Av Jan Bertoft och Håkan Tängnander
Hoi förlag, 2019
ISBN 978-91-7697-085-0, inbunden, 317 sidor
Det börjar med en doft av klassisk pusseldeckare: det slutna rummets gåta. I en exklusiv lägenhet i Stockholm hittas den kände festfixaren, galleriägaren och konstsamlaren, dessutom samhällsdebattör skjuten. Han satt vid sin dator där han just spelat ett parti schack. Alla dörrar är låsta.
Han hittas av polisen efter att hans städerska larmat att mannen inte svarat och att dörren var låst. Hennes nyckel stoppades av att det satt en nyckel på insidan.
Dessutom hittas bredvid kroppen ett gammalt tidningsklipp där mannen syns tillsammans med en polis, Vanja Ek, som tagit hjälp av honom i utredningen av en konstsvindel. Och nu får hon bli förundersökningsledare trots sin unga ålder.
Vi får möte ett poliskollektiv, med Vanja Ek i centrum. Jag gladdes särskilt åt att författaren presenterat alla inblandade i ett persongalleri först, så som var vanligt i äldre svenska deckare. Med många inblandade underlättar det.
Det bli en rejäl mordutredning med många svängningar. Läsaren får också följa hur förövaren tänker, och det ger läsaren möjlighet att lista ut vem denne kan vara — men författaren lägger försåt också här.
Tyngdpunkten, vid sidan av polisarbetet, är huvudpersonens funderingar och agerande. Det är här som titelns minnen spelar roll.
Det sker fler mord, utredningen växer, men författaren får lyckligtvis ihop allt på slutet, som också öppnar för en fortsättning där vi får träffa Vanja igen. Nästa bok ska komma redan efter sommaren.
Detta får räknas som Jan Bertofts riktiga romandebut. Om namnet känns igen beror det på att han nu är generalsekreterare på Sveriges 
Konsumenter efter ett förflutet som kvällstidningsjournalist och redaktör för Råd och Rön. (Lite konsumentfrågor skymtar i boken.)
Han har en medförfattare, som tyvärr avled innan boken publicerades, Håkan Tängnander (bilden till höger), regissör och filmproducent som stått både för miljöskildringarna från Ådalen och för kunskapen hur man bygger upp en historia dramaturgiskt. Det blev ett flerårigt och lyckosamt samarbete, får se hur Jan Bertoft klarar sig på egen hand.
Jag gillade både intrigen, det låsta rummet-mysteriet och de många svängarna i historien. Och inte minst persongalleriet där man får lära känna flera av poliserna hyfsat bra.
En bra debut, väntar på fortsättningen.
LEIF-RUNE STRANDELL
Jan Bertoft. Foto Linus Meyer