Av Pontus Ljunghill
Wahlström & Widstrand, 2016
ISBN 978-91-46-23008-3, 415 sidor
2012 kom Pontus Ljunghills debutroman En osynlig som utspelade sig 1928 i Stockholm och där hans genomgående huvudperson kriminalpolisen John Stierna introducerades. I Lykttändaren är han fem år yngre och inte fullt så erfaren. För att lösa den elegant skrivna gåtan om hur en ung kvinna som varit försvunnen sedan midsommaraftonen plötsligt hittas död – tydligt mördad – och endast iklädd underkläder i sin lägenhet, måste han villigt samarbeta med sin luttrade överordnade kommissarie Verner Lydman.
Kriminologen och polishistorikern Ljunghill har lyckats alldeles utmärkt med att fånga tidsandan och stämningarna i 20-talets huvudstad där man just är i färd med att inviga det nya stadshuset. Ännu är det långt kvar innan stadens socialdemokratiska styresmän drabbades av den rivnings- och uppbyggnadshysteri vars frukter vi fortfarande är drabbade av.
Det är en snällare tid som skildras men det betyder inte att alla människor i det gamla Stockholm är godhjärtade och sanningsenliga. Både konstapel Stierna från kriminalavdelningen och hans chef och kollega kommissarie Verner Lydman har fullt schå med att utreda offrets bakgrund för att sakta men säkert ringa in den person som tog hennes liv.
Intrigen är lagom komplicerad med förbryllande oklarheter och upptäckta hemligheter ur det 34-åriga offret Julia Ekengrens förflutna. Polisarbetet, enligt de metoder som var gängse för snart 90 år sedan, beskrivs väl och konstigt vore det kanske annars med tanke på författarens yrke. Miljöteckningen är lagom nostalgisk, mycket känner man igen från de gamla filmer som, åtminstone tidigare, sändes på eftermiddagstid av SVT.
Jag gillar det här. Inte minst för kontrasten mot dagens kriminalromaner, i synnerhet de importerade.
PER MAGNUSSON
Pontus Ljunghill. Foto Ulrica Zwenger