Av Guillaume Bouzard (text och teckningar)
Färgläggning Philippe Ory
Jolly Jumper ne répond plus, 2017
Översatt av Stefan Carlsson
Cobolt förlag, 2017
ISBN 9789187861475, 48 sidor
Lucky Luke har problem. Inte nog med att Jack Dalton hungerstrejkar i fängelset, Jolly Jumper har blivit asocial och ingen tror att han är den äkta Lucky Luke efter ett garderobbyte. Men han har i alla fall slutat med den fula vanan att stoppa gräs i munnen. Om nu bara hans skugga kunde sluta släpa fötterna efter sig …
Till skillnad från Mannen som sköt Lucky Luke är detta en parodi. Det är absurt, på gränsen till respektlöst kan man tycka. Men detta är skrivet av någon som älskar Lucky Luke för folk som också gör det och det märks. Det handlar helt enkelt om att ta hans världs överdrivna egenskaper och dra det till sin spets. För en som aldrig läst Lucky Luke är det bara småkul. För er erfaren läsare, nja, ganska kul.
Problemet är förstås att Lucky Luke aldrig var menat att tas på allvar, vilket gör att denna sorts humor egentligen inte fungerar. Vi talar ju om en man som bokstavligen drar snabbare än sin egna skugga, har en häst med mänsklig intelligens och vid ett tillfälle grep Billy the Kid; en pojkspoling som tvingar en stad att dricka varm choklad. Blir det absurda mer roligt för att man gör det lite mer absurt?
Nu kanske det låter som jag inte gillade detta album. Inte alls. Det är en ganska anspråkslös lek med allt som ens barnajag reagerade på men lät bero. Albumet vinner på att inte försöka vara något mer än det faktiskt är: ett barnsligt och oskyldigt skojande med en barnslig och oskyldig serie.
JOHANNES GENBERG