Av Bruce Dickinson
What does this button do? 2017
Översättning: Marie Hansson, Sandra Rath, Sofi Rydell
HarperCollins Nordic, 2017
ISBN 978-91-509-2998-0, 412 sidor, 16 onumrerade planschsidor
Det är fantastiskt hur mycket en del hinner med – musiker, radiopratare, författare, pilot och fäktare. Även om det sista mer är en hobby än en karriär. Mest känd som sångaren i hårdrocksbandet Iron Maiden från 1981 med ett uppehåll under nittiotalet.
Uppvuxen i en arbetarfamilj med entreprenörsådra och satt i en fin privatskola var det kanske inte musik som föräldrarna hoppades att han skulle ägna sig åt. Han skriver inte mycket om sin studenttid, och det som beskrivs handlar mest om mobbing och pennalism. Läser man mellan raderna så är det klart att det finns ett läshuvud som dessutom kommer ihåg de antika gudasagorna, Coleridge och de andra gamla klassikerna. Mycket användbart när man skriver låttexter. Om personen Bruce Dickinson får vi inte veta särskilt mycket, och ingenting om privatliv och den egna familjen. Det behövs egentligen inte, men lite mer än glimtar om gruppdynamiken i bandet hade varit intressant.
Förutom de redan uppräknade yrkena kan tilläggas att han gjorde ett kortare inhopp i armén (som tonåring fick han kvittera ut kulspruta och skarp ammunition på skolan). Det närmaste en krigsinsats han kom var dock att som bandledare 1994 spela i Sarajevo, som stod under beskjutning.
Fäktningen var i början ett sätt att idrotta på en skola där man förväntades delta i minst en disciplin, men kom att bli den huvudsakliga fritidssysselsättningen när bandet spelade in album. Det tog dock många år innan han upptäckte att han fäktades bättre med vänster hand och som bäst var han rankad bland de tio bästa i sin gren.
Författarskapet kom också till som en hobby att fördriva långa bussresor mellan spelningar, och han har nått viss framgång. Men det är tydligt att flygningen kom att bli det stora intresset. Först som pilot för enmotoriga Cessnor till att som förstepilot flyga Boeing 737 på långdistans. De dubbla rollerna pilot och musiker kom att skapa möjligheten att med ett specialbyggt flygplan låta bandet flyga jorden runt, med minimal utrustning, och slippa halvårslånga turnéer.
Men det verkar inte vara helt riskfritt att arbeta som pilot: för ett par år sedan konstaterades cancer i tungan. Vilket verkar vara en inte helt ovanlig sjukdom för denna yrkesgrupp men definitivt katastrofal för en sångare. Lyckligtvis, och tack vare mycket fysisk träning och hårt arbete, blev han fullt återställd under 2017. Denna bok skrevs under och efter upplevelserna av sjukdomen.
Som läsare skulle man vilja veta mer än de ofta summariska upplevelserna, och helst sett att han tagit ut svängarna lite mer. Nu blir det hela ganska tillrättalagt och överslätande, när det är uppenbart att det nog hade räckt till tre volymer med lite mer skrönor.
EMIL STRANDELL