Den sjuttonde upplagan av Fantastiknovelltävlingen slog sitt gamla rekord – hela 125 bidrag inkom! Novellerna bedömdes avidentifierade av den eminenta juryn, omfattande författarna Karolina Bjällerstedt Mickos (KBM), Pia Lindestrand (PL) och Niklas Krog (NK). Deras analytiska och vittra novellkommentarer följer sist. Och juryn skall dessutom ha ett massivt tack för ett väl förrättat värv!
Av bidragen var 35 procent science fiction, 30 procent fantasy och 36 procent skräck (att det blir 101 procent beror på avrundning till närmaste hela procenttal, och genregränser kan vara kinkiga att avgöra). 58 procent av bidragen var författade av män, 42 av kvinnor.
Vinnarna kontaktas separat och prisvinnande noveller publiceras i sinom tid på arrangören SKRIVA:s E-postlista (skriva-request@freelists.org, subject/ämnesrad: subscribe, för att gå med). De tre vinnarnovellerna erbjuds också årets E-antologi från föreningen Novellmästarna. (I övrigt behåller författarna alla rättigheter.)
Ett varmt tack till tävlingens sponsorer: föreningen Novellmästarna (https://www.facebook.com/Novellmastarna/), förlagen Wela (http://www.welaforlag.se) och Zenzat (https://zenzat.wordpress.se) som donerat prispengarna (totalt 2000 kr) samt tidningen Skriva (http://tidningenskriva.se/) som ger tre gratisprenumerationer till prispallen.
Men framför allt bautastora tack till alla som skickat in finurliga, fräcka, fräscha, fräna och framåt tävlingsnoveller, toppat med extra gratulationer till er som kämpade er upp på prispallen eller i alla fall erövrade ett hedersomnämnande. Novellförfattande verkar vara en syssla på uppåtgående. Och sysslans ädla utövare är sannerligen pigga krafter för svensk litteraturs framtid. Vad är Pokemon Go mot att vandra runt på gatorna och hitta novellidéer! Vem orkar med en roman på 669 sidor när man kan få en novell på 6–9 prosakoncentrerade paginas?
Någon gång nästa vår utbrister den adertonde Fantastiknovelltävlingen, med i princip samma regler och upplägg som hittills, se www.skriva.bravewriting.com. Den som vill kan börja plita på bidrag och deadline blir i häradet skiftet aug/sep.
PRISPALLEN
1:a pris: “Rickard erövraren” av Gustaf Grandinsson
2:a pris: “Riten” av Eva Häggmark
3:e pris: “Skyskraporna” i Densai av Joakim Broman
HEDERSOMNÄMNANDE
(Utan bestämd ordning.)
“De lyckosamma” av Tobias Alfredsson
“Det blinda rummet” av A R Yngve
“Barnet gråter bara om natten” av Liv Vistisen Rörby
“Ett mörkt eko” av Oscar Westerholm
“Det trasiga hjulet” av Ulf Lidsman
“Terapeuten” av Joakim Szczypinski
“Dö lycklig” av Jenny Eriksson
NOVELLKOMMENTARER
(Se förkortningar för juryledamöter ovan; hedersomnämnda kommenteras vanligen av delar av juryn.)
“Rickard erövraren” av Gustaf Grandinsson
KBM: En novell att älska. Datorn Rickard har börjat evolvera och utvecklat ett känsloliv. Tyvärr är känslorna inte besvarade av rymdpiloten Lisa. Olycklig kärlek blandat med action i denna träffande beskrivning av ett i grunden ojämlikt förhållande.
PL: En romantisk komedi med olyckligt slut, berättad ur två perspektiv, hans och hennes. Fast han är en skeppsdator som fått känslor och hon är en lite okänslig rymdkapten. En riktigt bra skriven och skruvad version av motivet med “artificiell intelligens som skulle kunna klara Turing-testet och vad kan hända då?”
NK: Alla människans försök att skapa verklig artificiell intelligens har misslyckats, när plötsligt skeppsdatorn Richard på ett slitet fraktskepp fattar tycke för skeppets utarbetade kvinnlige kapten och gör allt för att hon ska må bra. Det finns blinkningar till HAL, den galna skeppsdatorn i gamla storfilmen 2001. En välskriven och underhållande berättelse med ett suveränt överraskande slut.
“Riten” av Eva Häggmark
KBM: Den här novellen är en liten pärla och min personliga favorit. Det stillsamma anslaget i beskrivningen av en primitiv by på en avlägsen planet, bandet mellan mor och son, den exotiska miljön – allt är förtjusande. Läsaren vandrar tillsammans med huvudpersonerna mot ett fantastiskt mål: att få se Frälsaren. När slutet kommer bubblar det upp som ett skratt i halsen och man känner sig helt fullkomnad när berättelsen är över.
PL: Det börjar som en finstämd skildring av ett futuristiskt samhälle där all teknik tycks ha fallit i glömska och mänskligheten är tillbaka på stenåldersnivå. En yngling ska genomgå sin”bilidjin”, en sorts manbarhetsrit, i deras Frälsares tempel. Twisten i slutet är obetalbar; ett stort skämt eller intrikat religionskritik eller båda delarna?
NK: Vacker berättelse om en främmande och primitiv civilisation, som det verkar. Det finns inga tekniska hjälpmedel. Sonen ska genomgå en manbarhetsrit i frälsarens tempel och mamman följer honom dit. Vandringen är eftertänksam, fylld av lugn vardag. Stämningen byggs upp och det går inte att gissa vad som kommer att ske. Avslutningen är genialisk.
“Skyskraporna i Densai” av Joakim Broman
KBM: En berättelse som berör. Man känner lukten av svett och kokta rödrötter och kämpar den redan förlorades kamp tillsammans med huvudpersonen.
PL: Dagboksanteckningar från tvångsarbete på en helvetesplanet. En ödesdiger stämning byggs långsamt upp, fruktansvärda villkor beskrivs stillsamt konstaterande; den olidliga hettan, stanken, att inte veta om man någonsin får träffa sin familj igen och vad gör det dagliga slitet med arbetarnas kroppar, egentligen? Dystopisk sf när den är som bäst.
NK: Dagboksanteckningar från ett liv som slavarbetare på en främmande planet. En nästan outhärdlig beskrivning av hopplöshet som äter sig in i läsaren. Längtan finns, drömmar också. Men ingenting tyder på att det någonsin blir verklighet. En tvättäkta dystopi.
“De lyckosamma” av Tobias Alfredsson
KBM: Den här novellen borde egentligen ha hetat “Den tjugoförsta livbåten”. Vi upplever här en av vår tids mest ikoniska katastrofer, fartyget Titanics förlisning, ur ett mikroperspektiv. Några personer har mot alla odds överlevt och befinner sig i en livbåt som egentligen inte borde finnas. Detta irrande nötskal på vågorna blir en bricka i världens stora spel om sannolikhet och osannolikhet. God personteckning, den rätta mystiska känslan och välsignat få anakronismer gör historien intressant rakt igenom.
“Det blinda rummet” av A R Yngve
KBM: Ett klassiskt det-slutna-rummet-mysterium i futuristisk miljö. Det mediala kontrollsamhället skildras övertygande och med rysansvärd relevans medan den 14-åriga kriminalaren och hennes mamma försöker lösa mordet på ett nättroll med idolstatus. I den här framtidsvisionen är vi alla orwellska storebröder som ser varandra. Snygga detaljer för tanken både till Nordkorea och till Apples ständiga lanseringar av nya, fantastiska gadgets.
“Barnet gråter bara om natten” av Liv Vistisen Rörby
KBM: Det här är en bra skräcknovell med det klassiska temat “mördat spädbarn”, eller som författaren kallar det i Astrid Lindgrens anda: “myling”. Den här gången är det mördaren som är huvudpersonen. Hemsökelse och religion blandas här med ett lesbiskt tema och den genomgående tanken att ingenting går över, ingenting försvinner, någonsin. Ingenting – och ingen. Kusligt och rörande på en gång.
“Ett mörkt eko” av Oscar Westerholm
PL: Zombie-splatter i ett helt speedat tempo. Nyskapande och fräsch mitt i all sin snuskighet, här sprutar det av blod och diverse kroppsdelar. Dessutom en verkligt svart humor.
NK: Något av det mest skruvade jag läst. Sida upp och sida ner med toksplatter. Skrivet med ursinnigt driv och stora mängder svart humor.
“Det trasiga hjulet” av Ulf Lidsman
PL: Fin liten skräcknovell som utspelas i de amerikanska kolonierna 1776. En engelsk herreman upptäcker att det finns betydligt mer skrämmande företeelser att oroa sig för i provinsen New York, än de dåliga vägarna som får vagnen han färdas i att skaka.
“Terapeuten” av Joakim Szczypinski
PL: Bitvis helt underbar humor om en superhjälte som inte kan vänja sig vid pensionärslivets stillhet, nu när det är fred mellan Vintergatan och Andromedagalaxen.
NK: Underbart underhållande om en pensionerad superhjälte som inte klarar av pensionärslivet.
“Dö lycklig” av Jenny Eriksson
NK: Stillsam novell om den enorma styrkan i föräldrars kärlek till sina barn.
AHRVID ENGHOLM