Då och då dyker debatten om biblioteken upp. Det kan vara stökigt i lokalerna, det är hot om nedläggning. I Stockholm vill politikerna flytta Internationella biblioteket, vilket användare och många i kulturlivet försöker stoppa genom samordnade lån, men hittills utan effekt på besluten.
Stockholms arkitekturpärla Stadsbiblioteket är för litet, men tidigare försök med om- och tillbyggnad har stoppats. och dagsläget är snarare nerdragning av verksamhet.
Biblioteken är ju primärt samlingar av böcker och tidskrifter, men sedan länge har de expanderat med musik, film och nu också med e-böcker och ljudböcker. Dessutom har det digitala nya landskapet också gjort bibliotekarier till it-support för många som behöver hjälp och som befinner sig i gränsen till det ”digitala utanförskapet”.
Men biblioteken är också ofta den enda offentliga inomhusplats där man inte måste köpa något för att få vara i.
Stora öppna ytor i ena änden av det nya biblioteket i Helsingfors, lutande golv och stora fönster.
I slutet av förra året öppnade Helsingfors nya stadsbibliotek, Ode (https://www.oodihelsinki.fi/sv/), där man dragit slutsatsen att man mer ska vara ett allaktivitetshus. I en modern byggnad har man både lokaler för utställningar, restaurang och kafé, ett plan för böcker men också möjligheter att 
låna symaskiner (bilden till höger), bild- och ljudstudior, använda 3D-skrivare och storformatskrivare, och lugna platser för studier och skrivande med el till egna datorer. Det kan ju diskuteras om det offentliga, med priser på material till jätteplanscher som ligger långt under privata företag inte konkurrerar ojust. Tänker inte ge mig in i den diskussionen nu, bara peka på att det finns kulturförvaltningar som tänkt längre än att bara snygga upp miljön utan också funderar på vad ett nutida bibliotek ska innehålla.
Det kallas centrumbibliotek, och ligger granne med moderna museet Kiasma, strax intill centralstationen.
Det finns också privata bibliotek, många församlingar har (och där det funnits deckarintresserade kyrkoherdar finns också deckare bland böckerna). Det finns inte så många sådana i Sveriges största privata bibliotek, som finns på Sigtunastiftelsen. Det är öppet för allmänheten, liksom stiftelsens klipparkiv med klipp ur tidningar och tidskrifter
I andra ändan av våningsplanet finns boksamlingen. Också här lutar golvet.
som rör litteratur och författare. Det täcker i princip hela 1900-talet, de första åren fyller man på nu eftersom stiftelsen startade 1917. Också klippen är tillgängliga, helst efter förhandsanmälan eftersom det kan ta en stund att plocka fram det man vill titta på. Det är lättare att läsa en text på en gammal tidningssida än på mikrofilm i Kungliga biblioteket.
Snart börjar Bokmässan i Göteborg, som från början just hette Bok- och biblioteksmässan. Många bibliotekarier kan man träffa där.
LEIF-RUNE STRANDELL
Sigtunastiftelsens bibliotek