Av Abdi-Zjamil Nurpeisov
Songy parys 2007
Översatt av Bengt Samuelsson och Natasha Micharina
Efron & Dotter 2013
ISBN 978-91-85653-97-3, 433 sid
Nurpeisovs roman är vid sidan av att vara en tung berättelse om kazakiska liv också en redogörelse för de fruktansvärda miljökatastroferna i forna sovjetrepubliker. Här handlar det om förstörelsen av Aralsjön där författaren och hans släkt arbetat i generationer. Nurpeisov var tidigt ute och varnade för en kommande miljökatastrof där, inte minst i denna bok som fick sovjetiska censurmyndigheter att försöka stoppa utgivningen. Motståndet var hårt men till sist, år 1983, kom romanens första del ut. Sedan skulle det dröja ända till 1999 innan den sista delen hamnade på bokhandelsdiskarna – något som resulterade i att boken fyra år senare belönades med Sjolochovpriset.
Men då v
ar Aralsjön (på ryska kallas det Aralhavet) som ligger på gränsen mellan Kazastan och Uzbekistan förvandlad. Från att ha varit världens fjärde största insjö har uttorkning och konstbevattning gjort att den krympt betydligt och består nu endast av tre mindre sjöar, avskilda från varandra. Vattnets salthalt har dessutom ökat från en till tio procent. När vatten dunstar (sjöarna saknar avrinning) ligger salt och lösa sediment kvar och dessa tar vinden hand om. De sprids över stora områden (man har hittat vindburet salt så långt bort som Turkiet och Vitryssland) och marken har blivit mycket ofruktsam.
Nurpeisovs roman handlar om några självuppoffrande människor som tar strid med det korrupta politiska systemet i ett försök att rädda var som räddas kan. Men det är ingenting som går lätt. Det är en berättelse om böjda ryggar, hårt arbete och kärleken till jorden och de närmaste.
Det är inte en bok man läser för underhållningens skull (även om man bitvis blir både underhållen och road) utan för den stillsamma spänningens skull. Och för Nurpeisovs skildring av en för svenska förhållanden väsensskild kultur. Möjligen också för språkets skull, här skickligt försvenskat av Bengt Samuelsson och Natasha Micharina.
KJELL E. GENBERG