Av Jussi Adler-Olsen
Selfies, 2016
Översättning Leif Jacobsen
Albert Bonniers förlag, 2017
ISBN 978-91-0-013725-0, inbunden, 470 sidor
Än en gång får vi möta Avdelning Q vid Köpenhamnspolisen, det lilla gänget i källaren som arbetar med kalla fall. Det börjar dramatiskt när de nås av beskedet att de ska läggas ner eftersom deras uppklarningsprocent är så låg, vilket får Carl Mørck att flyga i taket och upp till chefen. Sanningen är att den är mycket högre än för övriga, ett internt epostfel ligger till grund.
Snart får han fler problem, han värderade medarbetare Rose går igen in i en psykos och blir allt sämre, och ett av avdelningens gamla fall påminner om ett nytt mord som dessvärre utreds av våldsroteln där Carl inte är välkommen.
Dessutom sker ett antal mord och mordförsök på unga kvinnor.
Naturligtvis, detta är en deckare, så hänger allt ihop, till och med Roses psykiska besvär spelar en roll i sammanhanget.
Det dröjer innan poliserna börjar misstänka vad som ligger bakom morden på de unga kvinnorna men vi som läsare har förmånen att få följa mördaren redan från början: det är flickornas socialsekreterare som fylls av hat mot de unga självcentrerade bidragssökarna som bara vill ha pengar, men absolut inga jobb. När hennes liv tycks gå mot sitt slut tar hon som sin uppgift att befria samhället från dessa parasiter.
Läs boken och ta reda på hur det går, på vems sida ställer du dig som läsare när du får följa både samhällets stöttepelare och dess moderna olycksbarn?
Och här finns också ingredienser som nazism, farlig arbetsmiljö och skuldkänslor. Det är en bladvändare där läsarens oro inte minst gäller Rose, vad som hänt henne i ungdomen och hur det ska gå för henne.
Jussi Adler-Olsen har skapat några huvudpersoner som man både känner igen men som också förändras mellan böckerna. Och han vill ha in samhällsproblem i underhållningslitteraturen, och det lyckas han med.
LEIF-RUNE STRANDELL
Jussi Adler-Olsen. Foto Robin Skjoldborg