Av Anna Schulze
Wahlström & Widstrand, 2017
ISBN 978-91-46-22980-3, 456 sidor
När Anna Schulzes far Ragnar 1936 var elva år gammal rövades han bort av sin desperata mor Daisy, fördes ut i Europa och gömdes där i tre år, allt för att få en förhandlingsfördel. Vid den tiden hade den vackra och charmiga Daisy två misslyckade äktenskap bakom sig och var förskjuten av släkt och vänner. Dessutom pank, vilket måste ha känt mycket ovant för en kvinna som tidigare levt ett rätt extravagant liv.
Denna episod i familjen Schulzes liv har blivit en del av släktkrönikan, en motsatsrik berättelse om både utsatthet och personlig viljestyrka.
Anna Schulze har i sin berättelse om familjens historia gått arkeologiskt tillväga och börjar mycket tidigare än kidnappningen som gett boken dess titel. Personerna är motsägelsefulla men alla är i stort sett påverkade av händelser som inträffat, av de känslostormar de upplevt och på olika sätt formats av allt detta. Med hjälp av sitt grävande i familjens efterlämnade papper (domstolshandlingar, brev och tidningsurklipp) har hon vandrat bakåt genom generationerna och åstadkommit en berättelse om sin familj, en berättelse som har bäring bortom släktgränserna. Det är en historia om pengars betydelse, om psykisk ohälsa, om människans utsatthet i en epok där det inte alltid gick att lita till den legala rättvisan.
Det är på många sätt en vacker men oroande skildring.
Anna Schulze har sedan debuten 2006 med novellsamlingen Brist och tre romaner, däribland de kritikerrosade Att ringa Clara och Vårt gemensamma liv, den senare nominerad till Sveriges Radios romanpris. Hon är född 1968, utbildad violinist, bosatt i Skogås söder om Stockholm och är nu konstnärlig ledare för Skrivarakademin.
ELISABETH CARLSSON
Anna Schulze. Foto Hans Alm