KARRIÄR I ONDSKA

Av Robert Galbraith [pseud för J. K. Rowling]
Career of Evil, 2015
Översatt av Charlotte Hjukström
Wahlström & Widstrand, 2016
ISBN 978-91-46-23243-8, 539 sidor

Den ständigt bakfulle privatdetektiven Cormoran Strike, skapad av Potter-författaren J K Rowlings alter ego Robert Galbraith, konfronteras här i hennes tredje bok om honom med ett avhugget kvinnoben. Kroppsdelen levererades per motorcykelbud till det trånga kontoret över gitarrbutikerna på Denmark Street i London-stadsdelen Soho där den togs emot av Roberts snygga assistent Robin Ellacott.

Strike hajar genast att benet är avsett för honom och inte för Ellacott och han börjar rannsaka sitt förflutna där han tror att lösningen kan finnas. Inte minst för att det i försändelsen finns med ett låtcitat från Blue Öyster Cult. Detta hör i sin tur samman med Strikes något skumma förflutna där hans döda mor, en gång en orkesterbrud av rang, hade samma versrad tatuerad på en intim plats på kroppen.

Genom åren har Strike hunnit skaffa sig en ansenligt antal fiender: en gangster bekant för att en gång skurit av penisen på en man jan var osams med, en vildsint före detta soldat från Skottland, en psykopatisk pedofil och inte minst sin döda mors knarkande rockstjärna till make som var den som orsakade hennes död i en överdos.

Polisen som utreder händelsen riktar naturligtvis sina misstankar åt fel hall, vilket får det såta deckarparet Strike-Ellacott att själva undersöka saken. De börjar granska sina egna klienter och naturligtvis blir det många stötestenar och nya ruskigheter och oväntade bekantskaper dyker upp längs vägen. Dessutom tränger sig känslomässiga bindningar på.

Det är en lättsam bok att läsa och – naturligtvis – välskriven av Harry Potters litteraturtränade skapare. Men det är ingen deckare för den minimalistiskt sinnade. Här tränger sig Londons samlade smuts på, samlat bakom ett vackert skynke. Jag har en känsla av att Galbraith/Rowlings hade riktigt kul när hon skrev boken. Precis som när hon kokade ihop Gökens rop (2013) och Silkesmasken året därpå.

BARBRO LINDBORG