Av Helena Dahlgren
Modernista, 2016
ISBN 978-91-7645-986-7, danskt band, 272 sidor
Helena Dahlgren är sedan åtskilliga år känd som en beläst och välartikulerad röst inom den litterära bloggvärlden. Hon medverkade tidigare i bloggen Bokhora och driver sedan flera år sin egen litterära blogg Dark Places. Namnet på hennes blogg är hämtat från titeln på en roman av thrillermästaren Gillian Flynn och det är givetvis inte valt av en slump. Helena Dahlgren är en hängiven fantast av skräck- och spänningsgenren, och i sin blogg har hon generöst delat med sig av sina läsupplevelser, både de mest gastkramande och mer beskedliga spänningsberättelser.
I samband med att DN:s deckarrecensent Lotta Olsson 2015 publicerade sin personliga rankinglista över världens 100 bästa deckare fick Helena Dahlgren idén att upprätta en egen lista över de 100 verk som skrämt henne mest. Det blev en brokig samling av romaner, noveller, poesi, barnböcker, filmer och teveserier. Till och med en sång, Nick Caves Song of Joy, tog sig in på plats 93. Listan presenterades först i nummerordning 100–1 på Helena Dahlgrens blogg, där jag själv följde den med stort nöje och gjorde en rad nya litterära bekantskaper.
Nu har Helena Dahlgren kompletterat sin lista med inledande och avslutande kapitel och gett ut den i bokform under namnet 100 Hemskaste. Förlaget är Modernista, som lämpligt nog även gett ut översättningar av en del av de romaner som finns med på listan. 100 Hemskaste är en läcker volym, som direkt tilltalar oss som kan gilla en bok enbart för dess utseende. Ett greppvänligt danskt band i humoristisk svartvit formgivning av Lars Sundh och med suggestiva illustrationer av Marcus Stenberg mellan de avbildade bokomslag eller rollfoton som hör till varje kapitel.
100 Hemskaste kan väl närmast klassas som en form av litterär handbok, med läsanvisningar och tips om skräckgenren i en vid bemärkelse. En sådan bok brukar jag själv använda som uppslagsbok, bläddra i och läsa intressanta avsnitt i. Men när jag slår upp inledningskapitlet med rubriken Here be monsters och börjar läsa, så tar det bara någon sida innan jag är fast i texten. Sedan läser jag boken rakt igenom, från pärm till pärm, och har oavbrutet roligt hela vägen. Och detta trots att jag själv är minst av allt någon skräcknörd utan mer har dragning åt mysrysare i Agatha Christies anda.
Jo, Agatha Christie finns faktiskt också med på listan, på plats nr 90, med Ett sting i tummen, en av hennes mindre kända deckare från sextiotalet. Andra mindre väntade författarnamn på skräcklistan är Selma Lagerlöf, Maria Gripe och Astrid Lindgren. Den sistnämnda belägger en hedrande tredjeplats med Mio, min Mio. Helena Dahlgren kan sin litteraturhistoria, och missar givetvis inte sådana föregångare och klassiker som Mary Shelleys Frankenstein, RL Stevensons Doktor Jekyll och Mister Hyde och Bram Stokers Dracula. En presentation av Oscar Wildes Dorian Grays porträtt växer ut till en essä om vår tids kroppsfixering och snedvridna skönhetsideal, som avslutas med en självbiografisk skildring av Helenas våndor inför att posera för ett författarporträtt.
Men framför allt handlar förstås boken om de nutida amerikanska skräckmästarna. Shirley Jackson, Bret Easton Ellis, Joyce Carol Oates och Stephen King är alla representerade med flera verk, och det är ingen slump att de alla finns med på topp-tio-listan. Men den allra hemskaste – listettan – är ingen roman. Som vi läsare anat på ett tidigt stadium genom författarens närmast övertydliga vinkar är det slutavsnittet av TV-serien Twin Peaks som tronar på prispallen. En skapelse som inspirerat Helena Dahlgren så djupt att hon snart utkommer med sin debutroman, som lär handla om en grupp Twin Peaksfantaster.
Uppräkningen av spännande titlar på 100-listan skulle kunna bli åtskilligt längre, men jag uppmanar till läsning av 100 Hemskaste i stället. Då kan man också häpna över hur Helena Dahlgren, som är i 35-årsåldern, har hunnit skaffa sig en djup och bred beläsenhet som verkar rymma allt från världslitteraturens klassiker till den bredaste populärkultur. Och allt detta presenterat med författarens inbjudande tilltal till läsaren och med en rent njutbar språkbehandling.
LENA LUNDGREN
Helena Dahlgren. Foto Severus Tenenbaum