Av Jean Echenoz
Courir, 2008
Översatt av Christina Norrman
Ràmus Förlag, 2016
ISBN 978-91-86703-52-3, 143 sidor
Blott underhållningsvärdet (sport är underhållning och Dast är tidskrift för underhållningslitteratur) gör att vi tar upp denna lilla (110×155 mm) utmärkt skrivna och för övrigt mycket intressanta bok i vår recensionsavdelning.
Den handlar om den makalöse löparen Emil Zátopec, på sin tid kallad Det tjeckiska lokomotivet, som tog tre guldmedaljer (10.000 meter, 5.000 meter och maraton) vid de Olympiska Spelen i Helsingfors 1952 (hans hustru Dana Zátopková vann förresten damernas spjuttävling).
Boken följer huvudpersonen från när han arbetade på en skofabrik Kopřivnice till hans motvilliga deltagande i interna löpartävlingar, något som gjorde honom intresserad av vad hans kropp kunde uträtta. Han testade detta genom att bli långdistanslöpare och under resans gång utvecklade han egna träningsmetoder och en hel del annat – det var Zátopec som uppfann spurten – och blev till sist en världskändis. Jag minns hur min far satt som klistrad vid radion när hans lopp refererades.
I det då sovjetstyrda Tjeckoslovakien fick inga träd ensamma växa till himlen. Den stalinistiska statsapparaten tog åt sig äran för hans insatser, utnyttjade och kontrollerade honom när helst de kunde. Jean Echenoz har skrivit en högintressant biografi över en idrottsman men beskriver samtidigt det kollektivistiska livet i en sovjetsatellit i efterkrigstidens Europa. Fallet från nåden för Zátopecs del kom när han uttalade sitt gillande för Alexander Dubceks mer liberala idéer i slutet av 1960-talet.
Zátopec föddes 1922 i det som då hette Tjeckoslovakien och avled år 2000 i Prag i Tjeckien.
Boken är lättsamt skriven på det drivna sätt Jean Echenoz är känd för. Den är kort men mycket innehållsrik. Författaren föddes 1947 i franska Orange och studerade sociologi innan han ägnade sig helt åt skrivandet. Debuten kom 1979 med Le Méridien de Greenwich och han slog igenom med sin andra roman Cherokee 1983.
KJELL E. GENBERG