Den samiska identiteten har börjat uppmärksammas på senare tid, inte minst efter all uppmärksamhet filmen Sameblod fått. Torsdagen den 26 januari får Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord besök av den samiska författaren Annica Wennström. Hon är same från Västerbotten, med rötter i Ran och Gran samebyar, född i Örnsköldsvik men uppväxt i Holmsund utanför Umeå.

Hon bokdebuterade under eget namn 2006 med Lappskatteland – en familjesaga, som handlar om politiskt förtrycket och rasism. Den följdes upp av Svart kvark som handlar om folkhemmets svek mot alla som inte passade i normen för Skötsamhetidealet. Hon har också skrivit ungdomsböcker om samisk identitet och tvång inom sporten.

Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord håller sina föreläsningsaftnar klockan 19 varje torsdag under vårsäsongen, fram till den 27 april, på Scandic Hotell i Sollentuna. Föreläsningarna är öppna för allmänheten och inträdet fritt.

Kommande möten
2 februari
Författaren pedagogen och trollerikonstnären Per Eklund berättar utifrån sin nyutkomna bok Trolleri som konst och kultur om trollerikonstens historia och utveckling, om artisterna som kom att använda det oförklarliga för att underhålla en hel värld. I föredraget berättar Per också om hur historien formade dessa artister och om trollerikonsterna som fick det omöjliga att verka möjligt. Vi får även uppleva trollerikonster från förr, trollerikonster som sällan framförs idag, men som gjorde stor succé och innebar att dåtidens artister, kvinnor och män, blev uppskattade underhållare som kunde leva på sin konst. Som författare har Per Eklund skrivit läroböcker för grundskolans senare del, gymnasiet och vuxenutbildning. Som trollerikonstnär har han vunnit SM i Close-up-trolleri, varit coach för Svenska Landslaget i Magi, suttit som President för Svensk Magisk Cirkel och är nu ständig sekreterare i Svenska Magiska Akademien.

9 februari
Författaren Kristina Lejdström berättar om Grotta Azzurra, Stockholms första nattklubb. Varför ville författare, journalister, bildkonstnärer, skådespelare, adel och andra kändisar besöka denna källare på Grev Magnigatan under tjugo- och trettiotalet? Varför ville myndigheterna genom en ny ordningsstadga sätta stopp för detta? Hur startade det hela och hur slutade det?

Torsdag 16 februari
Rymdingenjören, hedersdoktorn, författaren och Sollentunabon Sven Grahn berättar om sin verksamhet inom Rymdbolaget där han varit drivande bakom den tidiga svenska pionjärssatsningen på små, kostnadseffektiva rymdfarkoster, något som idag alltmer efterfrågas internationellt. Och Svens skrivklåda är outsläcklig. Han är sedan 2006 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin och fick året efter H.M. Konungens medalj av 12:e storleken med högblått band. 2008 förärades han Thulinmedaljen i guld. 2011 utkom hans memoarer, Jordnära rymd – min rymdhistoria. Hans föredrag heter Hopplöst förälskad i rymdfärder.

Torsdag 23 februari
återkommer författaren Lars Ragnar Forssberg som sedan han senast besökte oss har grubblat över fenomenet Leif GW Persson. Denne man drar miljonpublik med programmet Veckans brott, kan säga vad som helst och bli trodd, publicerar en strid ström av kriminalromaner, skriver krönikor i Expressen och på äldre dagar också blivit samlevnadsexpert. Frågan är om någon haft en sådan roll i offentligheten sedan Astrid Lindgrens dagar. I början av förra året sände SVT dessutom två entimmes dokumentärer om denna märklige man. De sågs av två miljoner tittare. Nu synar Forssberg denna märklige man i sömmarna i sin nya bok Fenomenet GW.

Torsdag 2 mars
får vi besök av överstelöjtnant Jan Forsberg, flitig artikelskribent om militärhistoria, militärteknik, säkerhetspolitik och strategi som han undervisat om på Försvarshögskolan. Forsberg är född i Skanör och han började också sin militära bana på P7 i skånska Revingehed. Han är mycket kunnig när det gäller andra världskriget och inför sin bok Luftwaffes elit, som han ska föreläsa om, genomförde han grundliga efterforskningar i arkiven om de uppdrag de olika flygarna genomförde och djupintervjuade historiernas fyra huvudpersoner.

9 mars
Författaren och domaren Omi Söderblom har arbetat i Svea hovrätt i snart 22 år. Hennes bok heter I skuggan av Nathan och handlar om den hyllade ärkebiskopen Nathan Söderbloms äldste son som var bisexuell skådespelare, något som inte kunde accepteras av föräldrarna. Omi är Nathan Söderbloms barnbarnsbarn. Ett nytt verk är på gång.

16 mars
Charlotta von Zweigbergk är journalist och författare och har kommit ut med fjorton böcker inom olika genrer.  Kommer att prata om sin nya barnboksserie som handlar om Ebbe och mamman, om sin senaste relationsroman Hundkärlek men förstås också om sin kritikerhyllade och Augustnominerade bok Fattigfällan.

23 mars
talar författaren Rolf Christerson under rubriken Från Grönköping till romaner och haikudikter. Han har nämligen medarbetat i varje nummer av Grönköpings Veckoblad sedan 1970-talet. Dessutom har han skrivit 39 böcker i olika genrer: pedagogik, ledarskap, humor, romaner och poesi. Hans senaste roman, Ensam under stjärnorna, utkom i april 2016 och handlar om en bergslagsby på 1950-talet.

30 mars
kommer Odd Zschiedrich som är kansliansvarig hos Svenska Akademien, verksamhetsansvarig för Nobelbiblioteket och ceremonimästare vid hovet och berättar om Svenska Akademiens historia och verksamhet under rubriken Snille och smak under 230 år.

6 april
berättar författaren och globetrottern Per Erik Tell om sin nya bok Till fots genom Europa, en resa som började i Abbekås i Skåne och slutade i spanska Pamplona.

13 april
kommer sällskapets ordförande Ulf Broberg för att berätta om sin nya roman om Uppsalapolisen Kenneth Klintman. Boken heter Den döende radiomannen och ställer frågan om vad som händer när ens förväntade livslängd plötsligt och överraskande blir dramatiskt förkortad? Kanske ges det till och med ett svar …

20 april
kommer fotografen och författaren Larsåke ”Skuggan” Thuresson för att tala om sin bok Ikoner. Den innehåller mer än 600 spektakulära och närgångna fotona ur hans samling av bilder från 60-talets början till mitten av 70-talet på svenska och internationellt berömda artister. Boken väger 3,2 kilo så det är ett tungt innehåll.

27 april
Författaren, pedagogen och skrivcoachen Kerstin Svevar har i sitt författande hämtat inspiration från sin egen livsresa (delvis beskriven i ungdomsboken Utan att säga hej då) och hon berättar om att skriva i olika genrer, alltifrån bilderböcker till erotiska noveller. Kerstin har skrivit ett femtiotal läroböcker i svenska, arbetat som skrivpedagog i över tjugo år och är numera skrivcoach.

Av Rolf Hammarlund och Peter Torsén
Vaktel Förlag, 2016
ISBN 978-91982180-4-6, 254 sidor

Det här blir ingen recension av traditionellt snitt. Som popbandsmanager och PR-knutte för 50 år sedan befann jag mitt i smeten, skrev pressreleaser för Beatles svenska skivbolag, blev chefredaktör för musik- och svallertidningarna Idolnytt och Press Stopp och hade riktigt roligt. Vietnamkriget rasade och De förenade FNL-grupperna demonstrerade ofta i Stockholm till popgruppernas ilska. Gator spärrades av och var demonstranternas led långa riskerade musikerna att inte hinna fram till jobben i tid, med gageavdrag som följd. Föga anade jag att den politiska proggmusiken året efter skulle infiltrera Musiksverige och förklara managers som bölder på musikerkroppen. Det fick mig att söka andra försörjningsmedel.

Men 1967 var lite speciellt, kanske till och med det bästa någonsin som författarna Rolf Hammarlund (bilden till vänster på ett foto från 1971) och Peter Torsén påstår och sedan gör sitt bästa för att bevisa i denna praktfulla A-4-stora bok, helt i färg. Det var året då Beatles släppte sitt storverk Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band och Jimi Hendrix kom med sitt första album. För mig kändes Hendrix viktigare för efter en av hans spelningar i Stockholm satt jag med honom och hinkade öl i källarvalven på Club Entill, Hornsgatan 62. Samma år kom Pink Floyd ut med sin första LP och den 10 september såg och hörde jag dem på Gyllene Cirkeln. De hade rykte om sig att vara ett psykedeliskt band men det pykedeliska som utspelades på ett lakan bakom scenen såg mest ut att komma från en lavalampa.

Mycket nytt kom men det fanns också gammalt som tog slut. Jag jobbade bland andra med Lenne & The Lee Kings och fanns naturligtvis på plats när de som sista band söndagen den 23 april spelade på Nalen den kväll detta legendariska danspalats gjorde sorti från Nöjessverige. Efter spelningen tog Lenne Broberg fram en yxa och började hugga sönder scenen. Jag norpade en av flisorna som lär finnas undanstoppad någonstans i min kåk.

Expressens Peter Himmelstrand (som skrev Håll dig till höger, Svensson, låten som skulle hjälpa svenskarna att byta sida på vägen klockan 05.00 söndagen den 3 september 1967) och jag satt med i juryn som valde låtar till den LP-skiva som blev resultatet av den i boken nämnda popbandstävlingen Zing-Toppen. En kväll på Nalen kom Lenne dit tillsammans med en kille jag tyckte mig känna igen. Han presenterades för mig som Micky Dolenz, trumslagare och sångare i den amerikanska gruppen The Monkees, känd från TV i snart sagt hela världen just då. Det visade sig vara en trevlig snubbe.

1967, medan det ännu fanns liv i Nalen, uppträdde Walker Brothers där. Denna vokala musikgrupp slog igenom stort med låten The Sun Ain’t Gonna Shine Anymore och inkvarterades på lyxiga Hotell Foresta på Lidingö där jag fick en lång pratstund med Scott Walker. Han hette egentligen Engel men både han och nu avlidne John Maus tog Walker som professionellt efternamn. Det mötet finns förevigat av fotografen Lars-Åke ”Skuggan” Thuresson, just nu aktuell med den storslagna fotoboken Ikoner.

Om de upplevelser jag delade med många andra berättas i Popåret 1967. Mängder av artister och band liksom deras skivor beskrivs, bilderna, tidningsklippen är många och även andra nöjesföreteelser (som till exempel film och TV) får vara med på de färgglada sidorna.

Författarna är radio- och TV-människor. De jobbade första gången ihop på Radio Sörmland. Nu försörjer sig Peter Torsén bland annat som musiker och komiker medan Rolf Hammarlund är känd bland musiknostalgiker som den som gjorde TV-serien Sixties.

Och med den stora boken Popåret 1967 åstadkom det en riktig minnesbeta för min del!

KJELL E. GENBERG

Genberg och Scott Walker. Foto Skuggan Thuresson

Av E. T. A. Hoffmann
Das Fräulein von Scuderi,  1819
Översatt av Inge Bahnson-Rosenborg och Jonas Wessel
Efterord av Dag Hedman
Hastur Förlag, 2016
ISBN 978-91-86835-29, 154 sidor

E. T. A. Hoffman (1776–1822, bilden ett självporträtt) var ursprungligen preussisk jurist men blev tonsättare, musikkritiker, illustratör och författare med en mycket romantisk ton. En föregångsman på många sätt, inte minst inom deckargenren. I de flesta uppslagsverk påstås att Edgar Allan Poes Morden på Rue Morgue från 1841 var den första moderna detektivberättelsen men det är nog inte alldeles korrekt. Hoffmanns kortroman Fröken Scuderi, som berättar om brutala rånmord i 1680-talets Paris och innehåller den klassista pusseldeckarens allra vanligaste ingredienser, publicerades redan 1819.

Här finns den sympatiska privatspanaren i form av den förnäma författarinnan Madeleine de Scuderi som av en slump blandas in i fallet och lyckas lösa det utan att mer blod spills. Med hjälp av kvinnlig intuition lyckas hon närma sig den känslokalla och mordiska person som står bakom juvelstölderna som hittills skrämt vettet ur parisarna och kan friförklara den unge bekant som blir huvudmisstänkt

I Fröken Scuderi använder sig Hoffman av alla de författarknep som därefter blivit ett signum för pusseldeckarskribenter som den tidigare nämnde Edgar Allan Poe och hans efterföljare sir Arthur Conan Doyle, Wilkie Collins, Agatha Christie och Dorothy Sayers. Privatdetektiven beskrivs så att läsaren står på (i detta fall) hennes sida och hon kämpar inte enbart mot den brutale brottslingen utan också mot en polismyndighet som saknar både kompetens och empati. Berättelsen framskrider utan exakt kronologi (en deckare ska ju leta bakåt för att komma framåt), har väl maskerade ledtrådar och – eftersom Hoffman dessutom var straffrättsexpert – ger en förklaring till förövarens själ och motiv. Hoffmans stil känns rationell vilket kan låta som en motsägelse med tanke på att han är mest känd för skräckhistorier med övernaturliga inslag. Men även i dessa försöker han komma med en naturlig förklaring till fenomenen, inte så vanligt bland 1700-talsförfattare i genren.

Nyöversättningen (den gamla är från 1919) gör boken njutbar för moderna läsare och Dag Hedmans kunniga och akademiskt intressanta efterord om Hoffmann ökar den tunna men vackra bokens värde.

ÅSA PETTERSSON

Av Anders Karlsson
AK—Transportinfo förlag, 2015
ISBN 978-91-637-6952-8, häftad, 234 sidor

Detta är författarens andra bok, och det har kommit ut ytterligare en med samma huvudperson.

Först: det är en god intrig som rör sig kring fiffel och grov kriminalitet i transportbranschen och fiffel i veterinärverksamhet. Författaren är företagare just inom transport och är chefredaktör inom press om transporter. Så den delen kan han. Av hans förord drar jag också slutsatsen att han kan en del inom hunduppfödning.

Så intrigen känns rimlig. En framgångsrik företagare är uppburen för att han lyckats med åkeri- och spedition med chaufförer från främst Makedonien, som han ger arbete och hjälper så att de får svenska arbetstillstånd och arbetar med svenska avtal. Och verksamheten går ändå bra.
Naturligtvis ligger det annat bakom, inklusive grovt utnyttjande av arbetskraften, stulen diesel och samröre med maffialiknande knarklangare.
Huvudpersonen är en journalist inom, just det, transportmedia, som också har en bakgrund i det militära. Han får hjälpa till när ett seriöst åkeris chaufför fastnar i tullen med knark placerad i bilen.

Vi läsare vet redan tidigt hur det ligger till, detta är alltså inte en deckare. Mest en thriller där spänningen ligger i hur man ska lyckas sätta dit skurken.

Så långt allt väl, inte superoriginellt men fantasi med verklighetsanknytning. Det skulle kunna bli en riktigt bra bladvändare, men det blir det inte.
Hela boken är berättad, både vad gäller handlingar och känslor, inte det minsta gestaltad. Många delar tas om och om igen, personskildringen är rudimentär, och sannolikheten för att de inblandade poliserna ska kunna agera som beskrivet är minimal. Dessutom är det skrivet i presens, en form som kräver mer av författaren än vad han lyckas med här.

Författaren är alltså journalist, och hans skrivsätt kan kanske (jag har inte läst någon av hans tidskrifter) fungera bra som nyhets- och artikeltext. Det är inte första gången som en egenutgivare missar behovet av en god redaktör.

Det känns att författaren kan transportbranschen, och det känns synd att en god intrigidé spelas bort. Att en otrohetshistoria är en bärande del i intrigen är acceptabel men sexskildringarna fyller ingen dramaturgisk funktion utan landar nära enklare porr.

Ett sista klagomål: lägg aldrig mörkröd text på svart botten som det är gjort på bokens baksida.

LEIF-RUNE STRANDELL

Av Anders Roslund och Stefan Thunberg
Piratförlaget, 2017
ISBN 978-91-642-0500-1, 390 sidor

Om författarparets bok Björndansen, som kom 2014 och handlade om Militärligan, hade  Nisse Scherman bara gott att säga när han recenserade den i Dast. När Roslund och Thunberg efter tre år återkommer med En bror att dö för är deras bok en direkt uppföljare med den skillnaden att nu har de låtit några av debutens viktiga personer återkomma i en fiktiv berättelse. Det blir inte mindre spännande för det.

De tre bröderna Leo, Felix och Vincent Dûvnjac är fria efter sitt fängelsestraff. Vincent och Felix är inställda på att leva ett hederligt liv i fortsättningen medan Leo har en plan – det är dags för den riktigt stora stöten. Men de bästa planer kan misslyckas och nu vill han ha hjälp av bröderna. Här är Roslund och Thunberg som bäst i sin beskrivning om hur lojaliteter mellan blodsbröder kan fungera inte minst då de sammansvetsas sedan unga år, där en våldsam fader, som bland annat sett till att modern hamnat på sjukhus, spelat stor roll.

En komplikation är att brodern till den polis, John Bronck, blir inblandad i inte längre så sympatiska Leos hantering av relationerna. Det trasslar till sig både för the bad guys och för polismakten. Författarna beskriver turerna så att läsaren får gåshud.

Det växelvisa berättandet med dess tempoväxlingar är effektivt utnyttjat i denna historia om manlighet, utnyttjande och hämnd.

Anders Roslund och Stefan Thunberg skriver stringent och engagerad. Det är lätt att förstå att de för Björndansen fått det japanska Konomisu-priset,  nominerats till International Dagger Award och av Publishers Weekly listats som en av 2016 års bästa kriminalromaner.

BJÖRN ENMAN

Anders Roslund och Stefan Thunberg. Foto Anna Lena Ahlström

Torsdag 2 februari kommer författaren pedagogen och trollerikonstnären Per Eklund och berättar utifrån sin nyutkomna bok Trolleri som konst och kultur om trollerikonstens historia och utveckling, om artisterna som kom att använda det oförklarliga för att underhålla en hel värld. I föredraget berättar Per också om hur historien formade dessa artister och om trollerikonsterna som fick det omöjliga att verka möjligt. Vi får även uppleva trollerikonster från förr, trollerikonster som sällan framförs idag, men som gjorde stor succé och innebar att dåtidens artister, kvinnor och män, blev uppskattade underhållare som kunde leva på sin konst. Som författare har Per Eklund skrivit läroböcker för grundskolans senare del, gymnasiet och vuxenutbildning. Som trollerikonstnär har han vunnit SM i Close-up-trolleri, varit coach för Svenska Landslaget i Magi, suttit som President för Svensk Magisk Cirkel och är nu ständig sekreterare i Svenska Magiska Akademien.

Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord håller sina föreläsningsaftnar klockan 19 varje torsdag under vårsäsongen, fram till den 27 april, på Scandic Hotell i Sollentuna. Föreläsningarna är öppna för allmänheten och inträdet fritt.

Förra veckans möte var med den samiska författaren Annica Wennström:

Det blev en verkligt högljudd början på kvällen när Annica Wennström kom till Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord för att  berätta om sig själv och sitt författarskap. I den intilliggande lokalen satt ett stort och glatt sällskap så när Annica började tala var det knappt någon som hörde något. Men Scandics personal var hjälpsam och efter några minuter fick vi flytta till hotellets konsertsal Colosseum. Den var verkligen så stor som namnet antyder. Sällskapets cirka 40 åhörare syntes knappt men nu hördes Annica.

Hon berättade om sin samiska bakgrund, om tiden när det var förbjudet att tala sitt modersmål på offentliga platser, om tätorten Holmsund vid Umeälvens mynning och dess skötsamma människor. Om detta har Annica (född 1966) skrivit i böckerna Lappskatteland – en familjesaga och Svart kvark. Hon är en lidelsefull berättare, både i sina böcker och som estradör och var mån om att framhålla sin samiska identitet. Om just detta har hon skrivit flera ungdomsböcker och hon är också känd som deckarförfattare, som en i trion som skriver under pseudonymen Emma Wall. Att hennes framträdande höll publiken alert märktes på alla frågor som ställdes både under och efter föredraget.

Kommande möten
9 februari
Författaren Kristina Lejdström berättar om Grotta Azzurra, Stockholms första nattklubb. Varför ville författare, journalister, bildkonstnärer, skådespelare, adel och andra kändisar besöka denna källare på Grev Magnigatan under tjugo- och trettiotalet? Varför ville myndigheterna genom en ny ordningsstadga sätta stopp för detta? Hur startade det hela och hur slutade det?

Torsdag 16 februari
Rymdingenjören, hedersdoktorn, författaren och Sollentunabon Sven Grahn berättar om sin verksamhet inom Rymdbolaget där han varit drivande bakom den tidiga svenska pionjärssatsningen på små, kostnadseffektiva rymdfarkoster, något som idag alltmer efterfrågas internationellt. Och Svens skrivklåda är outsläcklig. Han är sedan 2006 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin och fick året efter H.M. Konungens medalj av 12:e storleken med högblått band. 2008 förärades han Thulinmedaljen i guld. 2011 utkom hans memoarer, Jordnära rymd – min rymdhistoria. Hans föredrag heter Hopplöst förälskad i rymdfärder.

Torsdag den 23 februari
kommer Håkan M. Wahlbom (född 1930), författare och tidigare verksam inom rederi- och skeppsmäkleribranschen, för att berätta den intrikata historien om sin far skådespelaren Nils Wahlbom som avled för exakt 80 år sedan. Om honom har han tillsammans med Kjell E. Genberg skrivit boken Från pråm till tilja. Som tvååring bodde Nils 1888 tillsammans med sina föräldrar på en pråm i Sundsvalls hamn när staden drabbades av en förödande brand. Nils kom ifrån föräldrarna men hittades senare, något han som vuxen grubblade mycket över. Är jag den rätte Nils Wahlbom? Han blev själv skådespelare, spelade mot den tidens stora både som dramatisk aktör och revyartist. Mest känd blev han genom filmen. Han hade både huvud- och biroller i 37 filmer. Men boken handlar inte enbart om honom, den är också en exposé över teaterns och filmens utveckling under första delen av 1900-talet och innehåller roliga, tragiska och rörande berättelser om dem som roade svenska folket innan TV:n kom.

Torsdag 2 mars
får vi besök av överstelöjtnant Jan Forsberg, flitig artikelskribent om militärhistoria, militärteknik, säkerhetspolitik och strategi som han undervisat om på Försvarshögskolan. Forsberg är född i Skanör och han började också sin militära bana på P7 i skånska Revingehed. Han är mycket kunnig när det gäller andra världskriget och inför sin bok Luftwaffes elit, som han ska föreläsa om, genomförde han grundliga efterforskningar i arkiven om de uppdrag de olika flygarna genomförde och djupintervjuade historiernas fyra huvudpersoner.

9 mars
Författaren och domaren Omi Söderblom har arbetat i Svea hovrätt i snart 22 år. Hennes bok heter I skuggan av Nathan och handlar om den hyllade ärkebiskopen Nathan Söderbloms äldste son som var bisexuell skådespelare, något som inte kunde accepteras av föräldrarna. Omi är Nathan Söderbloms barnbarnsbarn. Ett nytt verk är på gång.

16 mars
Charlotta von Zweigbergk är journalist och författare och har kommit ut med fjorton böcker inom olika genrer.  Kommer att prata om sin nya barnboksserie som handlar om Ebbe och mamman, om sin senaste relationsroman Hundkärlek men förstås också om sin kritikerhyllade och Augustnominerade bok Fattigfällan.

23 mars
talar författaren Rolf Christerson under rubriken Från Grönköping till romaner och haikudikter. Han har nämligen medarbetat i varje nummer av Grönköpings Veckoblad sedan 1970-talet. Dessutom har han skrivit 39 böcker i olika genrer: pedagogik, ledarskap, humor, romaner och poesi. Hans senaste roman, Ensam under stjärnorna, utkom i april 2016 och handlar om en bergslagsby på 1950-talet.

30 mars
kommer Odd Zschiedrich som är kansliansvarig hos Svenska Akademien, verksamhetsansvarig för Nobelbiblioteket och ceremonimästare vid hovet berättar om Svenska Akademiens historia och verksamhet under rubriken Snille och smak under 230 år.

6 april
berättar författaren och globetrottern Per Erik Tell om sin nya bok Till fots genom Europa, en resa som började i Abbekås i Skåne och slutade i spanska Pamplona.

13 april
kommer sällskapets ordförande Ulf Broberg för att berätta om sin nya roman om Uppsalapolisen Kenneth Klintman. Boken heter Den döende radiomannen och ställer frågan om vad som händer när ens förväntade livslängd plötsligt och överraskande blir dramatiskt förkortad? Kanske ges det till och med ett svar …

20 april
kommer fotografen och författaren Larsåke ”Skuggan” Thuresson för att tala om sin bok Ikoner. Den innehåller mer än 600 spektakulära och närgångna fotona ur hans samling av bilder från 60-talets början till mitten av 70-talet på svenska och internationellt berömda artister. Boken väger 3,2 kilo så det är ett tungt innehåll.

27 april
Författaren, pedagogen och skrivcoachen Kerstin Svevar har i sitt författande hämtat inspiration från sin egen livsresa (delvis beskriven i ungdomsboken Utan att säga hej då) och hon berättar om att skriva i olika genrer, alltifrån bilderböcker till erotiska noveller. Kerstin har skrivit ett femtiotal läroböcker i svenska, arbetat som skrivpedagog i över tjugo år och är numera skrivcoach.

Av Nora Roberts
The Obsession, 2016
Översatt av Milla Emrén
Albert Bonniers Förlag, 2016
ISBN 978-91-0-016733-2, 551 sidor

Nora Roberts är ett säkert kort för dem som gillar kuslig spänning blandat med småstadsromantik (och därefter lite mer spänning) skrivet på det träffsäkra och lättfattliga språk som blivit författarens signum, här dessutom lyhört överfört till svenska av Milla Emrén.

Intrigen är egentligen rätt fantastisk – men trots det trovärdigt beskriven med detaljer som visar på gedigen research. När Naomi Bowes är på väg att fylla tolv smyger hon efter sin far för att försöka ta reda på vad hon ska få i födelsedagspresent. I stället råkar hon avslöja honom som en av USA:s värsta seriemördare och befria ett av hans offer som sitter bunden i en jordkällare mitt i mörka skogen.

Det blir givetvis ett trauma för henne och hon och familjen tvingas mer eller mindre gå under jorden. Sjutton år senare har hon ändå lyckats skapa sig en lysande karriär som fotograf under ett nytt namn eftersom det gamla är fläckat av blod och brott. Nu har hon dessutom köpt ett fantastiskt hus, visserligen ett renoveringsobjekt, vid havet i delstaten Washington, långt borta från barndomshemmet. Där har hon tänkt sig att leva ett undanskymt liv men det visar sig att det lilla samhällets invånare tar emot henne med öppna famnen – i synnerhet tycks den sexige musikern Xander Keaton intressera sig särskilt för henne. Lyckan ler och solen skiner på Naomi, pojkvännen och den nyinskaffade hunden. Men det mörknar när kvinnor börjar försvinna i trakten. Hon påminns om sin faders dåd.

Vi är mest vana vid att deckarförfattaren Roberts är lätt på handen när hon beskriver brott ur förövarens vinkel. Men här är hon riktigt explicit när det gäller att beskriva våldtäkter och andra råheter. Jag förstår att hennes avsikt är att påvisa en grym individs beteende och det är skickligt gjort men också svårt att läsa för en lättskrämd själ.

Trots allt finns det också humor i boken. Jag var nära att skratta högt åt Roberts beskrivningar av den nya hunden.

BARBRO LINDBORG

Nora Roberts. Foto Bruce Wilder

Av Ian McEwan
Nutshell, 2016
Översatt av Meta Ottosson
Brombergs, 2017
ISBN 978-91-7337-835-2, 217 sidor

I P. C. Jersild roman En levande själ från 1980 lät han en bortopererad hjärna berätta om förälskelse. I McEwans roman är det ett väl utvecklat foster som inifrån mammans livmoder uppfattar allt som händer utanför hennes kropp och ännu längre bort genom att lyssna in både radio, tv och olika samtal och berättarröster.  Det ofödda barnet absorberar och lär sig det mesta om livet, till och med om den fysiska kärleken som skildras inifrån, men också om in- och utrikespolitik, handelsförbindelser och länders mat. Och om vin, vilket ger honom flera bakrus.

Genom sitt instinktiva nätverk får fostret reda på att hans mor och hennes banale älskare också smider planer på att mörda hans far som är förläggare och poet. Trots att modern slängt ut honom ur hemmet hyser han starka känslor för henne.

Det är skruvat, minst sagt. Det ofödda barnet föreläser om mångahanda ting medan författaren gör sitt bästa för att läsaren ska behålla känslan av att det inte helt fullgångna fostret faktiskt finns kvar inne i livmodern fast det uppträder som en vuxen karl.

Knepigheterna mildras av att McEwan leker med både litteraturen och samhällsmoralen. Fostret har blivit en inkarnation av William Shakespeares Hamlet (som själv blir mördare för att hämnas faderns död) och modern och hennes älskare till ett par moderna och ytliga medelklassmänniskor med sviktande moral. Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral, skrev Brecht. Här handlar mordmotiven inte om mat utan om att fastighetsbubblan gjort mordoffrets hus värt bortåt 80 miljoner kronor, en summa absolut värd att döda för.

Trots det märkliga upplägget har McEwans bok blivit en historia om girighet, men också av oväntad kärlek, fylld av spänning och med en huvudperson som bara väntar på att få göra sig verkligt gällande. Den är dessutom förbaskat rolig stundtals.

Ian Russell McEwan (född 1948 i engelska Aldershot) skrev noveller innan han 1978 romandebuterade med Cementträdgården. Genombrottet kom 20 år senare då han erhöll Man Booker-priser för boken Amsterdam som 2002 följdes av den filmatiserade Försoning. De följande böckerna blev också kritikersuccéer. Han har också skrivit för ungdom.

LEIF PETER JONSSON

Ian McEwan. Foto Carola Bromberg

Av Tobias Olsson
Wahlström & Widstrand, 2016
ISBN 978-91-46-23023-6, inbunden, 360 sidor
“Spänningsroman” står det på omslaget. Det passar precis. Inte en deckare, inte en renodlad thriller. Spännande, oroväckande, välskrivet, och man känner författarens ilska över hur vi så gärna glömmer alla brott mot flyktingar som pågår hela tiden. Och inte är det något nytt heller, han pekar på liknande händelser för hundra år sedan.

Boken har två huvudpersoner, och vi möter dem omväxlande i korta kapitel. Det är journalisten Jonathan Sandler, van rapportör från oroshärdar i många länder och just nu i Grekland. Han finns i närheten och skickas av redaktionen för att skriva om att en svensk polis hittats mördad vid en bordell nära den gränsstations mellan Grekland och Turkiet där han arbetar med att hjälpa grekisk polis att sortera de flyktingar som kommer.

Den andra huvudpersonen är människorättsjuristen Livia Köhler i Stockholm. Det är hennes far som mördats, men hon sörjer honom inte för de har haft ett svårt förhållande. Naturligtvis bevakas hon av journalister som vill ha uttalanden av henne. Men hon håller sig undan. Det hjälper inte för hon blir förföljd och misshandlad av någon som vill ha något av henne.

Ända till slutet är ett enda telefonsamtal från Jonathan till Livia, ej besvarat, den enda kopplingen. Fast kopplingen är egentligen att polisen inte alls mördats av en prostituerad, som också snart hittas död, troligen av självmord. Jonathan börjar allt mer tvivla på det som sägs.

Han får hjälp av en lokaljournalist, och smart börjar han ana att det finns allvarligare saker bakom. En av Greklands rikaste affärsmän tycks styra inte bara bordellerna utan också polisen.

Det utmynnar i en konspirationsteori som verkar helt överdriven tills man betänker vad som händer med alla de nya nationalistiska partierna i Europas alla länder.

Spännande, välskrivet, och med förmåga att få oss att tänka på mer än bara underhållande spänning.

Författaren har varit avslöjande reporter på Svenska Dagbladet, och detta är hans debut som skönlitterär författare.

LEIF-RUNE STRANDELL

Tobias Olsson. Foto Emil Malmborg

Skådespelaren Lars-Erik Berenett avled den 1 februari 2017. Han föddes i Skellefteå 1942, växte upp i Uppsala och efter en tid som sjöman bestämde han sig för att bli skådespelare  och gjorde stora roller inom både film och teater. Mest känd för den stora publiken blev han när han med början 1986 gestaltade Olov Svedelids litteräre polistuffing Roland Hassel i tolv filmer.

Filmerna gjordes efter Svedelids romaner men tydligen mycket fritt bearbetade. Jag brukade titta på dem när de gick på TV och fann dem spännande. Efter en av filmerna ringde Olov till mig och frågade: ”Såg du Hassel-rullen?”

”Javisst. Den var ju riktigt hyfsad.”

”Visst var den det”, sa Svedelid. ”Men du … kan du tala om för mig vad tusan den handlade om?”

KJELL E. GENBERG

Av Lennart Brohed
Eget förlag, 2017
ISBN 9789163920080, danskt band, 253 sidor

Vissa författare slutar att skriva. Andra säger att de ska sluta – flera gånger. Som Lennart Brohed. Likt Owe Thörnqvist som är ute på sin sjuttielfte farewell-tour. Nu ger Brohed ut sin trettonde deckare om polisen Göran Persson i Lysekil. Ingen blir gladare än läsarna för det. Att de är uppskattade i hemstaden förstår jag, att de inte är lika kända utanför hembygden är mig en gåta.

Författaren har lyckats kombinera sina kriminalromaner med ett rejält stycke hembygdshistoria utan att tidsmarkörerna får ta överhanden. Göran Persson är en hygglig prick, en polis att lita på. De första elva böckerna tilldrar sig mellan 1932 och 1941. Den förra romanen och denne ger en återblick till 1916 och 1917 och konstapelns första steg i karriären.

Boken är illustrerad med annonser från Lysekilsposten vilket gör läsningen till ett än större nöje. När någon går in i en herrekipering finns där en annons från tiden för B.P. Jonssons Handelsaktiebolag som säljer färdiga mans- och gosskostymer. Genialiskt.

Lysekils Mekaniska Verkstad blomstrar. Man säljer Skandiamotorer över hela världen. I en låda som är på väg på export hittas ett lik. Polischefen Nordenhöök och hans bäste polisman, konstapel Göran Persson, får ett mycket svårt fall att lösa. Chefen är lat, men ändå en skicklig polisman. Göran är smart, även om han är både lite obstinat och oerfaren. Tillsammans bildar de ett underhållande par som till sist löser de flesta brott.

Det är berättat med mycket värme och en lagom balanserad humor. Det är inte utan att småleendet är klistrat i mitt ansikte under läsningen. Gestaltningen av polischefen, Göran och hans blivande hustru är fenomenalt skicklig. Med små medel lyckas Lennart Brohed skriva en underhållningspärla.

NISSE SCHERMAN

Av Jakob Mjöbring
North Chapter, 2016
ISBN 9789188445032, 239 sidor

Jag var relativt förtjust i Mjöbrings förra bok Köld som var en fartfylld skriven thriller där delar av intrigen utspelades kring biltestarbanorna vintertid i Arjeplog. Där introducerade Mjöbring specialpolisen Katja Lyss vid NOAx, en rotel som hanterar brott med internationella förgreningar, en dam som dessutom är före detta professionell friåkare.

I denna andra bok i en tänkt trilogi är Katja och hennes väninna, psykologen Esmeralda på skidsemester i Kittelfjäll. De har tänkt fira jul och nyår där men det spricker när Katja beordras att svara på ett avbrutet nödsamtal från en renvaktarstuga i den västerbottniska fjällvärlden. Efter att ha tagit sig dit i ett tilltagande snöoväder finner hon två döda människor där. Vid en första anblick ser det ut som mord och självmord, men Katja inser snart att brottsplatsen är tillrättalagd. Det handlar snarare om ett dubbelmord, menar hon och tar fotografier samtidigt som hon försöker tillkalla tekniker. Det går inte alls. Enda möjligheten att ta sig till den ensliga stugan är per helikopter och en sådan resa sätter vädergudarna stopp för.

Under tiden hittar Katja bland alla villospår ledtrådar som för henne till Frankrike och när hon återkommer till det vackra Västerbotten inser hon att hennes utredning kan skada vissa hemlighetsfulla personer som absolut inte vill bli synliga. De är beredda att gå långt för att hålla det de vill mörka dolt. Snart inser hon att hon själv är i fara.

För att vara en så pass ny författare är Mjöbring driven när det gäller att både beskriva känslor och miljöer. Här finns också en nypa samhällskritik. Den nya tidens ”alternativa fakta” får på näbben

Kommunikationskonsulten Jakob Mjöbring  är ursprungligen från Laholm (tydligen ett drivhus för deckarförfattare – Björn Hellberg är också därifrån) men är sedan femton år bosatt i Umeå.

LEIF PETER JONSSON

Jacob Mjöbring. Foto Matthew Phillips

Av Hugo Wilcken
David Bowie: Low, 2005
Översatt av Stig Hansén
Lindelöws Bokförlag, 2017
ISBN 978-91-87291-77-7, 244 sidor

I år fyllde David Bowies album Low 40 år. Det fick upphovsmannen aldrig uppleva. Han avled i cancer i New York den 10 januari 2016. Bowie föddes som David Robert Jones den 8 januari 1947 i stadsdelen Brixton i södra London och gjorde avtryck inom flera konstarter, även om han betydde mest för populärmusiken. Om honom, men mest om skivan Low, har den australiensiske författaren Hugo Wilcken skrivit boken med samma namn som kommit ut i Lindelöws musikbokserie 33 ½. Denna platta, som i bokbeskrivningen delas upp i “framsidan” och “baksidan”, är den första i det som kallas Bowies Berlintrilogi, som också består av Heroes och Lodger, eftersom verken till allra största delen spelats in i Hansastudion i Kreutzberg, inte långt ifrån muren som delade den tyska huvudstaden.

Bowie var en musikens rastlösa kameleont som bytte stil mycket ofta men ändå lyckades hålla en hög profil. Han bytte från glamrock till tysk krautmusik utan att blinka och tog sig via skivor inom mainstreammusiken till modernare uttryck innan millennieskiftet inträffade. Dessutom har han gjort filmroller (en del märkliga) och roller i pjäser på Broadway (Elefantmannen var minnesvärd), tolkat Jacques Brel och Berthold Brecht och varit entreprenör inom flera branscher inom och utom musikvärlden. Han har fått rubriker både för ekonomisk extravagans och för sitt narkotikamissbruk.

Wilcken berättar om bakgrund, tillkomst och de möjliga idéerna bakom skivan Low, om Bowies umgänge med andra musiker under Berlin-tiden.

I serien 33 ½ ingår också böckerna Bob Dylan: Highway 61 Revisited av Mark Polizotto samt Neil Young: Harvest av Sam Inglis. Dessa två kom ut under 2016 och hela serien är förtjänstfullt översatt av Stig Hansén.

KJELL E. GENBERG

Av Carolina Neurath
Piratförlaget, 2017
ISBN 9789164205032, inbunden, 285 sidor

Först av allt. Det är en sympatisk längd på denna bok. Runt 300 sidor tycker jag är ett utmärkt format. Det är sällan en historia räcker till fler sidor. Och ändå finns här några parallella intriger.

Neurath kom förra året ut med Fartblinda och mutade därmed in området finansdeckare. Även om hon inte var först så rönte hon mer uppmärksamhet än de flesta. Själv är hon nämligen välkänd ekonomijournalist på Svenska Dagbladet och har mottagit både Stora Journalistpriset och Guldspaden. Man får därmed anta att hon vet vad hon skriver om. Skriv där du står är ju ett av de vanligaste tips en blivande romanförfattare får.

Förmår hon då utnyttja sina kunskaper. Nja, sådär. Hon skriver mest om självklarheter, ingenting revolutionerande. Persongestaltningarna är ganska platta och kriminalhistorien är hyggligt spännande, men ändå förutsägbar. Det finns en viss naivitet i berättarspråket, alltför lite lämnas till läsarens fantasi.

Lånebolaget Kritan vinner ett fint pris för sitt entrepenörskap. De lånar ut pengar till människor som egentligen inte har råd att betala tillbaka. Företagets två ägare VD:n Gustaf och hans kompanjon Pierre arbetar mycket cyniskt. När Gustaf blir kidnappad kommer mycket upp till ytan. Ekonomijournalisten Beatrice gräver i Kritans arbetssätt och metoder, men blir själv hotad. Vem är vän och vem är fiende? Vad är sant och är allt bara ett spel?

Kan författarskapet då förbättras, finns där en potential? Jovisst är det så. Läsaren måste få mer utrymme för sin egen fantasi, författaren verkar lite försiktig i överkant. Låt de onda bli lite ondare, men helst utan att skriva det – låt karaktärerna själva visa det i ord och handling. Ge oss lite mer detaljer från styrelserummen med fler intriger och dolkstötar i ryggen, och kanske också en gnutta humor.

NISSE SCHERMANN

Carolina Neurath. Foto Anna-Lena Ahlström

Har just läst David Lagercrantz Millenium-uppföljare. Vår recensent, som inte hade läst Stieg Larssons tre böcker, var inte helt förtjust. Själv är jag helt nöjd, men de överraskningar som originalen gav finns ju inte här. Jag vet ju att de båda huvudpersonerna ska vara med i denna och också i minst en kommande bok till.

Men detta med uppföljare till folkkära författares verk (och nu talar jag inte om det som kallas fan fiction) har gett väldigt olika och ojämna resultat.

Agatha Christie-uppföljaren var inte lyckad, även om författaren släktingar som äger upphovsrätten gett sitt godkännande. Också i Milleniumfallet är ju Stieg Larssons far och bror helt med på noterna.

Det är ju kring det etiska i att göra uppföljningar där författaren inte kan påverka som diskussionen varit som hetast. Förra året, när uppföljaren, eller möjligen föregångaren, till Dödssynden (To kill a mockingbird) kom ut, blev det en fråga om den sjuka och åldrade Harper Lee verkligen var medveten om att man gav ut hennes manus som hon själv tidigare inte velat.

Upphovsrätten gäller ju 70 år efter författarens död, och det är många klassiker som får nytt liv när förlag inte längre behöver betala författarens efterlevande. I många fall blir böckerna numera också helt fritt tillgängliga i elektronisk form på webben.

Men helt fritt förfogande är det inte. När det gäller svenska författares verk har Svenska Akademien uppgiften att bevaka så att ett ekonomiskt fritt verk inte används på ett sätt som inte stämmer med vad författaren kunde tänkas vilja. Senast i Sverige var det en dikt av Karin Boye som användes i en annonskampanj, men den fick stoppas.

Ibland kan man starkt misstänka att författare skulle misstycka om de kunnat läsa vad mindre begåvade skribenter gjort av deras verk.

Skriva illa får man dock. Numera är det ju också enkelt att publicera sig om man bara har en dator och en internetuppkoppling. Tryckfrihetslagstiftningen i Sverige fyller 250 år i år. Vi var inte först, som det ofta sägs. I England fanns skrivningar och beslut som också gällde tryckfrihet, men Sverige var det första land i världen som ordnade en tydlig lag som också är grundlag. Det blir många aktiviteter under året där tryckfriheten och yttrandefriheten kommer att belysas, Inte minst Kungliga Biblioteket har ett uppdrag, och de håller under våren i sin hörsal tillsammans med Kulturrådet en serie samtal, ”Tisdagar med tryckfriheten”.

Att den moderna teknikutvecklingen och lagstiftningen inte går i takt ses i många sammanhang. Nu senast har det kommit förslag om hur man ska kunna beivra hot och trakasserier på nätet.

Dast är en tidskrift med utgivningsbevis, vilket gör att det vi publicerar faller under tryckfrihetsreglerna och att det är utgivaren som ansvarar för vad som publiceras, inte den enskilde skribenten. Men eftersom vi försöker att också lägga ut sådant som fanns i den tryckta tidskriften (ännu inte helt komplett) uppstår egendomliga effekter efter domstolsbeslut i ett ärende som gällde Dagens Nyheter: det är dagens ansvarige utgivare som ansvarar också för äldre material om det kan hittas på webben (och DN firade 150 år förra året och har mycket på sin webbplats).

För vår del är det en recension av en bok, som hittas i den tryckta tidningen som vi efter påtryckningar från efterlevande till den person som boken handlar om har tagit bort. Vi har inte ekonomiska resurser att försvara oss i en rättsprocess om förtal.

Boken, Carlösten Nordmarks Mannen som köpte slott och tidningar (1997), utgår från en rättegång där den åtalade fälldes. Boken skrevs, recenserades, men sedan friades mannen i hovrätten. Att lägga till hovrättens dom på webben räcker inte för de efterlevande.

Läget är alltså att boken finns att läsa (i alla fall på bibliotek), att recensionen i Dast nr 4 1997 finns att läsa i den tryckta tidskriften (som kan finnas på bibliotek), men inte på webben ens med en kompletterande information.

LEIF-RUNE STRANDELL

Mer om Millenium:

• Recensionen i Dast
• Artikel om David Lagercrantz
• Så togs Millenium 4 emot i Frankrike
• David Lagercrantz på bokmässan

Tisdagssamtal om tryckfrihet på Kungliga biblioteket, pdf-broschyr

Av Kate Atkinson
A God in Ruins, 2015
Översatt av Anna Strandberg
Massolit Förlag, 2016
ISBN 978-91-7679-045-8, 464 sidor

Kate Atkinson hade stretat i författarfabriken ett tag innan hon till sist uppmärksammades av både kritiker och publik med boken Liv för liv där Ursula Todd levde om sitt liv i all oändlighet. Och det är en mycket intressant bok liksom uppföljaren En gud i spillror där hennes lillebror diktaren Teddy i stället för att bli poet låter sig värvas som pilot i Royal Air Force och lyckas överleva andra världskriget som flygare i Bomber Command.

De två omfångsrika volymerna om familjen Todd är rätt olika. Ursulas krigsupplevelser under blitzen i London handlar mycket om vad som kunde ha blivit annorlunda om ödet inte ingripit. Lite av H. G. Wells Tidsmaskinen dyker upp i minnet under läsningen.

En Gud i spillror berättar om ett liv efter kriget. Teddy inser att han klarat livhanken mot alla odds och nu försöker han göra det bästa av det liv han aldrig trodde att han skulle få. Han får familj och barnbarn men inom honom lever kriget kvar och det ger honom en speciell syn på världen och tillvaron, en syn som på sätt och vis förs vidare till hans efterkommande och påverkar relationer.

Atkinson går in i själen hos mannen som vet med sig att han dödat många människor. Kan en människa med den bakgrunden läka. Kan han någonsin älska på allvar. Han upplever en kall hopplöshet mitt i vetskapen att han lever. Han känner att han tappat den gnista som en gång fick honom att vilja bli diktare. Allt detta och mer därtill skildrar författaren med humoristiskt allvar och stor kännedom om det mänskliga psyket.

Det stora finns i det lilla.

Kate Atkinson erhöll 1995 Whitbreadpriset (som numera döpts om till Costa Novel Award) för sin debutroman I museets dolda vrår. Romanen Liv efter liv fick samma utmärkelse 2013 och nominerades till flera andra priser, och i januari i år fick Atkinson för tredje gången priset för En gud i spillror.

BARBRO LINDBORG

Av Stephen Booth
Corpse Bridge, 2014
Översatt av Carla Wiberg
Forum, 2016
ISBN 978-91-37-14528-9, 353 sidor

Stephen Booth har under de senaste åren seglat upp som en av favoriterna bland engelska kriminalförfattare. Det är nu femton år sedan hans första bok Svarta hunden kom på svenska och sedan dess har det blivit ytterligare drygt ett dussin. Huvudpersoner har så gott som hela tiden varit kriminalinspektör Ben Cooper och hans kollega Diane Fry som under bokseriens gång löst krångliga problem samtidigt som läsaren fått vara med om deras personliga utveckling från aningen litterära figurer till människor som känns som gamla kamrater av kött och blod.

Böckerna brukar utspela sig i grevskapet Derbyshire där Booth har skapat den fiktiva staden Edendale. Där hamnar vi även denna gång och staden har inte kommit undan den irländska seden att fira Halloween. Detta år har 31 oktober varit särskilt stökigt och under den bro som förbinder Västra Derbyshire med en gammal begravningsplats i Staffordshire och därför kallas Likbron hittar man en död kvinna. Ben Cooper har haft svåra personliga bekymmer, men nu är han tillbaka på jobbet och vid bron är det inte som på de brottsplatser han är van vid, snarare liknar det en voodotillställning där en docka ligger på en gravsten, mellan träden hittas snaror och en lerfigur föreställer earlen av Mansby som äger marken och har tänkt göra om gravplatsen till parkering.

Att läsa Booth är som att ta på sig sin allra käraste och skönaste urtvättade lusekofta. Man vet exakt hur den känns och den smiter så bekvämt längs kroppen. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta, trots att författaren också denna gång använder sig av det slitna seriemördartemat.

Det hittas naturligtvis fler mördade människor på vägen vid bron så Cooper och Fry får använda de små grå till bristningsgränsen i en utredning där både politik och gammal folktro tillhör ingredienserna. Givetvis uppkommer misstanken att dödsfallen har med den tilltänkta parkeringsplatsen att göra. Det är en driven intrig som Booth åstadkommit och mitt i allt det hemska och bedrägliga återfinns den beska humor som vi lärt oss att förknippa med England.
Eftersom vi befinner oss i Storbritannien kommer förstås klassfrågan upp, ett fenomen som inte personalen på den lokala mordroteln heller är opåverkad av.

Långsamt, men obevekligt, förs vi mot ett slut där avgörande beslut måste fattas innan gärningsmannen finns i utredarnas hålkors.

Stephen Booth, född 1952, bor sedan många år tillsammans med sin fru och sina husdjur på en gård i Nottinghamshire. Han var i 25 års tid verksam som journalist inom ett antal olika områden. Debutboken Svarta hunden belönades med en Barry Award som årets bästa brittiska kriminalroman, och uppföljaren Jungfrudansen blev nominerad till en Gold Dagger.

ELISABETH CARLSSON

Av Gard Sveen
Den siste pilegrimen, 2013
Översatt av Per Olaisen
Lind & Co, 2016
ISBN 978-91-7461-484-8, 552 sidor

När det norska originalet kom ut 2013 var det en debutroman som slog direkt. Den fick Rivertonpriset (norsk motsvariget till Svenska Deckarakademins pris) samma år och blev därmed den första debut som vunnit sedan Jo Nesbø tog hem priset 1997. Priset är uppkallat efter författaren Sven Elvestad som skrev kriminalromaner under pseudonymen Stein Riverton.

Men det räckte inte med det, han fick också priset Glasnyckeln 2014, utdelat av Skandinaviska Kriminalsällskapet och döpt efter Dashiell Hammets kriminalklassiker med samma namn. Inte heller nu räckte det: samma år fick Gard Sveen (som är senior rådgivare i norska försvarsdepartementet) Maurits Hansenprisen – Nytt Blod för bästa norska debutroman i kriminalgenren, döpt efter den nationalromantiske författaren Maurits Christopher Hansen (1794–1842) som enligt många nationalistiska norrmän skrev världens första kriminalroman 1839. Den heter Mordet på Maskinbygger Rolfsen och utkom två år före Edgar Allan Poes Morden på Rue Morgue, som ofta sägs vara världens första verkliga litterära kriminalgåta.

Förtjänar boken då all denna uppmärksamhet?

Jodå!

Det är en hantverksskickligt skriven roman där ett spekulativt mysterium inte får sin lösning förrän på de absolut sista sidorna och som befolkas av en trovärdig besättning människor där morden inte kommer på var och varannan sida – det kan bli spännande ändå.

Den utspelas på två tidsplan, nutid och under den nazistiska ockupationen av Norge på 40-talet. I ett rätt makligt tempo och med ett stort persongalleri förs läsaren i denna litterära tidsmaskin runt i Norge och ner till Tyskland, vägledda av utredaren kriminalinspektör Tommy Bergmann och av författaren Sveen som genom sitt arbete hos det norska Försvarsdepartementet uppenbart har skaffat sig stor historisk kunskap om andra världskriget.

Agnes Gerner är på ytan extrem nazistsympatisör men i hemlighet en kugge i det maskineri som utgörs av motståndsrörelsen. Hon är förlovad med en nationalsocialist men förälskad i en motståndsman med täcknamnet Pilgrimen. Det gäller att överleva i en hård tid. Alla gör det inte.

Där kliver kriminalinspektör Bergmann in i handlingen. Han engagerar sig i ett tio år gammalt fall där man hittat tre skelett i Nordmarka – en tätt skogbevuxen region i norra Oslo. Kan det vara så att det är liken efter Agnes Gerner, en flicka och en hushållerska som försvann 1942? De vuxna döda har skotthål i pannan. Strax innan har man hittat den gamle motståndsmannen Carl Oscar Krogh mördad i Holmenkollen med ögonen uthackade med en kniv av den sort som Hitlerjugend använde. Bergmann, som själv inte är någon ängel, bestämmer sig för att försöka lösa det gamla fallet trots sin chefs uppmaning att låta bli. Han hittar nämligen kopplingar till det aktuella mordet.

Sveen skriver lugnt och detaljerat vilket gör boken lätt att läsa trots tyngd och omfång. Personerna är tecknade med omsorg – inte bara de som har huvudroller utan också bipersonerna – och Bergmanns privatliv gör att man inte helhjärtat kan gilla honom trots att man hejar fram honom i hans polisiära gärning.

Gard Sveen föddes 1969.

BJÖRN ENMAN

Gard Sveen. Foto Charlotte Hveem

Av Val McDermid
Skeleton Road, 2014
Översatt av Lena Karlin
Alfabeta, 2016
ISBN 978-91-501-1837-7, 352 sidor

Deckarveteranen Val McDemid visar åter vilken skicklig kriminalförfattare hon är i denna psykologiska thriller där hon tar läsarna på en obeveklig resa som börjar med fyndet av ett skelett med skotthål i kraniet i en gammal förfallen skola i skotska Edinburgh.

Kriminalkommissarie Karen Pirie, experten på gamla olösta fall och huvudperson i de tidigare böckerna Ett fjärran eko och Mörka domäner, kallas in. Hon är en intressant person som här får bekanta sig med minst lika intressanta personer. En av dessa är professor Maggie Blake vid universitetet i Edinburgh med bistra minnen från krigets Dubrovnik på 90-talet och det visar sig att även skelettet har anknytning till de ohyggliga massakrerna under Balkankriget. När liket identifierats visar det sig att det är den våldsamme jugoslaviske generalen och barnslaktaren Dematrov Petrovic, en man som varit försvunnen i åtta år.

Samtidigt hittas en man mördad på Medelhavsön Kreta och det visar sig att de båda fallen kan kopplas ihop. Kan det vara så att någon tar livet av krigsförbrytare innan de grips och hinner dömas. Kommissarie Pirie får resa en hel del och träffa märkliga personer som Alan Macanespie som har bekymmer med sin chef vid Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag, vidare det fortfarande farliga – åtminstone för vissa utredare – Kroatien.  Och under tiden växer olika vänskaper fram samtidigt som hemligheter avslöjas. Skickligt för McDermid fram etiska frågor om svek och hämnd medan Karen Pirie råkar ut för en oväntad personlig tragedi som nästan tar överhanden i hennes arbete.

Val McDermid, föddes i Skottland och är nu bosatt utanför Manchester, England. Hennes böcker har filmats för tv och visats i Australien, USA, England och Sverige. Kriminalromanen Sjöjungfrun sjöng sin sång belönades med The Golden Dagger Award 1995 och Dödsdomen nominerades till Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman 2001. I fjol utkom Brottets gåta – kriminaltekniken inifrån, en fackbok där hon berättar om verkliga brottsfall och visar hur de löstes.

KARL HJELM

Val McDermid. Foto Charlie Hopkinson

Av Fiston Mwanza Mujila
Tram 83, 2014
Översatt av Elin Swahn
Rámus Förlag, 2016
ISBN 978-91-86703-53-0, 202 sidor

Tram 83 av Fiston Mwanza Mujila, som utkommit på flera europeiska språk samt i USA, åtnjuter en viss internationell hajp – och är värd den. Mujila skriver på ett rytmiskt drivet språk om människans åsikter om de andra som de måste samsas med i sitt krigshärjade afrikanska land där lagen inte längre är det viktigaste. Mötesplatsen för traktens gruvarbetare är baren Tram 83 där de dricker öl och käkar grillad hund till ett ständigt jazzigt soundtrack. I gruvindustrins spår följer också droger och prostitution, där flickorna försöker locka kunder till ett snabbt skjut men ännu hellre få fast någon som kan hjälpa dem ut ur Afrika till något bättre.

I denna miljö hittar vi de två vännerna Lucien, som är en fattig nybliven författare, och trickstern Requiem, en före detta marxist, som anser att livet på Tram 83 är som livet ska vara. Deras samtal kretsar kring det nödvändiga eller onödiga med samhällsengagemang och möjligheten att världen ska bli bättre. När en förläggare från Europa blandar sig i historien breddas kontexten till en utredning om litteraturens nödvändighet för att rädda den afrikanska kontinenten och jag är inte längre säker på om författaren är högtidlig eller ironisk.

Den schweiziske förläggaren Malingeau, som först förlöjligar Luciens litterära humanism i ett land som egentligen behöver sophämtare, läkare och mekaniker, bestämmer sig till sist – efter otaliga öl – att se till att Luciens pjäs blir uppsatt. Men inte som den är skriven nu. Rollistan måste minska och medan snacket går fattar Lucien att något skumt pågår mellan Requiem och förläggaren.

En stor del av romanen handlar om de spända relationerna mellan tre huvudpersoner, språket är en spänstig mischmasch av högbrynt och slang, filosofiska utläggningar och missförstånd. Den exotiska miljön och den originella handlingen är fängslande i sin blandning av pastisch, debattartikel och ovanliga syn på Afrika och afrikanerna nu och i en möjlig framtid.

Fiston Mwanza Mujila är född i Kongo och bosatt i Österrike. Under flera år har han varit en omtalad dramatiker och poet på den europeiska spoken word-scenen. Tram 83 är hans debutroman, en energisk skildring av en globaliserad värld där fördomar och föreställningar möter verkligheten.

PER MAGNUSSON