Av Ramona Fransson
anomaR Förlag, 2016
ISBN 9789187779091, inbunden, 313 sidor
Ramona Fransson är en trägen deckarförfattare. Sedan debuten (som Ramona Danlén) 2005 har hon nu skrivit inte mindre än tolv kriminalromaner. I de flesta har spaningschefen Greger Thulin varit huvudperson. Redan i baksidestexten framgår det att denna bok behandlar hans sista fall.
En ung kvinna, Amalia, hittas mördad i en karpdamm på Tjörn. Hon skulle snart ha tagit studenten. Polisen har svårt att kartlägga hennes sista förehavanden i livet. Det ryktas också om droger. De enda som tycks ha informationer att lämna är Amalias två jämnåriga skolkamrater.
Mycket av bokens händelser handlar om dess tre flickors liv. Om kamratskap, svek och avundsjuka, men också om ondska och kärlek. Författaren gör det bra som sätter fokus på ungdomarna. Det är det som driver läsning och spänning framåt. Samtidigt är de ganska endimensionella, det är lätt att se deras drivkrafter.
Beskrivningen av polisarbetet gör att man bara tycker att de känns taffliga och att de inte kan se den sanning som presenteras framför deras näsor. Detektivgåtan blir därför inte någon drivkraft att läsa vidare. Snarare är det omsorgen om och nyfikenheten på flickornas öde som fångar mitt intresse.
Om nu Ramona Fransson fortsätter med sina deckare ska antagligen en ny huvudperson presenteras. Kanske är det någon av dem som i denna bok har tagit ett steg fram.
NISSE SCHERMAN
Ramona Fransson. Foto Linda Lundquist