Av Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand, 2015
ISBN 9789146226796, inbunden, 333 sidor
Man pratar ofta om att författare likt Sjöwall & Wahlöö ofta brukar ge ut 10 romaner i en serie, ibland fler. Böckerna om antikhandlaren Johan Kristian Homan är nu inne på den 43:e volymen. Fyrtiotredje!!! Hemskt eller imponerande. Välj själva! Det ska tilläggas att Jan Mårtenson skrivit mängder av andra böcker också, även andra deckare. Totalt har det blivit över sextio stycken. Respekt!
Johan Kristian Homan är en huvudperson som man kan prata mycket om. I den första boken om honom, Helgeandsmordet, var han fyrtiofem år. Den kom ut 1973. Med en vanlig matematisk operation skulle han nu vara åttiosju fyllda. Men Homan åldras inte, han är som Kalle Anka. Det känns snarare som han har blivit ett par år yngre faktiskt. Med åren har han dock blivit gubbigare till sättet. Han hänger inte med tidens utveckling och kverulerar om det mesta. Medan samhället förändras göra han det inte och det blir ett ganska märkligt resultat av den kombinationen.
Homan har dock kvar sin särbo, den Julia Robertsliknande Francine, som är polis och karateexpert. Hon är lite antikhandlarens motsats, förutom att hon inte heller åldras. Hennes föräldrar heter förresten Claudette och Archibald. Bara en sådan sak, det säger en del om vad slags människor som befolkar Mårtensons böcker. Men hör ni, jag måste läcka lite, i den här boken är Johan Kristian Homan otrogen. En sak jag trodde var otänkbar.
Dessutom är det lite mer action än vanligt i Mårtensons berättelse än tidigare. Det inträffar fler dramatiska händelser där Johans liv sätts på spel. När han semestrar i den idylliska byn Panicale i Italien begås naturligtvis ett par mord där, och sedan ytterligare ett i Stockholm på en av de personer som var med på resan. Därefter följer en klassisk pusseldeckarintrig där Homan lägger sin näsa i blöt gång efter annan. Han är egentligen en ganska obehaglig och näsvis typ på det viset.
Bokens styrka är som vanligt de historiska kunskaper Mårtenson förmedlar. Tillsammans med de antika föremål som läsaren får förevisade ökar det bildningen hos de intresserade. Jag tycker nog ändå att det här är en av Mårtensons starkaste (svårt att ranka bland så många alster). Mer action, utan närmare våldsbeskrivningar, och det faktum att Johan Kristian Homan inte visar sig vara så oskuldsfull som man trott höjer definitivt betyget.
NISSE SCHERMAN
Jan Mårtensson. Foto Cato Lein