hennes fötter.
âStĂ€ll dig upp!â sa han mjukt.
Hon gjorde som han sa.
âNĂ„gon ersĂ€ttning för det jag gjort kan jag inte förvĂ€nta mig nuâ, fortsatte Gardar. âMen du har stulit en stor bit av mitt liv.Minst en solvĂ€nda.â
âJag kan visst göra rĂ€tt för mig!â utbrast Gerd. âJag bĂ€r pĂ„ guld och Ă€dla stenar i en pung under min vĂ€nstra armhĂ„la. Ska du inte fria mina hĂ€nder?â
âVarför skulle jag det?â undrade Gardar. âJag ser ingen anledning. Nu ska vi Ă„tervĂ€nda till MiklagĂ„rd och dĂ€refter hem till Trelborgen. Det Ă€r en lĂ„ng fĂ€rdvĂ€g vi har framför oss och den kommer att ta sin tid. Jag Ă€r rĂ€dd för att du mĂ„ste vara fĂ€ngslad under den lĂ„ngfĂ€rden. Hemmavid ska ditt öde avgöras vid tinget.â
âVarför inte döda mig?â
âJag skulle visst kunna utkrĂ€va blodshĂ€mnd för mordet pĂ„ min svĂ„ger.â
Gerd skrattade till.
âJasĂ„, du tror att jag dödade Sigurd. Det gjorde jag inte.â
âDet var alltsĂ„ Bjarne som mördade honom.â
âNej, det var strĂ„trövare som överföll Sigurd och Bjarne. Sigurd blev ihjĂ€lhuggen. Bjarne greps av raseri och gick bĂ€rsĂ€rkagĂ„ng, vilket skrĂ€mde förövarna pĂ„ flykten. NĂ„gra dagar senare stötte Bjarne ihop med mig. Vi slog oss ihop. Bjarne hade ju till skillnad frĂ„n Sigurd inget otalt med mig.â
âNi lĂ€r ska ha grĂ€lat natten dĂ„ han mördades. Dödade du Bjarne?â
âVi kom ihop oss för att jag ville ligga överst. Det ville inte Bjarne att jag skulle göra. I det lĂ€get stormade slavhandlarna in. Det uppstod strid och Bjarne blev nedhuggen med en skĂ€ra och jag togs till fĂ„nga. Om jag lovar att inte försöka fly âŠâ
âVarför skulle jag lita pĂ„ dig?â
I det ögonblicket kom Prem Nath in i tÀltet och uppmanade Gardar att skynda pÄ. Men det var för sent. Slavhandlarna hade upptÀckt vad som hÀnt och det uppstod en strid i tÀltöppningen. Gardar fann sig mitt emot en man med en skÀra i högsta hugg. Mannen gav till ett rungande rop och rusade mot Gardar, som slet fram sin kniv. De bÄda vapnens metall klang mot varandra, flera mÀn kom rusande och Gardar rycktes med av stridens hetta. Hans rörelser gick upp i högvarv utan att övergÄ i bÀrsÀrkagÄng, men tillrÀckligt för att göra honom rasande och effektiv. Han sÄg i ögonvrÄn hur Prem Nath höggs ner och i nÀsta ögonblick föll Gardars motstÄndare samman, trÀffad av Gardars kniv i bröstet. NÀr de övriga mÀnnen sÄg den högvuxne frÀmlingens raseri slutade de strida och försvann.
Gardar sÄg sig om. Prem Nath reste sig upp med blod strömmande frÄn axeln. Gerd hade fallit omkull och nu sÄg Gardar att en skÀra satt i hennes bröst. Han lutade sig fram över henne.
âDu behöver inte slĂ€pa med mig tillbaka till Trelborgenâ, viskade hon. âLösgör pungen i min armhĂ„la och tag hand om din lön för din möda. Det Ă€r dyrbara ting, guld och smaragder och rubiner och bör mer Ă€n vĂ€l tĂ€cka vĂ€rdet av den solvĂ€nda du anser att du slösat bort till ingen nytta för min skull. För mig Ă€r det dags att dö. Jag kĂ€nner hur livet rinner bort. Eftersom jag dött i strid kommer jag till Valhall och nĂ€sta gĂ„ng du trĂ€ffar mig Ă€r jag en valkyria i Odens âŠâ
DÀr dog Gerd.
***
Efter att ha plÄstrat om Prem Nath tog Gardar vara pÄ pungen som var fastspÀnd under Gerds armhÄla, varpÄ han lÀt brÀnna hennes lik pÄ den nÀrbelÀgna eldbegÀngelsesplatsen. Kanske skulle nÄgon sadhu i helig fröjd rulla sig i hennes aska. Och Gardar kvad:
Grymt Àr det
Gerd att lÀgga
stel pÄ bÄlets
strÀva likbÀdd.
Mycken oro
mÀkta konan
innan hennes
otur hÀnde.
Den kvÀllen satt Gardar lÀnge bredvid likbÄlet och sÄg pÄ solnedgÄngen. NÀr mörkret föll satte mÀnniskorna ut smÄ bÄtar av blad med brinnande olja pÄ floden. Visst hade mÄnga mordgÄtor intrÀffat och lösts, men det hade inte skett genom hans insatser utan avslöjats för honom av Gerd, den fagra unga kvinnan frÄn höga norden som gÄtt sitt öde till mötes i detta fjÀrran land. Bhaarats hemligheter kÀndes inte lÀngre lika lockande. Gardar bestÀmde sig denna natt för att ÄtervÀnda hem.
NÀr Prem Nath och Gardar skildes Ät gav Gardar sin fÀrdkamrat nÄgra guldslantar frÄn Gerds pung. Ensam fÀrdades Gardar tillbaka till Srinagar. PÄ vÀgen dit hamnade han Äterigen i en fest. Hinduerna firade högtiden holi som bestod i att folk smorde in varandra i fÀrger. Gardar kom inte undan. NedstÀnkt av fÀrger tvingades han att tvÀtta sina klÀder i en bÀck.
I Srinagar fick han veta att en lÀrd buddhistisk yogi slagit sig ner i en grotta högt uppe pÄ ett berg och han beslöt sig för att besöka grottan innan han fortsatte hemÄt. SÄ kom det sig att Gardar Varinsson vid denna tidpunkt i sitt liv blev den store mahasiddhan Naropas lÀrjunge. Under flera mÄnaders tid lÀrde han sig att utöva meditation och trÀnade vÀrmeyoga under denne gurus överinseende. Han satt ute i snön endast iförd ett bomullsklÀde och visualiserade gudinnan Vajra Yogini som Naropa instruerade honom att göra.
Han tÀnkte sig henne som rödfÀrgad med strÄlglans som hos en rubin. Han förestÀllde sig hennes anlete, de bÄda hÀnderna och de tre ögonen. I sin högra hand hÄller hon en halvmÄneformad dolk, som hon svingar över sitt huvud och skÀr bort sinnesstörande tankar med. Med vÀnsterhanden pressar hon till sitt bröst en mÀnniskas skalle fylld med blod. Hennes halsband bestÄr av femtio bloddrypande mÀnniskohuvuden och hon har fem av de sex symboliska prydnaderna. Den som saknas Àr smörjelsen av likaska frÄn en begravningsplats. I det böjda armvecket hÄller hon en lÄng stav, som symboliserar den gudomlige fadern, Heruka, en naken manslem. Hon Àr i sin jungfrudoms fulla blomning, sexton Är gammal. Hon dansar med högra benet höjt och foten lyftad. VÀnstra foten trampar pÄ bröstet av en liggande mÀnsklig gestalt. Visdomens flammor inramar henne likt en ljusgÄrd.
***
PĂ„ detta sĂ€tt introducerad i en helt ny tankevĂ€rld lĂ€rde sig Gardar att utföra Tummo Yoga och smĂ€lta snön dĂ€r han satt genom att höja sin kroppstemperatur via visualisering. NĂ€r han kring vintersolstĂ„ndet Ă€ntligen bröt upp var han tĂ€mligen vĂ€l införstĂ„dd med sin buddhistiske lĂ€rofaders förestĂ€llningar, men nĂ€r han med tiden försökte att utöva vĂ€rmeyoga hemmavid, sĂ„ upptĂ€ckte han att det var lĂ€ttare sagt Ă€n gjort . Han insĂ„g att metoden kanske bara fungerar i den tunna och syrefattiga luften uppe i Snöns Boning i fjĂ€rran Bhaarat men inte pĂ„ SöderslĂ€tt med dess fuktiga vinterklimat. Men mantrat âĂ
m Mani Padmi Humâ som betyder âO juvelen i lotusblommanâ kom att följa Gardar livet ut. Och med den visdom, som han tillskansade sig i Bhaarat vidgade Gardar sitt kunnande om livet och sin förstĂ„else av döden.
![Gardar]()
Den vikingatida detektiven Gardar GÄtlösaren presenterades pÄ en omslagsbild tillsammans med sin hustru 2005. Hon kommer att fÄ en mer framtrÀdande roll i den nya boken som Falk arbetar med nu.
![]()
Av Gard Sveen
