Av Sharon Bolton
Daisy in chains, 2016
Översättning Lilian Fredriksson och Gabriel Zetterborg
Modernista, 2016
ISBN 978-91-7701-130-9, inbunden, 416 sidor
Sharon Bolton har fått flera framgångar, vilket märks på omslaget där hon presenteras som ”Av författaren till Små svarta lögner”. Hon finns i toppklassen av engelska deckarförfattare.
Och där i toppen finns också denna (även om jag har några invändningar).
Grundberättelsen handlar om en framgångsrik och jurist som speciellt inriktar sig på kända mordfall där hon lyckas med resningar och frikännanden som hon sedan ännu mer framgångsrikt skriver böcker om. Nu ombeds hon att ägna sig åt en dömd seriemördare som riktat in sig på överviktiga kvinnor. Hon avråds av den polis som lyckades få mannen fälld.
Det är ur dessa tres vinklar som berättelsen förs framåt. Ett grundtema är varför det är så vanligt att dömda våldsamma män attraherar kvinnor. Så sker också här. Ska juristen, Maggie Rose, våga möta dem dömde kirurgen, bergsklättraren och grottforskaren Hamish Wolfe?
Runt dessa tre huvudpersoner finns en dalmatiner, en stödgrupp för den dömde som anses oskyldigt dömd, några andra poliser och särskilt den lokale polischefen, som för att komplicera allt dessutom har gift sig med den huvudansvarige polisens hustru och som håller hans fortsatta karriär i sin hand.
Låter det komplicerat?
Men i boken kommer de olika komplikationerna förstås sakta fram, och med Boltons goda stil och väl avvägda portioner av detaljer dröjer det länge innan de riktigt svåra frågetecknen dyker upp. Och mycket är allt annat än vad det synes vara.
Mer kan jag inte säga. Men den som gillar intelligenta och komplicerade intriger kan njuta av denna. Tar Maggie an sig fallet? Faller hon för hans charm? Vem är det hon talar med när hon till synes är ensam? Och vilka är det som skriver de olika breven?
För brev, med olika handstil, spelar en stor roll.
Några invändningar: först Daisy. Det är namnet på mördarens älskade hund, och på hans första, nu försvunna flickvän från universitetstiden. Men, som den engelskkunnige vet är det också en blomma som på svenska heter tusensköna och liknar vår prästkrage, men som i England används för att dra av kronbladen för att räkna ”’älskar. älskar inte” (som också står på bokens omslag). Den ordvitsen har översättarna inte lyckats riktigt med utan måste mot slutet förklara. Jag kommer inte på någon lösning, men det skaver.
Och så lite allvarligare: jag tror inte alls på upplösningen, alldeles för utstuderad, men dame Agatha ägnade sig ju också åt sådant.
Läs den och bedöm själv! Den är välskriven, intrigen är välvävd och människorna levande. Många sidor men lättlästa.
LEIF-RUNE STRANDELL
Sharon Bolton på webben: http://www.sharonbolton.com/
Sharon Bolton. Foto Michael Webberley