Av Olga Ravn
Med efterord av Cilla Nauman
Celestine, 2015
Översättning Johanne Lykke Holm
Wahlström & Widstrand, 2016
ISBN 978-91-46-23018-2, inbunden, 172 sidor
Ibland undrar jag hur förlagens marknadsavdelningar tänker när de skickar en del böcker till oss. En av de genrer Dast ytterst sällan ägnar sig åt är lyrik. Här är en roman som vacklar mellan berättelse och prosalyrik, och författaren debuterade också som poet 2012.
Troligen är det inslaget av spökberättelse som gjorde att boken kom till oss. Spöket är Celestine, om vilken berättas att hon som sextonåring muras in i en vägg efter en olycklig kärlekshistoria. Och väggen finns just i det slott som nu är internatskola, där bokens huvudperson tar arbete som lärare.
Hon är ung, betraktas som vuxen av eleverna och som ungdom av lärarna; hon är mittemellan. Och hon är också i ett mellanläge när det gäller kärleken. Hon kommer allt längre från Kim, men hon vill gärna älska någon.
Hon tar till sig Celestine så att hon böjar vandra i slottet nattetid klädd i en vit dress.
När vi recenserar spänningslitteratur är det ofta som vi lägger mindre vikt vid personskildringen. Här är personskildringen allt. Vi lär känna hennes förvirring, hennes drömmar och minnen. För hon är skilsmässobarn och detta är en av de bästa inifrånskildringar jag läst som får en att förstå hur det kan kännas när man kastas mellan föräldrar och styvsyskon utan att bli sedd på riktigt.
Men främst är språket. Det märks att det är en poet som skriver. Inte bara metaforer utan ett sätt att beskriva sig själv, omvärlden och sina tankar som man sällan ser i romaner. Det ser ut som om hon leker med orden, men lek är det inte.
Hon får själv förklara varför hon finns där: ”Jag har kommit till slottet i hopp om att hitta ett hem där. Jag vill lära mig av spöket hur man blir en enda historia som upprepar sig själv. Jag vill lära mig att stå kvar på samma ställe, att gå samma runda, att insistera. Jag vill stanna i det man inte kan kalla förlåtelse. Jag vill hata, det ska hålla mig upprest, det ska hålla mig underhållen.”
LEIF-RUNE STRANDELL
Olga Ravn. Foto Lærke Posselt