Av Stephenie Meyer
The Chemist, 2016
Översatt av Manne Svensson
Albert Bonniers förlag, 2016
ISBN 978-91-0-017133-9, 570 sidor

Detta är Stephenie Meyers andra vuxenbok men den första som översatts till svenska. Hennes förra för vuxna heter The Host och handlar om utomjordingar som invaderar jorden via mänskliga hjärnor. Men hennes största litterära avtryck gjorde hon med bokserien Twilight – fyra fantasyromaner om människan Bella Swan som blir kär i vampyren Edward Cullen. Serien, som kom på svenska 2006, blev en storsäljare världen runt och filmades i fem delar. Böckerna och filmerna utsattes också för kritik. Den kvinnliga huvudrollen ansågs vara alltför passiv och lät män utkämpa hennes strider. Här är det tvärtom.

Vampyrer och varulvar lyser med sin frånvaro, men däremot förkommer en snudd på övermänskligt intelligent schäfer.

Huvudpersonen, som jag uppfattar som lätt autistisk, är på flykt undan den amerikanska regeringen som tills nyligen var hennes arbetsgivare och lever sitt flackande liv under många antagna namn. I sitt arbete var hon medicinskt utbildad förhörsledare och arbetade i den mörka sektor där terrorister torterades för att yppa vad de visste. I Kemisten heter hon mestadels Alex och förföljs av statens lönnmördare sedan hennes forna chefer bestämt sig för att hon utgör ett hot. De har redan hunnit döda hennes ende förtrogne.

Historien byggs snabbt och säkert upp. Man serveras Alex speciella kunskaper varvat med hennes rädsla och det hon gör för att klara sig beskrivs ingående (hon sover till exempel iförd gasmask). Det finns romantik också. En alldeles osannolikt god och vacker man – märkligt nog ett tidigare offer – är makalöst förälskad i henne. Kärleken besvaras (alltför?) snabbt, måhända beroende på att karlen är lydig och dessutom duktig i köket. Hans karaktärsdrag balanseras dock av en superamerikansk man som hyllar National Rifle Association. Hans och andras tillbehör av det slaget får gedigna beskrivningar i denna lättlästa roman. Helt och hållet har inte Meyer lösgjort sig från det hon blev berömd för: att skriva för ungdom. Emellanåt känns det som att denna vuxenroman vänder sig till rätt unga vuxna.

En twist som jag uppfattar som både ironisk och lustig är att Alex går till biblioteket och läser spionromaner för att få uppslag om hur hon ska komma undan sina förföljare, som hon inte alls begriper varför de absolut måste ta död på henne. När hon väl inser sitt predikament och beslutar sig för att slå tillbaka mot dem som erbjuder henne att göra ett sista specialistjobb (en mycket användbar kliché som Meyer utnyttjar väl) ökar bokens tempo.

Stephenie Meyer studerade litteratur vid det mormonska Brigham Young University och bor nu i Arizona.

ÅSA PETTERSSON

Stephenie Meyer. Foto Jake Abel

Av Reine Nelson och Jan Olsson
Parabellum Nord Förlag, 2016
ISBN 978-91-982296-1-5, 379 sidor

Mörk midsommar är en roman vars detektiva inslag kommer både från pusseldeckaren, polisromanen och bokliga rättegångsskildringar. Dessutom har den ett ärende som inte gör den mindre spännande: kriminalpolisens utredare måste ta vara på alla spår och inte låsa sig vid en enda misstänkt och sedan göra allt för att bevisa denna singulära tes. Jag antar att perspektivet kommer från den pensionerade kriminalkommissarien Jan Olsson, känd från utredningar som Norrmalmstorgsdramat, bombmannen Lars Tingström, lasermannen John Ausonius, Thomas Quick (en utredning han 2002 hoppade av i protest mot undermåligt polisarbete) och Norbert Kröscher som 1976 kom till Sverige för att hämnas för att hans kamrater vid ambassadockupationen i Stockholm året innan förpassats till tyska fängelser. För att få ut dem ur fängelset planerade han att kidnappa Anna-Gretas Leijon och förvara henne i en trälåda tills han fick sin vilja fram. Mellan åren 1994 och 2001 var Olsson chef för Rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp.

Han såg till att Bertil Fors, som i tingsrätten dömdes till tio års fängelse för ett 24 år gammalt mord han inte begått, och såg till att han friades i hovrätten genom att visa att polis och åklagare gjort ett undermåligt arbete. Detta gjorde att han blev av med sitt extraknäck som guide på Polismuseet i Stockholm. Liten hämnd är också hämnd. Inom sitt gamla arbete går snacket om att han motarbetar polisen.

Mordfallet i Mörk midsommar har en likartad bakgrund och boken ger större delen av läsningen en dokumentär känsla, trots att det handlar om fiktion. Sommaren är varm och torr och på Gotön i Stockholms skärgård (som kan ha fått sitt namn av Gotland eller skotska getter) firar den pensionerade polisen Sigge Wall midsommar tillsammans med grannarna. Dagen efter hittas en död kvinna i vattenbrynet. Hennes man, Peter Backlund, återfinns blodig i sin säng. Han vaknar upp på sjukhus utan minne och får veta att han är anhållen för mord på sin fru.

Wall och huvudutredaren Conrad ”CV” Viklund är gamla kolleger som känner varandra och mestadels litar på varandra. CV beskrivs sympatiskt men det visar sig efterhand att han i det här fallet blir ganska enögd. När Wall tillsammans med den mordmisstänktes advokat Carolin van Bommel hittar spår som skiljer sig från polisens teorier blir han plötsligt persona non grata.

Boken får nu fyra perspektiv: den anhållnes, försvarsadvokatens (som har egna bekymmer), polisutredningens och de uppskrämda öbornas.

Advokaten och medförfattaren Reine Nelson berättar om det usla stöd en misstänkt som förklarar sig oskyldig får från de rättsvårdande myndigheterna. Den tidigare inställningen att en polisutredning ska vara objektiv – åklagare ska ta hänsyn till det som talar till den misstänktes fördel – har börjat förskjutas mot att försvaret bör göra sin egen utrening, något som inte heller alltid ses med blida ögon. Nelson är delägare i advokatfirman Bastling & Partners AB i Stockholm där man har med brottmål som huvudinriktning och har under årens lopp anlitats vid uppmärksammade rättegångar. Han har tidigare skrivit romanen Helt fel.

Mörk midsommar är en alldeles utmärkt skriven roman som kunnigt och spännande beskriver ett fall som skulle kunna vara hämtat ur verkligheten. Det behövs friska ögon för att övertyga en rigid polis om att han har fel och boken visar att det kan ta tid innan det är dags att börja lösa korsord med kulspetspenna.

KJELL E. GENBERG

Jan Olsson och Reine Nelson. Foto Ryno Quantz

Av Annette Haaland
Albert Bonniers Förlag, 2016
ISBN 978-91-0-016746-2, 300 sidor

Annette Haalands första bok med Viveka som huvudperson – Pastor Viveka och tanterna – kom så sent som i februari 2016 och mindre än ett år senare har det redan blivit dags för ett hundraårsjubileum. En drygt medelålders fyrabarnsmor som är pastor i en frikyrka är utsatt både för stora förväntningar och kravet på att alltid vara klok medlare tar sin tribut, i synnerhet som hon inte kan räkna med hjälp av maken som har sitt arbete i Danmark och ideligen pendlar mellan Gamla Enskede och Köpenhamn. Undra på att hon börjar bli lite trött på att behöva vara allt för alla andra och inte hinna med så mycket för egen del.

I den förra boken dog en av damerna i kaffekommittén lite mystiskt och Viveka tog sig an fallet. När det nu drar ihop sig till hundraårsjubileum för Gamla Enskedes församling med allt vad det innebär av åsikter om programmets utformning där alla, både rätt normala och udda personer, vill uttala sig och menar att deras förslag måste tas på allvar, hittas Jeanette Ankers man, den lokale potentaten Sylvester, mördad. Viveka undrar om mordet kan ha med församlingen att göra eftersom Jeanette varit en kvast som velat sopa undan gamla rutiner i gemenskapen och ersätta dem med nya och omvälvande.

Haaland skriver lätt och humoristisk om allvarliga ting som ekonomiska skillnader i samhället, ungdomar som är annorlunda än de vuxna och om äktenskapliga bekymmer. Här behandlas ett mord som har sin grund i forna tider på ett mycket oblodigt sätt medan författaren plockar in filosofisk teologi och litteraturkommentar i berättelsen. Allt eftersom berättelsen fortskrider får läsaren mer än en aning om att hemligheter ruvar innanför stadsdelens idylliska träfasader. Och författaren gestaltar väl hur det icke betydelsefulla i en grupp kan förvandlas till någon mycket stort.

Det är om sådana saker Haaland tycks vilja berätta. Historien om mordet i juletid och dess lösning känns inte lika viktig.

Annette Haaland är lärare vid Bromma folkhögskola i ämnena religion, filosofi och svenska. Hon är också pastor i Equmeniakyrkan och föddes 1965.

LENA JEPPSSON

Annette Haaland. Foto Martin Stenmark

Av Ingrid Elfberg
Bokfabriken, 2016
ISBN 978-91-76293-27-6, inbunden, 380 sidor

Det står Psykologisk thriller på omslaget. Visst, men minst lika mycket en vanlig deckare med inslag av polisroman.

Huvudpersonen Erika är sjukskriven efter det som hände i förra boken. Hennes man, som misshandlade henne (och som också är polis) sitter häktad och varken han eller andra vet att Erika är gravid efter att ha våldtagits av honom.

Både i Östersund-Frösö-området, där Erika försöker ta igen sig, och i Göteborg där hon bor, hittas döda män som man först tror kan vara självmord men som snart misstänks vara mord. Båda hittas på gamla offerplatser och det finns ett samband mellan dem: de har som barn gått i samma skolklass.

Där gick också Erikas storebror, som hon får låna en stuga av, och hon dras in i utredningen.

Det blir fler mord.

Det saknas alltså inte action, och en bakgrund av mobbning, dåliga lärare och trassliga familjer i barndomen ska vara det som styr dagens händelser.
Jag är inte helt övertygad om det helt realistiska i psykologin, men spännande är det, och polisernas, inte minst den lediga Erikas, arbete och resonemang gör det till en bok man vill sträckläsa. Kapitlen är korta och manar till fortsättning. Ett driv i berättelsen, som kollega Scherman skrev i recensionen av förra boken. Drivet är kvar.

LEIF-RUNE STRANDELL

Ingrid Elfberg. Foto Bengt Alm

Av Helena Dahlgren
Modernista, 2016
ISBN 978-91-7645-986-7, danskt band, 272 sidor

Helena Dahlgren är sedan åtskilliga år känd som en beläst och välartikulerad röst inom den litterära bloggvärlden. Hon medverkade tidigare i bloggen Bokhora och driver sedan flera år sin egen litterära blogg Dark Places. Namnet på hennes blogg är hämtat från titeln på en roman av thrillermästaren Gillian Flynn och det är givetvis inte valt av en slump. Helena Dahlgren är en hängiven fantast av skräck- och spänningsgenren, och i sin blogg har hon generöst delat med sig av sina läsupplevelser, både de mest gastkramande och mer beskedliga spänningsberättelser.

I samband med att DN:s deckarrecensent Lotta Olsson 2015 publicerade sin personliga rankinglista över världens 100 bästa deckare fick Helena Dahlgren idén att upprätta en egen lista över de 100 verk som skrämt henne mest. Det blev en brokig samling av romaner, noveller, poesi, barnböcker, filmer och teveserier. Till och med en sång, Nick Caves Song of Joy, tog sig in på plats 93. Listan presenterades först i nummerordning 100–1 på Helena Dahlgrens blogg, där jag själv följde den med stort nöje och gjorde en rad nya litterära bekantskaper.

Nu har Helena Dahlgren kompletterat sin lista med inledande och avslutande kapitel och gett ut den i bokform under namnet 100 Hemskaste. Förlaget är Modernista, som lämpligt nog även gett ut översättningar av en del av de romaner som finns med på listan. 100 Hemskaste är en läcker volym, som direkt tilltalar oss som kan gilla en bok enbart för dess utseende. Ett greppvänligt danskt band i humoristisk svartvit formgivning av Lars Sundh och med suggestiva illustrationer av Marcus Stenberg mellan de avbildade bokomslag eller rollfoton som hör till varje kapitel.

100 Hemskaste kan väl närmast klassas som en form av litterär handbok, med läsanvisningar och tips om skräckgenren i en vid bemärkelse. En sådan bok brukar jag själv använda som uppslagsbok, bläddra i och läsa intressanta avsnitt i. Men när jag slår upp inledningskapitlet med rubriken Here be monsters och börjar läsa, så tar det bara någon sida innan jag är fast i texten. Sedan läser jag boken rakt igenom, från pärm till pärm, och har oavbrutet roligt hela vägen. Och detta trots att jag själv är minst av allt någon skräcknörd utan mer har dragning åt mysrysare i Agatha Christies anda.

Jo, Agatha Christie finns faktiskt också med på listan, på plats nr 90, med Ett sting i tummen, en av hennes mindre kända deckare från sextiotalet. Andra mindre väntade författarnamn på skräcklistan är Selma Lagerlöf, Maria Gripe och Astrid Lindgren. Den sistnämnda belägger en hedrande tredjeplats med Mio, min Mio. Helena Dahlgren kan sin litteraturhistoria, och missar givetvis inte sådana föregångare och klassiker som Mary Shelleys Frankenstein, RL Stevensons Doktor Jekyll och Mister Hyde och Bram Stokers Dracula. En presentation av Oscar Wildes Dorian Grays porträtt växer ut till en essä om vår tids kroppsfixering och snedvridna skönhetsideal, som avslutas med en självbiografisk skildring av Helenas våndor inför att posera för ett författarporträtt.

Men framför allt handlar förstås boken om de nutida amerikanska skräckmästarna. Shirley Jackson, Bret Easton Ellis, Joyce Carol Oates och Stephen King är alla representerade med flera verk, och det är ingen slump att de alla finns med på topp-tio-listan. Men den allra hemskaste – listettan – är ingen roman. Som vi läsare anat på ett tidigt stadium genom författarens närmast övertydliga vinkar är det slutavsnittet av TV-serien Twin Peaks som tronar på prispallen. En skapelse som inspirerat Helena Dahlgren så djupt att hon snart utkommer med sin debutroman, som lär handla om en grupp Twin Peaksfantaster.

Uppräkningen av spännande titlar på 100-listan skulle kunna bli åtskilligt längre, men jag uppmanar till läsning av 100 Hemskaste i stället. Då kan man också häpna över hur Helena Dahlgren, som är i 35-årsåldern, har hunnit skaffa sig en djup och bred beläsenhet som verkar rymma allt från världslitteraturens klassiker till den bredaste populärkultur. Och allt detta presenterat med författarens inbjudande tilltal till läsaren och med en rent njutbar språkbehandling.

LENA LUNDGREN

Helena Dahlgren. Foto Severus Tenenbaum

Av Ramona Fransson
anomaR Förlag, 2016
ISBN 9789187779091, inbunden, 313 sidor

Ramona Fransson är en trägen deckarförfattare. Sedan debuten (som Ramona Danlén) 2005 har hon nu skrivit inte mindre än tolv kriminalromaner. I de flesta har spaningschefen Greger Thulin varit huvudperson. Redan i baksidestexten framgår det att denna bok behandlar hans sista fall.

En ung kvinna, Amalia, hittas mördad i en karpdamm på Tjörn. Hon skulle snart ha tagit studenten. Polisen har svårt att kartlägga hennes sista förehavanden i livet. Det ryktas också om droger. De enda som tycks ha informationer att lämna är Amalias två jämnåriga skolkamrater.

Mycket av bokens händelser handlar om dess tre flickors liv. Om kamratskap, svek och avundsjuka, men också om ondska och kärlek. Författaren gör det bra som sätter fokus på ungdomarna. Det är det som driver läsning och spänning framåt. Samtidigt är de ganska endimensionella, det är lätt att se deras drivkrafter.

Beskrivningen av polisarbetet gör att man bara tycker att de känns taffliga och att de inte kan se den sanning som presenteras framför deras näsor. Detektivgåtan blir därför inte någon drivkraft att läsa vidare. Snarare är det omsorgen om och nyfikenheten på flickornas öde som fångar mitt intresse.

Om nu Ramona Fransson fortsätter med sina deckare ska antagligen en ny huvudperson presenteras. Kanske är det någon av dem som i denna bok har tagit ett steg fram.

NISSE SCHERMAN

Ramona Fransson. Foto Linda Lundquist

Av Ninni Schulman
Forum, 2016
ISBN 9789137148090, inbunden, 510 sidor

I sin femte bok om journalisten Magdalena Hansson i Hagfors och om poliserna Petra Wiklander och Christer Berglund tar Ninni Schulman till ett gammalt välbeprövat tema. Klassåterträffen.

Det finns ett stort antal böcker och filmer som behandlar temat. Och varför inte? Det är ju för en kriminalroman en perfekt miljö. Oftast tilldrar sig återträffar på en väl avskild plats. Gamla vänner träffas efter flera år. Oförrätter som legat och gnagt kommer upp till ytan.

Det är Magdalena själv som blir bjuden på festen och hon tvekar länge om hon ska gå. Men till sist tackar hon ändå ja. Väl där ångrar hon sig. Alkoholen flödar och hon dricker själv för mycket. När spriten påverkar dem släpper tungornas band och många ”sanningar” sägs. Osämjan är påtaglig. Och frampå småtimmarna begås det naturligtvis ett mord. Hela upplägget kräver det.

Polisen får självklart svårt att reda ut var de olika festdeltagarna har befunnit sig under kvällen. Bristande nykterhet, mörker och en ovilja att samarbeta gör att arbetat försvåras dramatiskt.

Parallellt får läsaren följa Magdalenas, Petras och Christers egna familjeliv som inte är helt okomplicerade. Kanske är det detta som driver Ninni Schulmans böcker framåt. I alla fall får sidointrigerna ta stor plats, allra helst i denna bok.

Ninni Schulman tillhör en skara av författare, mestadels kvinnor, men inte bara, som gör en avsiktlig mix av kärnpersonernas familjeliv och intressanta kriminalhistorier, gärna med någon form av historisk koppling. Skillnaden mellan Ninni och de flesta andra är att hon gör det så mycket bättre, så mycket trovärdigare, och därmed mer intressant.

NISSE SCHERMAN

Ninni Schulman. Foto Anna-Lena Ahlström

Av Dag Öhrlund
Lind & Co, 2017
ISBN 9789174617207, inbunden, 478 sidor
Ljudbok ISBN 9789174617283, 12t 15m, uppläsare Stefan Sauk

Även denna bok blev läst med öronen. Med en uppläsare som Stefan Sauk var det ett sant nöje, även om jag föredrar att själv få läsa boken. Sauk har en bra känsla för betoningar och vågar också använda känslorna. Bra!

Dag Öhrlund är antagligen fortfarande mest känd för att tillsammans med Dan Buthler ha skrivit serien om psykopaten Silfverbielke. Själv är jag mer förtjust i författarens egna självständiga verk. Detta är nu tredje boken om den säregne kommissarien Ewert Truut. Förnamnet har han gemensamt med GW Perssons Bäckström. Och också några andra saker. Han är fördomsfull och kan uttrycka sig extremt provocerande och plumpt. Men Truut är ändå en godhjärtad människa som ständigt brottas med sina förutfattade meningar. Han är medelålders, sur, dricker whisky och lyssnar på klassisk musik. En kliché så god som någon, men det stör inte, han är alltför sympatisk att läsa om för att i alla fall jag ska bry mig.

Ett skott skjuts mot en förskola i Stockholm. Ewert Truuts sondotter befinner sig i skottlinjen. Fler liknade dåd sker och kulminerar med en bomb på IKEA, där en människa förolyckas. Poliserna har svårt att hitta samband mellan dåden, men kontaktas så småningom av en utpressare. Speciellt Ewert tar detta personligt, hans barnbarn har ju nästan blivit skjuten.

Parallellt får vi följa Truuts egna kärleksbekymmer likaväl som hans sons. Hans medarbetare Måns som lever i ett homosexuellt parförhållande med Ewerts son, har grava problem i samvaron. Detta går ut över barnbarnet och då blir det också kommissariens bekymmer.

Den andra medarbetaren i den lilla tremannagruppen är Carolina som brottas med sin egen sexuella identitet. Hon har en pojkvän, men kan inte låta bli att ge sig ut på farliga eskapader.

Kriminalberättelsen är den bästa jag läst av Dag Öhrlund. Den är spännande, oviss och skapar ett obehag i magen. Vem kan skjuta på barn? Truuts trevande försök att skapa ett förhållande går väl an, men jag tycker det fallerar för övrigt i relationsbeskrivningarna. De blir både omständliga och saknar till viss del trovärdighet. Att författaren har kryddat historien med några portioner erotik känns malplacerat och tillför inget till intrigen.

Jag tar istället till mig berättelsen om krypskytten desto mer. Hur är han funtad? När ska han slå till nästa gång? Förhandlingen med utpressaren skapar ytterligare spänning. Gärningsmannen känns nästan ofelbar och omöjlig att komma åt. Men Ewert Truut är inte den som ger upp. Honom läser jag gärna mer om dessutom. Det är rysligt skickligt berättat i dessa stycken.

NISSE SCHERMAN

Dag Öhrlund. Foto Knut Koivisto

Krister Henriksson tilldelas 2017 års Helgapris vid en ceremoni på Scandic Hotell i Sollentuna måndagen den 16 januari (OBS! dag och tid).

Författaren och sällskapets sekreterare Elisabeth Lindfors presenterar klockan 18 Krister Henriksson som tilldelats Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nords Helgapris som 2017 utdelas för andra gången. Han har fått priset för att han på ett enastående vis tolkar Hjalmar Söderbergs romanfigur Doktor Glas med klarhet, kvickhet och elegant ironi. Krister Henrikssons fina känsla för stämningar gör romanfiguren full rättvisa, han är osentimental, melankolisk och självföraktande, liksom Söderbergs doktor.

Priset har fått sitt namn efter Hjalmar Söderbergs romanfigur Helga Gregorius i Doktor Glas och delas ut på författarens namnsdag den 16 januari.

Henriksson (född 1946) slog igenom 1973 med Peer Gynt på Stockholms stadsteater och har därefter gjort många minnesvärda roller på scen, i TV och på film.

Av Mats Johansson
Timbro pocket, 2016
ISBN 978-91-7703-026-3, 313 sidor

Mats Johanssons varningar påminner lite om Winston Churchills propåer innan andra världskriget blev verklighet. Han envisades med att påpeka att Nazitysklands upprustning var ett hot mot världsfreden. Andra politiker försökte nervärdera hans analys av världsläget. Lite av detta kan man känna igen i olika politikers syn på det nya ryska hotet efter annekteringen av Krim, Putins aggressiva invadering av Ukraina och de militära övningarna i och kring Östersjön.

Johansson påpekar i denna utökade pocketversion (ungefär hälften är nyskrivet) av böckerna Det nya kalla kriget (2008) och Kalla kriget 2.0 (2013) att Sveriges försvar måste stärkas efter att säkerhetsordningen i Europa brutits i och med den totalitära utvecklingen under de snart två decennier Putin styrt Ryssland. Han noterar dystert att en del av den väst- och inte minst EU-fientliga propaganda som länge florerat i det gigantiska landet i öster också börjat spridas hit. Svenska debattörer talar om att det ryska styret provoceras av de röster som höjs för att Sverige bör gå med i Nato. Detta når fram till de yngre svenskar vars kunskaper om kalla kriget är rätt grunda. Många känner inte ens till begrepp som Sovjetunionen och KGB, Warszawapakten (den kommunistiska motsvarigheten till Nato), Östtyskland (DDR) med dess hemliga polis Stasi och Berlinmuren som delade den tyska huvudstaden mellan 1961 och 1989.

Mycket av det Johansson berättar är kända fakta men nya för de okunniga som utsätts för ryssarnas manipulativa desinformation som lättare når oss via de nya medierna. Han vill medverka till att de gamla kunskaperna hålls vid liv och önskar verka för att Sverige ska anamma en mer realistisk säkerhetspolitik än den som förordas av regeringen. Det aggressiva Sovjetunionen har bytt namn till Ryska Federationen och inställningen där är att länderna i väst är fiender som bör bekämpas och deras territorier annekteras (jfr invasionen av Georgien, erövringen av Krim och krigshandlingarna i östra Ukraina).

Författaren anser att detta ”nya” Ryssland inte enbart utgör ett hot de baltiska stater som tidigare ingick i Sovjetunionen utan också mot det alliansfria Sverige. Av det skälet propagerar han för att vårt land ska gå med i Nato för att inte vara helt skyddslöst vid ett eventuellt krisläge. Att ”förstå” Putin kan få honom att tro att hans politik och eventuella planer är nära att godkännas. En del europeiska politiker och tydligen också USA:s nye president ger Putin anledning att tro att så är fallet.

I denna välskrivna bok poängterar Johansson att även Sverige har sina Putin-förespråkare, både i form av renodlade KGB-agenter och högt uppsatta statliga tjänstemän med starka affärsintressen i Ryssland som försöker påverka opinionen. Dessutom innehåller hans text en dos humor som förstärker hans teser och lite tar loven av hans exempel på lönnmord, munkavle på medier och korruption.

Det var Ronald Reagan som myntade uttrycket Ondskans imperium, något Johansson återanvänder i bokens underrubrik Onda imperiets återkomst, och menar att dess ledare har ett behov av yttre fiender för att hålla ihop sin maktbas.

KJELL E. GENBERG

Av Jesper Stein
Bye bye blackbird, 2013
Översättning Margareta Järnebrand
Norstedts, 2016
ISBN 978-91-1-307235-7, inbunden, 366 sidor

Detta är författarens andra bok. Jag läste och gillade den förra, Oro, och trodde då att det skulle komma en fortsättning. Nu är den här. Och jag är ännu mer imponerad.

Det är tre teman: den klassiska polisromanintrigen med gåta och lösning, en relationsroman med mannen, exhustrun, dottern och hustruns nya man tillika makens chef, och inte minst en diskussion om rätt och fel utifrån samhällets och individernas olika synsätt och känslor (ja, samhället ska ju inte känna, vilket kan ställa till problem för samhällets tjänare som ju är människor med känslor).

Alla tre delarna är viktiga, och väl hanterade.

Det gör sammantaget att boken blir mer intressant och komplex. Dessutom med en komplex deckarintrig.

Berättelsen tar sin början fyra år tidigare då Axel Steen och hans kollega John Darling ska utreda ett mord, en ung flicka som våldtagits och mördats. De lyckas inte lösa fallet, men det tog Axel Steen så djupt att han fortfarande väntar på ett tillfälle att ta upp det igen. Men det fick till följd att hans hustru lämnade honom och att han är fast i en existentiell oro som han dämpar med allt för mycket alkohol och hasch och stundtals sex utan större känslor inblandade.

Nu har det gått fyra år (förra boken utspelar sig i mellantiden) och han längtar hela tiden efter sin dotter, hans kollega Darling har blivit hans chef och exhustrun lever med en ännu högre polischef (som vid sidan av Axel är den ende som vi får veta mer om och vet vad han tänker). Så kommer det gamla ärendet tillbaka genom att dna från ett sadistiskt våldtäktsfall kan knytas till det gamla mordet. Mot chefernas önskan tjatar sig Axel till att få nysta i kopplingen och finner snart att det finns ännu fler kopplingar, och jakten på en serievåldtäktsman börjar.

Inte i någon av de tre delarna är lösningarna enkla och lätta. Som läsare inser man att när man i mitten av boken gripit en misstänkt så finns det svårigheter. Jakten måste gå vidare.

Förhållandet till exhustrun utvecklas, men inte riktigt som han hoppas, och hans funderingar över sitt liv blir inte lättare när han träffar en advokat som också avskyr våldtäktsmän men som hanterar de känslorna på annat sätt än Axel.

Så det blir en ovanlig deckare som lyckas vara bladvändare och rättsdiskussion samtidigt.

I slutet har Axel löst brott men knappast sina egna problem. Inte otroligt att vi får möta honom med fler problem, egna och andras, i kommande bok.

Jesper Stein är född 1965 i Århus, och arbetar på Jyllands-Postens redaktion i Köpenhamn som kriminalreporter.

LEIF-RUNE STRANDELL

Jesper Stein. Foto Morten Holtum

Av ANDERS N NILSSON

Många romaner inom kategorierna västern och nordland trycktes under 1940-, 50- och 60-talen som följetonger i de båda veckotidningarna Lektyr och Levande Livet. Detta tidigare i stor utsträckning odokumenterade material förtecknas här. Materialet är intressant då det innehåller verk av författare som saknar övrig svensk utgivning, liksom många romaner i Sverige aldrig utgivna i bokform. Då informationen kring de återgivna romanerna var mycket knapphändig i själva tidningarna har ett stort arbete här lagts ner på att dokumentera författarnas identitet och originalverkens titlar. Även illustratörerna lyfts fram i de fall de kunnat beläggas med namn.

Artikeln i pdf, bäst för utskrift: Lektyr och Levande Livet

Västernromanens spridning
Romaner som utspelar sig i Vilda Västern har i Sverige huvudsakligen distribuerats via Pressbyrån i form av pocketböcker utgivna i numrerade serier (Nilsson & Myrman 2013). Vid sidan av dessa drygt fyra tusen så kallade cowboyböcker har romaner av detta slag även utgetts som vanliga böcker med hårda pärmar, i romanhäften, eller gått som följetonger i veckotidningar. Den senare utgivningen förefaller att vara helt odokumenterad. Den saknas i Svensk Bokkatalog och är omöjlig att ta del av via biblioteksdatabaser som Libris. Möjligheten finns alltså att ett större antal västernromaner i Sverige endast tryckts i veckotidningar, och vars existens därmed kommit att hamna i en idag fördold sfär. Förutom renodlade västernromaner har jag här valt att även ta med genren nordland, vars berättelser utspelar sig i Alaska och Kanada bland guldsökare, pälsjägare, rödrockar och indianer.

Lektyr och Levande Livet
Av de tecknade tidningsomslagen att döma har texter som utspelar sig i Vilda Västern i form av noveller och följetonger främst förekommit i veckotidningar med spänningsmaterial riktade mot en manlig läsekrets. Tre sådana tidningar jag studerat är Lektyr, Levande Livet och Rekordmagasinet. Även om alla tre tidningarna frekvent har innehållit västernnoveller, har längre följetonger av detta slag endast påträffats regelbundet i de två förstnämnda. En av de få västernföljetonger jag sett i Rekordmagasinet är Desperadon av Edmund Frates, med start i nr 24, 1961. Jag har tidigare förtecknat de västernnoveller som trycktes i Jules Verne-Magasinet/Veckans Äventyr under 1940-talet (Nilsson 2015), och noterade därvid avsaknaden av längre följetonger.

Lektyr startades redan 1923 av Saxon & Lindströms förlag och finns idag kvar som ett pornografiskt månadsmagasin utgivet av Baltic Press. Lektyr var länge en familjetidning men utvecklades kring 1940 till en äventyrstidning mer riktad mot män, varvid de mer renodlat romantiska berättelserna försvann. Det skönlitterära materialets andel började minska kring mitten av 1960-talet samtidigt som reportage och bilder av avklädda kvinnor gavs en mer framskjuten plats och Lektyr utvecklades till att bli en så kallad herrtidning. Mitt material av Lektyr är lite ojämnt utspritt över åren 1940 till 1970 och omfattar totalt 73 följetonger. I den existerande bibliografin över Lektyrs skönlitterära innehåll under åren 1923–1972 saknas västerngenren helt, även om en del nordlandsberättelser tagits med (Hultgren m fl 1991).

Annons för nästkommande följetong i Lektyr nr 25 1946. Notera hur man betonade att det var en text för män ”kemiskt fri från kvinnor och kärlek”.

Utgivningen av Levande Livet påbörjades 1930 av Åhlén & Åkerlund. År 1962 bytte tidningen namn till Aktuellt ur Levande Livet samtidigt som det skönlitterära materialets andel minskade. Efter ytterligare några namnändringar slogs den ihop med Folket i Bild och fick 1963 namnet FIB-aktuellt, vilken i likhet med Lektyr under 60-talet utvecklades till en herrtidning och idag finns kvar som månatligt porrmagasin. Mitt material av Levande Livet är lite ojämnt utspritt över åren 1943 till 1961 och omfattar totalt 40 följetonger inom västerngenren.

Följetongerna
I strikt mening kan alla skönlitterära texter som sträcker sig över två eller flera nummer av samma tidning benämnas följetonger. I praktiken kan man dock se en skillnad mellan långnoveller, som sträcker sig över två eller tre nummer, och äkta följetonger motsvarande romaner med avsnitt i sju eller fler påföljande nummer av tidningen. Min studie omfattar endast de sistnämnda. Det totala antalet avsnitt för en viss följetong anges aldrig i förväg. De 60-tal följetonger vars hela utsträckning jag kunnat dokumentera varierar från sju till 24 avsnitt. W.C. Tuttles roman De ridande vargarna, vilken ingick i Levande Livet 1948, har 23 avsnitt och Guldgrävartåget 98 av Robert W. Service omfattade enligt Hultgren m fl (1991) hela 24 avsnitt. Men jag har inte gjort några som helst försök att dokumentera texternas teckenantal och vet således inget om variationen i avsnittens omfattning. Texten är som regel relativt kompakt och vanligen satt i tre spalter i 9/8p.

En följetong gavs mest utrymme vid dess start, och då kunde ofta bilden på omslaget få illustrera innehållet. När följetongen sedan framskrider hamnar den längre bak i tidningen samtidigt som dess illustrationer ges mindre plats. Förutom i de avslutande avsnitten gavs inledningsvis en resumé i syfte att göra det möjligt att börja läsa berättelsen även om man missat de föregående avsnitten. Flera följetonger gavs som regel parallellt så att nya introducerades samtidigt som andra var på väg att avslutas. En detaljerad studie av Lektyr 1957 och 1958 visar att västernföljetongerna avlöser varandra sömlöst, men dock under båda åren med undantag för en stor del av våren när man endast ger följetonger från andra genrer fram till nr 18. På 60-talet körde Lektyr som regel bara en följetong i taget, samtidigt som det blev mer av thrillers och mindre av western. Kanske var Wyatt C. Bannisters följetong Främling i Texas, som började i februari 1966, Lektyrs sista inom västerngenren? Novellerna kom dock att hänga med ett bra tag efter detta. Men veckotidningarnas utveckling handlade mycket om hur journalisterna ersatte författarna och fotograferna tecknarna.

Som påpekats av bland andra Jared Gardner (2014) skiljer sig läsningen av en text som följetong på några avgörande sätt från romanen i bokform. Beroende på tidningens periodicitet splittras läsningen av följetongen upp av tider i väntan på nästa avsnitt, varvid läsaren till skillnad från romanens tvingas att lägga den ifrån sig. De följetonger som gick i dagstidningar kom dock dagligen med nya avsnitt (Nygren 2012). Tidiga följetonger skrevs ofta efterhand som de trycktes, varför läsarnas reaktioner kunde komma att påverkas deras utformning. Jag misstänker dock att nästan alla texter i det material jag studerat redan fanns skrivna, och ofta även tryckta, i sin helhet innan de kom att indelas i följetongsavsnitt. En annan skillnad som Gardner lyfter fram är att följetongen till skillnad från romanen nästan alltid är illustrerad av teckningar, vilka kan ha en stark inverkan på hur läsaren tänker sig karaktärer och miljöer. Veckotidningarna förfogade över mycket drivna tecknare, som Lektyrs Helge Forsslund (Falk 2008) och Levande Livets Allan Löthman (Falk 2009). Den senare benämns av redaktör Ingvar Särne i nr 5 1952 ”landets skickligaste Vilda Västern-illustratör”. Jag har i förteckningen angett vem som illustrerat den aktuella novellen, i de fall detta kunnat beläggas.

Jared Gardner menar även att följetongens läsning kan påverkas av att dess text tätt ansluter till andra av tidningens texter och bilder, vilka kan komma att vävas in i läsarens associationsbanor. Man kan ofta se skämtteckningar inlagda på de sidor där veckans avsnitt av följetongen startar, medan den som regel oillustrerade fortsättningstexten längre bak i tidningen får samsas med annonser. Det är inte omöjligt att sådana lättsammare inslag omedvetet kan dämpa dramatiken i de mer hårdkokta berättelserna.

Att en roman gick som följetong innebar även att den fick en stor spridning. Redaktör Lars Saxon uppger i Lektyr nr 9 för år 1944 den dåvarande upplagans storlek som 172.000 ex. I nr 27 för 1957 uppges nettoupplagan ha stigit till 177.933 ex. En läsare anser i en insändare i Levande Livet nr 9 1955 att följetongerna spelat ut sin roll i och med att böcker nu blivit lätta att få tag på. Redaktionen försvarar i sitt svar följetongens existens och pekar på att ”9 av 10 följetonger i tidningen är originalöversättningar av utländska böcker, som icke kommit ut i svensk översättning.”

Sparsamt med information
Det är ytterst ovanligt att någon originaltitel anges för följetonger som återger utländska romaner i översättning. Två undantag kan ses i Levande Livet där originalböckerna Let the Guns Roar (1953 nr 29 s. 20) och On the Dodge (1955 nr 23 s. 24) till och med är avbildade. Även namn på översättarna förekommer endast mycket sparsamt, och vanligen tycks det ha varit någon av tidningens redaktörer, som Lektyrs John Wallin (d. 1958), som utfört detta arbete. Istället för översättning står det ofta ”bearbetning”, vilket torde omfatta viss redigering av texten som anpassning av omfånget samt indelning i lämpliga avsnitt åtskilda av cliff-hangers. En läsare klagar i en insändare i Levande Livet nr 18 1954 just på att avsnitten slutar ”när det är som mest spännande”. Redaktion anser att läsaren träffat huvudet på spiken då den som just avslutat ett avsnitt bör längta ”intensivt efter det nästa numret”.

Titlarna på följetongerna utgör sällan direktöversättningar av originaltitlarna, och avviker även ofta från motsvarande svenska romanutgåvor, utifall sådana föreligger. Som regel är de författarnamn och pseudonymer som anges de rätta, även om undantag förekommer även här. Sammantaget gör den knapphändiga och ibland vilseledande information som ges att upprättande av identitet mellan original och översättning kräver studier av texternas innehåll eller sammanfattningar av denna.

Novellerna har i nedanstående förteckning indelats i översättningar och svenska originaltexter. De översatta texterna dominerar starkt och med enstaka undantag härrör de från USA. Inom varje kategori listas författarna i bokstavsordning. Ett ’N’ efter den svenska titeln visar att den aktuella följetongen bedömts tillhöra kategorin nordland. Följetonger tillhörande denna kategori har främst återfunnits i Lektyr, och så gott som alla 20 finns även publicerade i romanform i svensk översättning. Nordlandsberättelserna var vanliga fram till cirka 1950, varefter västern kom att dominera.

Informationen ges i den detalj den nu föreligger, och till exempel originaltitlar ges endast när de kunnat fastställas med rimlig säkerhet. Även den för mig kända övriga svenska utgivningen av de aktuella texterna anges. Jag listar författarna efter deras rätta namn och anger de pseudonymer under vilka deras texter tryckts inom hakparentes. Av de svenska originalbidragen förefaller de fem av Daniel Langen i Levande Livet alla vara i övrigt outgivna, medan i Lektyr 10 av 23 finns utgivna även i bokform. Endast 14 av de totalt 64 översatta västernföljetongerna finns utgivna i bokform på svenska. Totalt innehåller materialet cirka 70 texter av romanlängd ej utgivna på svenska i annan form än följetongens. Då några av författarnamnen ej återfinns på svenska kioskböcker introducerades de troligen för svenska läsare med sina här listade följetonger. Det finns säkert mer att hitta för den som fiskar med finare garn.

Tack: Jan Malmstedt, Lidingö, tackas för hjälp med uppgifter från KB:s samlingar. James Reasoner och Steve Holland tackas för hjälp med matchning av översättning med motsvarande engelskspråkiga original.

LEKTYR 1940–1966
Svenska originaltexter

Forselles, Georg af & John W. Berglund, f. 1878 i Borås, d. 1952; ?
• Guldfeber i Alaska (N), 1943(13–24) 12 avsnitt, ill. Helge Forsslund (1901–1964), svensk roman Lindqvist, 1945.

Hunter, John, ?
[Troligen en pseudonym för någon svensk författare; LIBRIS anger, troligen felaktigt, 1903–1980 som levnadsår, vilket överensstämmer med Willis Todhunter Ballard, en amerikansk författare som nyttjade samma pseudonym.]
• En cowboy i Arizona, 1948(32–43) 12 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Kuppen i Arizona, 1949(13–24) 12 avsnitt, ill. Helge Forsslund. [Båda berättelserna har svenskättlingen Tex Johnson som hjälte och utgavs tillsammans i den häftade romanen Högt spel i Arizona (Saxon & Lindström 1950).]

Mantling, Sven Rune, f. 1927 i Brännkyrka, d. 1987
[medförf. Gunnar Jansson, f. 1925 i Högalid, d. 1991]
[Stewart Rogers]
• Främlingen från Texas, 1958(18–31) 14 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Gamarnas land, 1958(50)–1959(?), ill Helge Forsslund.
• Sporrkedjan från Santa Fé, 1960(40–47) 8 avsnitt, ill. Thord Lindblom (1920–1989), senare som Topp Wild West nr 113, 1971.

[Wyatt C. Bannister]
• Blodsfejd i Kansas, 1957(18–31) 14 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Buffeljägarna, 1956(12–25) 14 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Dödens ryttare, 1954(48)–1955(6) 11 avsnitt, ill. Helge Forsslund, senare som Topp Wild West nr 4, 1959.
• Farornas väg, 1953(21–37) 17 avsnitt, ill. Paul Söderström, senare som Topp Wild West nr 7, 1960 & nr 71, 1967.
• Flammande gräns, 1954(10–25) 16 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Främling i Texas, 1966(8–17) 10 avsnitt, ill. Thord Lindblom, senare som Topp Wild West nr 69, 1967.
• Hovslag i natten, 1961(46)–1962(3) 10 avsnitt, ill. Thord Lindblom.
• Hämnaren från Texas, 1952(25–38) 14 avsnitt, ill. Helge Forsslund, senare som Topp Wild West nr 23, 1962 & Longhorn nr 38, 1972 (felaktigt tillskriven William Hopson som Döden i Abilene).
• Hämndens väg, 1964(3–?), ill. Thord Lindblom.
• I galgens skugga, 1956(41) –1957(4), 16 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Revolvern från Dallas, 1957(41)–1958(1) 13 avsnitt, ill. Helge Forsslund, senare som Topp Wild West nr 73, 1967.
• Ritten till Rio Bravo, 1965, ill. Thord Lindblom, senare som Topp Wild West nr 60, 1966.
• Ryttaren från Arizona, 1963(34–43) 10 avsnitt, ill. Thord Lindblom.

Omslag till Lektyr nr 34 1963 med illustration till i numret påbörjad följetong av amerikanen Frank McCarthy.

• Spader knekt, 1962(39–47) 9 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Svarta Mustangen, 1959(36–43) 8 avsnitt, ill. Helge Forsslund.
• Tapadero, 1964(25–?).
• Tomahawker längs Ohio, 1960(17–24) 8 avsnitt, ill. Helge Forsslund.

Stenman, Frank, ?
• San Antonio, 1946, ill. med foton ur David Butlers film San Antonio med Errol Flynn (Warner 1945; filmmanus av Alan LeMay och W.R. Burnett), vilken följetongen bygger på.

Översatta texter
Beach, Rex (Ellingwood), f. 1877 i Atwood MI, d. 1949
• Silverstimmet i Alaska (N), 1948(17–31), 15 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. The Silver Horde (Harper 1909), övers. Helmer Grundström, svensk roman Åhlén & Åkerlund 1919.

Canning, Walther, ?
• Revolvrarna talar, 1958(32–40) 9 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Talking Guns, även som Rykande pistoler, Pyramidbok nr 53, 1957. [Berättelsen har ej kunnat matchas mot någon publicerad originaltext, men finns utgiven även i Danmark 1958, Vestens hårde lov, Dansk Pocket Bog nr 38, Finland 1961, Savuavat revolverit, Montana nr 10, och Norge 1957, Revolver-rivaler, Zenith-bok nr 25; Wayne Staples återvänder till Black Bear Valley i Sierra Nevada och fadern Jacks Sliding S ranch och hamnar i delo med familjen Orrindorf på grannranchen.]

Cook, Ida & William Everett Cook, f. 1904 i Sunderland UK, d. 1986; f. 1921 i USA, d. 1964
[James Keene]
• Tåget måste fram, 1961(19–?), ill. Thord Lindblom, orig. Iron Man, Iron Horse (Doubleday 1960).

Omslag till Lektyr nr 19 1961 med illustration till i numret påbörjad följetong av Thord Lindblom.

Curwood, James Oliver, f. 1878 i Owosso MI, d. 1927
• Den brinnande skogen (N), 1950(26–38) 13 avsnitt, orig. The Flaming Forest (Daily News 1921), svensk roman Åhlén & Åkerlund, 1924.
• Den gyllene snaran (N), 1954(38–47) 10 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. The Golden Snare (Grosset & Dunlap 1921), svensk roman Vårt hem, 1928.

Faust, Frederick Schiller, f. 1892 i Seattle WA, d. 1944
[Max Brand]
• En son av Pampas, 1951(2–14) 13 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Galloping Broncos (Dodd Mead 1950).

[Walther Canning]
• Hatets dal, 1958(40–49) 10 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Silvertip (Dodd Mead 1941), tidigare av Max Brand som Jim Silver, hjälten från Arizona, Lindqvists Pocket Books nr 1, 1949.

Forbes, Ray, ?
• En man från Texas, 1960(1–8) 8 avsnitt, ill. Helge Forslund, orig. Bring the Man Alive (?), tidigare som Hotet från bergen av Walther Canning, övers. Ragnar Ahlstedt, Pyramidbok nr 90, 1959.

Gooden, Arthur Henry, f. 1879 i England, d. 1971
• Månranchen, 1952(2–13) 12 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Call of the Range (Macrae Smith 1951).

Grey, (Pearl) Zane, f. 1872 i Zainesville OH, d. 1939
• Skogslöparen vid Ohio, 1953(49)–1954(9), ill. Helge Forsslund, orig. The Spirit of the Border (A.I. Burt 1906), svensk roman Dödsvinden (Holmquist 1925).

Gribble, Leonard Reginald, f. 1908 i Devon UK, d. 1985
[Lester Gregory]
• I gränsvargens spår, 1951(15–25) 11 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Lone Trail Ranger (Herbert Jenkins 1948).

Gruber, Frank, f. 1904 in Elmer MN, d. 1969
• Sheriff med mörk stjärna, 1963(14–21) 8 avsnitt, ill. Nils Stödberg (1919–2013), orig. Fighting Man (Rinehart 1948), även som Lagen det är jag, Mustangbok nr 61, 1963 & Jim Dancer, Präriebok nr 152, 1975.

Harrison, C(hester) William, f. 1913 i Indiana, d. 1994
[Coe Williams]
• Vägen till Chevelons dal, 1957(32–40) 9 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Trouble Trail (Popular Library 1954).

Heuman, William, f. 1912 i Brooklyn NY, d. 1971
• Laglös stad, 1956(2–11) 10 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Guns at Broken Bow (Fawcett 1950).

Hubbard, George Barron, f. 1884 i Croydon NH, d. 1958
[Amos Moore]
• Laglöst land, 1953, ill. Helge Forsslund, orig. Ruckus at Roaring Gap (Washburn 1941).

Joscelyn, Archie (Lynn), f. 1899 i Great Falls MT, d. 1985
[Lynn Westland]
• Ranchens hjälte, 1945(14–?), ill. Helge Forsslund.

Lee, Wayne C(yril), f. 1917 i Lamar NE, d. 2010
• Ranchen i Storm Valley, 1962(51)–1963(6) 8 avsnitt, ill. Rick, orig. Killer’s Range (Arcadia House 1958).

Lehman, Paul Evan, f. 1908 i Royalton PA, d. 2002
• Blå sand i Nevada, 1962(4–11) 8 avsnitt, ill. Nils Stödberg, orig. Poverty Range (Arcadia House 1960).
• Dalen brinner, 1961(3–?), ill. Helge Forsslund, orig. Cow Kingdom (Ward Lock 1943), svensk roman Alla mot en, ICA-förlaget, 1950.
• Ingen lag i Texas, 1961(40–?), ill. Nils Stödberg, orig. West of the Pecos (Avalon 1957).
• Mannen från Colorado, 1962(19–27) 9 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Troubled Range (Avalon 1959).

Lewis, Sinclair, f. 1885 i Sauk Centre MN, d. 1951
[1930 års nobelpristagare i litteratur.]
• Fällan (N), 1948(50)–1949(13), ill. Thord Lindblom, orig. Mantrap (Harcourt Brace 1926), svensk roman Norstedt, 1926.

Loomis, Noel M(iller), f. 1905 i Oklahoma Territory, d. 1979
• Gränsland, 1960(48) –1961(?), ill. Nils Stödberg, orig. The Rim of the Caprock (Macmillan 1952).
• Västan om solen, 1961(11–18) 8 avsnitt, ill. Nils Stödberg, orig. West of the Sun (Fawcett 1955).

MacDowell, Syl, f. 1892 i USA, d. 1980
[Tom Gunn]
• Sheriffen från West Post, 1946(26–?), ill. Helge Forsslund. [Sheriffen Blue Steele och hans sidekick Shorty Watts i staden Painted Post har av författaren skildrats i en rad berättelser; banditer är här Sam Sansibel och hans kumpan Borg från OK-ranchen, vilka planerar upprättandet av den egna gränsrepubliken Mexona.]

McCulley, Johnston, f. 1883 i Ottawa IL, d. 1958
• En cowboy utan fruktan, 1946(?)–1947(8), ill. Lindeberg, orig. Señor Avalanche (Arcadia House 1946).
• På gränsen till Texas, 1947(28–?), orig. Ghost Bullet Range (Arcadia House 1945).

Mowery, William B(yron), f. i USA 1899, d. 1957
• Den förbjudna dalen (N), 1946(46)–1947(13), ill. Helge Forsslund, orig. Forbidden Valley (Long & Smith 1933), svensk roman B. Wahlström, 1939; även i Svenska Dagbladet 1937.
• Den gyllene floden (N), 1942(34–49) 16 avsnitt, ill. Curt Blixt & Helge Forsslund, orig. Resurrection River (Little Brown 1935), svensk roman B. Wahlström, 1937.
• Förbjudet guld (N), 1948(2–16) 15 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. The Hand of Manitou (Blue Book 1926), svensk roman B. Wahlström, 1948.
• Gränspolisen kommer (N), 1944(53) –1945(14) 15 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Heart of the North (Doubleday 1930), svensk roman En nordlandets son, B. Wahlström, 1937.
• Gulddalen (N), 1942(7–18) 12 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Paradise Trail (Little Brown 1936), svensk roman Flickan i Paradisdalen (B. Wahlström 1945). [Romanen Gulddalen av James Oliver Curwood, först utgiven på svenska 1924, heter i original The Hunted Woman (Grosset & Dunlap 1916)].
• Spåret över bergen (N), 1940(44) –1941(4), orig. The Outlaw Trail (1936), svensk roman B. Wahlströms, 1943.
• Vildmarkens rop (N), 1945(40)–1946(3), ill. Helge Forsslund, orig. Challenge of the North (Little Brown 1934), svensk roman B. Wahlström, 1940; även som Vildmarkskärlek i Allers 1935–1936.
• Vildmarkens sång (N), 1941(27–41), orig. Singer of the Wilderness (Doubleday 1931), svensk roman B. Wahlström, 1936.
• Äventyrens dal (N), 1944(30–42) 13 avsnitt, ill. Gunnar Widholm (1882–1953), orig. The Valley Beyond (Doubleday 1938), svensk roman, B. Wahlström, 1946.

Murphy, Lawrence A(gustus), f. 1924 i USA
[Steven Lawrence]
• Märkt av Texas, 1960(9–16) 8 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Brand of a Texan (Fawcett 1958), senare som Duell i Texas, Mustangbok nr 59, 1962.

Omslag till Lektyr nr 9 1960 med illustration till i numret påbörjad följetong av Helge Forsslund.

Nelson, Al P. ?
• Präriens ryttare, 1945(28–?), ill. Curt Blixt, orig. The Cowpunchers of Badwater (Phoenix 1938).

Pope, Frank T. & Edwin W. Westrate, ?
• Nordlandets män (N), 1952(40-49) 10 avsnitt, ill. Helge Forsslund.

Raine, William MacLeod, f. 1871 i London UK, d. 1954
• Nordlandets makt (N), 1950(39) –1951(1), ill. Helge Forsslund, orig. The Yukon Trail (Grosset & Dunlap 1917), svensk roman B. Wahlström, 1951.
• Under Nordlandets stjärnor, 1949(37–?), ill. Helge Forsslund, orig. Under Northern Stars (Triangle Books 1932), svensk roman Under nordliga stjärnor, B. Wahlström, 1949.

Reynolds, W.J. ?
• Passet i bergen, 1962(12–18) 7 avsnitt, ill. Helge Forsslund. [Text troligen hämtad från något amerikanskt pulpmagasin: (hjälte) Webb Frost, (hjältinna) Sue Powell, (bandit) Barr Clapp, (stad) Mute City.]

Rubel, James L(yon, Jr.), f. 1894 i Louisville KY, d. 1960
• Moln över prärien, 1945(44)–1946(?), ill. Gustav Lannmark (1892–1949), orig. Prairie Dust (Phoenix 1936).

Scott, Alexander Leslie, f. 1893 i Lewisburg WV, d. 1974
[A. Leslie]
• Arizona-Höken, 1947(9–19), 11 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Iron Men and Gold (Texas Rangers 1946), senare i annan översättning som Pingvinbok nr 243, 1959.

[Bradford Scott]
• Gränsdoktorn, 1949(25–36) 12 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. The Frontier Doctor (West 1946).

[Jackson Cole]
• Texas tornado, 1960(25–32) 8 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. Texas Tornado (Pyramid 1953), tidigare som Pyramidbok nr 24, 1956.

Seltzer, Charles Alden, f. 1875 i Janesville WI, d. 1942
• Ranchen i Arizona, 1946, ill. Helge Forsslund, orig. Clear the Trail (Doubleday 1933).

Service, Robert W., f. 1874 i Preston UK, d. 1958
• Guldgrävartåget 98 (N), 1950(2–25) 24 avsnitt, ill. Helge Forsslund, orig. The Trail of Ninety-Eight (William Briggs 1909), övers. Ture Nerman, svensk roman Guldgrävartåget anno 98, Tiden, 1924.

Tench, C(harles) V(ictor), f. 1892 i Hampton UK, d. 1963
• Den förbjudna dalen, 1961(51) –1962(2), ill. Tord Nygren.

Traven, B., f. 1882 i Swiebodzin PL som Otto Feige, d. 1969
• Sierra Madres skatt, 1948(33–49) 17 avsnitt, orig. The Treasure of the Sierra Madre (Alfred A. Knopf 1935; på tyska redan 1927), svensk roman Holmström, 1929.

Tuttle, Wilbur C(oleman), f. 1893 i Montana, d. 1969
• Hökens hus, 1965(34–42) 9 avsnitt, ill. Thord Lindblom, orig. The House of the Hawk (Collins 1963).

LEVANDE LIVET 1943–1961
Svenska originaltexter
Langen, Gösta Daniel, f. 1914 i Nederlule, d. 1985
[Denis G. Langen]
• Kalabaliken i Silvertown, 1958(18–27) 10 avsnitt, ill. Ola Ericson (1920–2011).
• Revolversnobben, 1956(32–43) 12 avsnitt, ill. Ola Ericson.
• Spöket med silversporrarna, 1957(13–22) 10 avsnitt, ill. Ola Ericson.

[G.L. Dennis]
• Döden kastar ingen skugga, 1960(46)–1961(5) 11 avsnitt, ill. Ola Ericson.

Omslag till Levande Livet nr 46 1960 med illustration till i numret påbörjad följetong av Ola Ericson

• Döden rider ensam, 1959(51/52)–1960(10) 11 avsnitt, ill. Ola Ericson.

Översatta texter
Ballard, Willis Todhunter, f. 1903 i Cleveland OH, d. 1980
• Den tveeggade hämnden, 1954(19–34) 16 avsnitt, ill. George Camitz, orig. Two-Edged Vengeance (Macmillan 1951), övers. Stig Kassman (1908–1982).

Beeler, Charles Richard, f. 1888 i LaFayette KS, d. 1961
[Caddo Cameron]
• Blodsfejden, 1950(51)–1951(14) 16 avsnitt, ill. Allan Löthman (1900–1969), orig. Spirit of the Feud (Short Stories 1950), övers. Birger Hultstrand (1906–1990).
• Den blodiga gränsen, 1949(35)–1950(?), ill. Allan Löthman, övers. Birger Hultstrand. [En av Camerons många texter om de båda Texas Rangers Blizzard ‘Blixten’ Wilson och Badger ‘Bullret’ Coe, vilka här ska rensa staden Laredo och den anslutande gränsen mellan Texas och Mexico på banditer (Maximo Sarna, Scott Ferris & Tom Blaney).]
• Dödssången, 1954(23–26), 4 avsnitt, ill. Allan Löthman, övers. Birger Hultstrand. [Matt Shannon och José Santos på Valle Verde ranchen i Texas kämpar mot den store ranchägaren John Henry Jones och hans hantlangare Barney Weaver och Gip Little.]
• Tigerns tänder, 1953(47–52) 6 avsnitt, ill. George Camitz, orig. The Tiger’s Teeth (Short Stories 1949), övers. Birger Hultstrand.

Burnett, W(illiam) R(iley), f. 1899 i Springville OH, d. 1982
• Mi Amigo, 1961(6–17) 12 avsnitt, ill. Ola Ericson, orig. Mi Amigo (Knopf 1959). [Burnett är mest känd för sina deckare och skrev bl a texten bakom filmen Little Ceasar.]

Castle, Frank (Pulliam), f. 1910 i Stanley NM, d. 1994
• Dra, främling, 1961(18–29) 12 avsnitt, ill. Ola Ericson, orig. Move along, Stranger (Fawcett 1952).

Chadwick, Joseph L., f. 1909 i York PA, d. 1987
• Hasard i västern, 1952(43–50) 8 avsnitt, ill. George Camitz, orig. Rider from Nowhere (Fawcett 1951), övers. Birger Hultstrand.

Cheshire, Giff(ord Paul), f. 1905 i Cheshire OR, d. 1973
• Hämndens timme, 1954(35–38) 4 avsnitt, ill. George Camitz. [Texten troligen hämtad från något amerikanskt pulpmagasin: (hjälte) Joe Montrall, (banditer) Rancie Gibson & Stue Andrews, (hjältinna) Roxana Hill, (sheriff) George Fenton, (stad) White River.]

Cook, Ida & William Everett Cook, f. 1904 i Sunderland UK, d. 1986; f. 1921 i USA, d. 1964
[James Keene]
• Röda Molnets överman, 1958(34–43) 10 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. The Brass and the Blue (Random House 1956).

Faust, Frederick Schiller, f. 1892 i Seattle WA, d. 1944
[Max Brand]
• Ett uppdrag för Jim Silver, 1946(36–51) 16 avsnitt, ill. Werner Eriksson, orig. Silvertip’s Search (Dodd Mead 1945), även som Silver Tip, övers. Bertil Lagerström, Silver Star 4, 1960, och Bakhållet, övers. S. Rune Mantling, Max Brand 6, 1976.
• Revolver-Kid. Den ensamme ryttaren, 1952(9–22) 14 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. The Hair-Trigger Kid (Dodd Mead 1951), övers. Birger Hultstrand.
• Rykande pistoler, 1952(27–39) 13 avsnitt, ill. George Camitz, orig. Flaming Irons (Dodd Mead 1948), övers. Stig Kassman. [Ingvar Särne skriver under rubriken ”Kontakt” i nr 26 att den kommande följetongen av Max Brand bygger på romanen Singing Guns, men innehållet stämmer med Flaming Irons.]
• Söder om Rio Grande, 1945(39–51) 13 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. South of Rio Grande (Dodd Mead 1936).
• Under Arizonas stjärnor, 1950(13–33) 21 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. Hired Guns (Dodd Mead 1948), övers. Birger Hultstrand.
• Utan pardon, 1953(16–?), ill. George Camitz, orig. Danger Trail (Dodd Mead 1940), övers. Birger Hultstrand.

Omslag till Levande Livet nr 17 1953 med illustration till i numret påbörjad följetong av George Camitz.

• Vildhingsten i Sierra Blanca, 1946(13–27) 15 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. The Stolen Stallion (Grosset & Dunlap 1933).

Fox, Norman A(rnold), f. 1911 i Saulte Ste. Marie MI, d. 1960
• I skuggan av en hjälte, 1954(45)–1955(?), ill. George Camitz, orig. Ghostly Hoofbeats (Dodd Mead 1952), övers. Birger Hultstrand.

Freuchen, Peter, f. 1886 i Nykøbing Falster DK, d. 1957
• Nigger-Dan (N), 1958(40)–1959(4) 16 avsnitt, ill. Ola Ericson, orig. Nigger Dan (Westermann 1951), svensk roman, Bonniers, 1952.

Gregory, Jackson, f. 1882 i Salinas CA, d. 1943
• Blodigt guld, 1955(38)–1956(1) 15 avsnitt, ill. George Camitz, orig. Marshal of Sundown (Dodd Mead 1938), övers. Birger Hultstrand.

Hallam, Edgar, ?
• Nordlandets hämnd (N), 1944(45) –1945(7), 15 avsnitt, ill. Allan Löthman. [Järnvägsingenjören Wincent Bellish förälskar sig i Loolita vars föräldrar påträffat en guldfyndighet som skurken Hugh Cairn vill lägga beslag på.]

Hamilton, Donald (Bengtsson), f. 1916 i Sverige, d. 2006
• Hatets dal, 1955(9–24) 16 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. Smoky Valley (Dell 1954), övers. Birger Hultstrand.

Heckelmann, Charles N(ewman), f. 1913 i Brooklyn NY, d. 2005
• Se dig inte om! 1953(30–42) 13 avsnitt, ill. George Camitz, orig. Let the Guns Roar! (Doubleday 1950), övers. Stig Kassman.

Ingstad, Helge, f. 1899 i Meråker NO, d. 2001
• Nordlandets Röde Varg (N), 1946(52) –1947(15) 16 avsnitt, orig. Klondyke Bill (Gyldendal 1941), svensk roman Skoglund, 1942.

Jenkins, Will(iam) F(itzgerald), f. 1896 i Norfolk VA, d. 1975
• Ranchens son, 1953(52)–1954(11) 12 avsnitt, ill. George Camitz, orig. Son of the Flying Y (Fawcett 1951).

Kelley, Thomas P., f. 1905 i Hastings CAN, d. 1982
• De svarta Donnellys, 1960(38–47) 10 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. The Black Donnelys (Harlequin 1954).

London, John Griffith, f. Chaney 1876 i San Francisco CA, d. 1916
[Jack London]
• Skriet från vildmarken (N), 1958(6–12) 7 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. The Call of the Wild (Macmillan 1903), svensk roman Bohlin, 1907.

MacDonald, William Colt, f. 1891 i Detroit MI, d. 1968
• Revolverns lag, 1956(10–23) 14 avsnitt, ill. Göte Göransson, orig. Rebel Ranger (Doubleday 1943), övers. Birger Hultstrand.

Marshall, Edison, f. 1894 i Rensselaer IN, d. 1967
• Sjungande pilar, 1943(8–20) 13 avsnitt, ill. Bo Vilson (1910–1949), orig. Singing Arrows (The New McClure’s Magazine 1928–1929).

Overholser, Wayne D., f. 1906 i Pomeroy WA, d. 1996
• Massakern vid Yellow Cat, 1959(2–11) 10 avsnitt, ill. Ola Ericson, orig. The Lone Deputy (Macmillan 1957), senare som Den ensamme sheriffen, Pyramidbok nr 210, 1963.

Parrish, Randall, f. 1858 i Kewanee IL, d. 1923
• Rebellernas dotter, 1943(21–38) 18 avsnitt, orig. Love under Fire (A.C. McClurg 1911), svensk roman Billie, Nordiska förlaget, 1912.

Raine, William MacLeod, f. 1871 i London UK, d. 1954
• Gäckande flykt, 1955(24–37) 14 avsnitt, ill. George Camitz, orig. On the Dodge (Houghton Mifflin 1938), övers. Stig Sandelin (f. 1920).

Roberts, Kenneth (Lewis), f. 1885, d. 1957
• Wobi Madaondo Den vite djävulen, 1945(27–44) 18 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. Northwest Passage (Doubleday 1937), svensk roman
• Nordvästpassagen, Bonniers, 1938. [Följetongen omfattar endast en del av romanen.]

Robertson, Frank (Chester), f. 1890 i Moscow ID, d. 1969
• Ranchkungens arv, 1947(25–47), 23 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. Round-up in the River (Dutton 1945).

Tompkins, Walker A., f. 1909 i Prosser WA, d. 1988
• Hämnaren från bergen, 1951(17–33) 17 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. Rimrock Rider (Macrae Smith 1950), övers. Birger Hultstrand.

Tuttle, Wilbur C(oleman), f. 1893 i Montana, d. 1969
• De ridande vargarna, 1948(19–41) 23 avsnitt, ill. Allan Löthman, orig. The Wolf Pack of Lobo Butte (Houghton Mifflin 1945).

Omslag till Levande Livet nr 19 1948 med illustration till i numret påbörjad följetong av Allan Löthman.

Källor

• Falk, Bertil, 2008: Vad hade Lektyr varit utan Helge Forsslund? DAST Magazine, 2001/3
• Falk, Bertil, 2009: Femtusenkonstnären Allan Löthman. DAST Magazine, 1994/4.
• Gardner, Jared, 2014: Serial fiction and the novel. I: Priscilla Wald & Michael A. Elliott (red.), The Oxford History of the Novel in English: Volume 6: The American Novel 1879–1940. Oxford: Oxford University Press.
• Hultgren, Jan, Kjell Hjalmarsson & Arne Eriksson, 1991: Lektyr 1923–1972. Privat tryck.
• Nilsson, Anders N. 2015: 1940-talets Jules Verne-Magasinet / Veckans Äventyr som västerntidning. DAST Magazine, 31:a mars, 2015.
• Nygren, Lars-Erik, 2012: Följetonger i några svenska dagstidningar. En förteckning. Arlöv: Eget förlag.

Av LARS-ERIK NYGREN

Emile Gaboriaus Lecoqs mästerstycke (Le dossier no 113, 1867) har getts ut ett antal gånger på svenska under åren: med titeln Hvem var den skyldige? 1870, 1871 och 1888 (den senare versionen i Bonniers Romanbibliotek), sedan som just Lecoqs mästerstycke eller Oskyldig i fängelse åren 1888, 1892 och 1912. Den finns också som följetong i Aftonbladet 1870 och i Sydsvenska Dagbladet 1870, den senare med titeln ”Rannsakningsprotokollet N:o 113”. Lars Strand skrev en intressant essä om boken i DAST Magazine 2006-3.

”Lecoqs mästerstycke” – 1888
Mitt exemplar av boken är sammanbundet med Lutra eller Mördarens dotter, Amerikansk brottmålshistoria, utan författare angiven men är skriven av Anna Katherine Green med originaltiteln A Strange Disappearance (1880). Boken med 678 sidor anges vara utgiven av Svenska Romanbladets Expedition, F. A. Kjellbergs förlag, Hornsgatan 10, tryckt hos Skånska Aftonbladets tryckeri i Malmö utan tryckår – troligen 1888. Lutra, i samma band, är utgiven av W. Janssens förlag i Köpenhamn, tryckt på samma tryckeri med årtalet 1889. Till saken hör att ”Lutra” finns utgiven i en identisk version från F. A. Kjellbergs förlag. Inga omslag finns medbundna.

Eftersom utgivning i häftesform var vanlig vid den här tiden tittade jag på de olika arken för att se om mer information fanns där om utgivningen. Så var inte fallet. Men – det sista arket av ”Lecoq” slutade mitt i ark 43, och arket fortsatte direkt med titelsida och text till ”Lutra”! ”Lutra” fortsatte därefter direkt att utges med ark märkta 2 och 45–57. Det stärker min tro om en utgivning i häften eller som följetongsbilaga till någon tidskrift – men vilken, i så fall? Det finns ingen svensk tidskrift med namnet Svenska Romanbladet – bara en svensk-amerikansk som dock är ur räkningen.

Samlaren och experten på äldre svensk kriminallitteratur Björn Nilsson i Alingsås har ett exemplar av Lecoqs mästerstycke, utgivet av W. Janssens förlag i Köpenhamn, även detta tryckt hos Skånska Aftonbladets tryckeri i Malmö med tryckår 1888 och ett separat exemplar av Lutra från F. A. Kjellbergs förlag, Timmermansgatan 18 i Malmö, även detta tryckt hos Skånska Aftonbladets tryckeri 1889. Själv har jag ett separat exemplar av Lutra, från W. Janssens förlag, 1889, i ett blått originalklotband. Inlagorna är desamma – endast förlagsnamnen är olika.

Dag Hedman antar i supplementet till Prosaberättelser (2002) att Lecoqs mästerstycke, utgiven 1888 av W. Janssen, Köpenhamn! är utgiven i 43 st 16-sidiga häften. Mycket talar för att detta är riktigt, och att häftesserien fortsattes med Lutra direkt i det sista häftet. Några häftesomslag har inte belagts existera.

”Lecoqs mästerstycke” – 1892
Även mitt exemplar av utgåvan av Lecoqs mästerstycke från 1892, har Lutra medbunden i ett blått originalklotband, men har bara Lecoq-titeln angiven på ryggen. Titelsidan till Lecoqs mästerstycke har uppgiften Ol. Hansens förlag, Kungsgatan 24 (Stockholm) och kolofonen meddelar att den är tryckt hos G. L. Åslunds förlag 1892. Denna version är till skillnad från den förra katalogiserad i Libris. Lutra däremot har även i detta exemplar samma förlags- och tryckuppgifter som i mitt tidigare ex, alltså W. Janssens förlag 1889.

I Ol. Hansen-versionen är hela första arket med titelsidan (sidorna 1–16) i Lecoq utbytt mot ett nytryckt ark med de nya förlagsuppgifterna; dispositionen sida för sida är densamma även om fördelningen på raderna ändrats något, och stavfel i den förra versionen har rättats. Från ark 2 är det däremot samma inlaga som i 1888-versionen, helt identisk – stavfel har inte rättats. Min tro är att en restupplaga tagits över av Ol. Hansen som bara tryckt upp ett nytt första ark. Lutra är helt identisk med Janssen-versionen ovan och inleds mitt i ark 43. Ol. Hansen-versionen finns utgiven även utan Lutra, i ett rött originalklotband (i Björn Nilssons ägo).

Annonser från november 1891 och under 1892 i svensk press från Ol Hansens förlag och i finlandssvensk press från K. G. Söderström på Norrlandsgatan i Stockholm (se illustrationer nedan) visar att Lecoqs mästerstycke och Lutra då såldes i ”eleganta klotpermar”. Man kunde också köpa Den bleka grefvinnan av Georg F. Born.

F. A. Kjellberg
Frans Alfred Kjellberg föddes 1850 i Ingelstad i Kristianstads län. På 1870- och 1880-talen var han huvudsakligen bosatt i Malmö, men ”pendlade” i omgångar mellan Malmö och Köpenhamn. 1879 gifte han sig med Anna Matilda; de fick barnen Carl Johan 1877, Frans August 1882 och Herlof Olof 1888. I Malmö stads adresskalendrar nämns han inte 1886. 1888 har han blivit handlande och kommissionär ”för taflor och tidskrifter” och bor på Timmermansgatan 18 i Malmö.

K. G. Söderström, Norrlandsgatan 36, Stockholm, erbjuder Lecoqs mästerstycke, Lutra och Den bleka Grefvinnan till salu. Annons i Nya Pressen, Helsingfors den 13 december 1891.

Den 19 augusti 1889 fick familjen flyttningsbetyg för flytt till Adolf Fredriks församling i Stockholm; Frans Alfred nu med titeln kommissionshandlare. 1890 står han som bokförläggare i adressboken för Stockholm. Omfattningen av hans bokutgivning har jag inte kunnat klarlägga; KB:s kataloger saknar oftast förlagsuppgifter för den här typen av utgivning. Kanske fick han anställning i Ol. Hansens förlag? På 1890-talet flyttade Kjellberg till Norrköping med annan sysselsättning; han dog där 1937.

Annons från Ol. Hansens förlag i Falköpings Tidning i november 1891.

Sambanden mellan Janssen, Kjellberg och Hansen?
Kjellbergs återkommande förflyttningar mellan Malmö och Köpenhamn kan innebära att det finns ett band till W. Janssen och dennes förlag – kanske arbetade han där i perioder? Kjellbergs huvudsakliga sysselsättning omkring 1888 tycks vara kommissionärsskapet. Min teori är att Janssen gav ut böckerna (han har även gett ut romaner på danska i Danmark, men jag kan inte finna dessa i Det Kongelige Biblioteks online-kataloger).

Det finns fler liknande utgåvor som visar på ett samband mellan Kjellberg, W. Janssen och Ol. Hansens förlag. Georg E. Borns (eg. Carl Georg Füllborn) Den bleka grefvinnan gavs ut 1887 av både F. A. Kjellberg i Malmö, W. Janssen i Köpenhamn, och L. Hansen, samt ånyo 1891 av Ol. Hansen och W. Janssen. Eugène Sues Paris hemligheter gavs ut 1886–1887 (utan årtal i boken) av Kjellberg och samma år av W. Janssen. Möjligt är att det finns fler sådana samarbeten att söka efter.

Att Kjellberg och Janssen använder samma tryckeri i Malmö för att skapa identiska tryckalster tyder också på ett mycket nära samarbete. Det vore intressant att veta hur till vilka skilda målgrupper man distribuerade de olika förlagsalstren!

Utgivning och kronologi
Lecoqs mästerstycke i Janssen-versionen gavs ut 1888. Kjellbergs identiska version kan säkert dateras till 1888. Troligen såldes de häftesvis. Även Lutra finns i två versioner och ingår med säkerhet i samma häftesutgivning. Då har vi passerat årsskiftet till 1889 – Lutras titelblad anger årtalet 1889 i både Janssens och Kjellbergs versioner.

Gatuadressen Hornsgatan i Kjellbergs version förbryllar mig, liksom benämningen Svenska Romanbladet. Alla böckerna är tryckta på Skånska Aftonbladets tryckeri i Malmö, och Kjellberg bodde i Malmö 1888 – men Hornsgatan i Malmö var i stort sett obebyggd vid den tidpunkten. Hade han redan kontor i Stockholm?

1892 övertog – tror jag – Ol. Hansens förlag en rest av häftesupplagorna av Lecoqs mästerstycke och Lutra, tryckte ett helt nytt första ark med rättade stavfel och gav ut det tillsammans de gamla arken av resten av berättelserna, nu i bokform och i sitt eget förlagsnamn.

Om någon har ett häftesomslag skulle säkert fler bitar fall på plats!

Gefle Bokförlag gav 1912 ut en häftesversion av ”Lecoqs mästerstycke eller Oskyldig i fängelse”. Omslagstiteln är förbryllande: ”Ödets vägar eller förbrytarens dotter”. Häfte 1-12 är belagda, av de 60 som utlovades – troligen utkom inte fler. Pris okänt.

Av Carl Tiberg
Heidruns Förlag, 2016
ISBN 978-91-86699-40-6, 349 sidor

Det här känns lite spännande. Tiberg skriver en litterärt färgad gåtfull prosa som känns sparsmakad trots att den inte är det. Anslaget är som starten i ett långlopp. Man känner anspänningen inför det som komma skall men inser att det kan ta tid innan den verkliga kraftexplosionen måste till. Men redan i loppets joggande begynnelse bryts tempot.

Kommissarie Charlotte Eklöf vid Enhet D på Stockholmspolisen kallas en tidig morgon till Stadsgårdskajen där en gammal man knuffats ner från Katarinaberget. En märklig mordplats eftersom stället är väl trafikerat av både civilpersoner och polisfordon. Offret visar sig vara en gammal bekant till kommissarien, men det underliga fortsätter – till hennes förvåning får hon veta att han har anknytning till Säpo som använt den språkkunnige och pedantiske mannen i sina spaningar österut.

Inget vanligt mord, alltså.  Allt tyder på att Eklöf och hennes kolleger får händerna fulla med utredningen av ett fall (i dubbel bemärkelse) där alla ledtrådar tycks tyda på en mycket planerande mördare trots att det mesta man hittar synes ologiskt.

I ett antal sidohistorier, där inte minst Stockholm, som historisk och geografisk plats, nästan beskrivs som ett mytologiskt väsen, där staden ligger mitt emellan bräckt hav och sötvatten skildras helt annorlunda än i turistbroschyrerna.

Döden stiger på vid Slussen är författaren Carl Tibergs debut och som debutant är han en märkligt skicklig beskrivare av människor och miljöer.

Tiberg föddes 1972 i Oxelösund och är nu bosatt i den huvudstad han skildrar. Boken är den första i en planerad trilogi och är tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa de två kommande böckerna.

LEIF PETER JONSSON

Carl Tiberg. Foto Bengt Berg

Av Nuruddin Farah
Hiding in plain sight, 2014
Översatt av Jan Risarp
Modernista, 2016
ISBN 978-91-7701-092-0, 333 sidor

Dolda i det fullt synliga börjar hotfullt.  Det kommer ett brev till den FN-anställde Aar i Mogadishu och brevet innehåller ett enda felstavat ord – DÖAD – som är svårt at tolka. Lite senare, när han hämtar bilder på sina barn i en fotoaffär mördas han av terrorister.

Men den somaliske författaren Nurudin Farah har inte skrivit en roman om våld, i stället handlar den om sorg och kärlek. När nyheten om Aars död når hans frigjorda och barnlösa halvsyster, fotografen Bella, i Rom bestämmer hon sig för att resa till Nairobi för att ta hand om hans tonårsbarn Dahaba och Salif.

I tidigare böcker har Farah berättat bildrikt om sitt hemland och andra afrikanska länder som genomgår snabba förändringar, om patriarkalt strukturerade diktaturer på glid på platser där tidigare kolonialismen härjat.

Här beskriver han Bellas framväxande modersinstinkter gällande Aars barn. Hon lämnar en strålande karriär och älskare på tre kontinenter för att uppfostra dem, vilket inte är helt komplikationsfritt då deras mor Valerie, som övergav dem ett decennium tidigare, nu vill ha dem tillbaka och flytta dem till England. Konflikten mellan dessa två kvinnor utgör grunden i  den mångbottnade historia Farah berättar. Bella är en stark kvinna men under läsningens gång blir man allt klarare över att denna styrka samtidigt är hennes, och kanske bokens, största svaghet. Det är samtidigt en berättelse hur patriotism kan påverka människors tankar och gärningar, i synnerhet får sådana som tvingats lämna sina hemländer för tryggheten på annat håll.

Nuruddin Farah föddes 1945 i den sydvästra provinshuvudstaden Baidoa i Somalia, och har skrivit romaner, noveller, dramatik men har även arbetat som översättare. I många år levde han i exil och återkom först efter 20 år till hemlandet 1996. Han räknas som en av de mest betydande afrikanska författarna och hans böcker har översatts till tjugotalet språk. 1998 erhöll han Neustadtpriset, ett mycket prestigefyllt litterärt pris.

BJÖRN ENMAN

Av Bryan Mark Rigg
Hitler’s Jewish Soldiers: The untold Story of Nazi Racian Laws and Men of Jewish Descent in the German Military, 2002
Översatt av Richard Ehnsiö och Christer Bergström
Vaktel Förlag, 2016
ISBN 978-91-983068-9-7, 448 sidor

Man skulle kunna tro att efter Hitlers tillträde i Tyskland i januari 1933 blev judar förbjudna att delta i alla former av samhällstjänst, både civil och militär. Men trots Nürnberglagarna fanns det judar som deltog i styret på hög nivå. Inom krigsmakten fanns exempelvis cirka 150.000 män med judisk bakgrund, av dem är fältmarskalk Erhard Milch och general Helmut Wilberg de mest bekanta. Inom industrin, nödvändig för krigsinsatsen, fanns också prominenta judiska personer och i Waffen-SS erhöll ett antal judiska soldater förtjänsttecken, till och med riddarkorset. I en armématrikel från 1944 uppges att 77 höga officerare är av blandad judisk ras efter giftermål med en jude. Två av dessa är generaler, åtta generallöjtnanter, fem generalmajorer och tjugotre överstar. Hitler själv gick med på att dölja ursprunget och förklara dem alla som arier. Tidigare hade det tydligen aldrig fallit någon in att kontrollera verksamma officerares släktband och der Führer insåg att han behövde erfarna befälhavare.

En del av de personer som sökte sig till de väpnade styrkorna var emellertid noga med att dölja sin etniska bakgrund för att försäkra sig om att både de och familjerna därhemma skulle överleva.

Pikanta detaljer som tidigare varit okända är att propagandaminister Josef Goebbels svärfar var jude och att den i Israel hängde krigsförbrytaren  Adolf Eichmann höll sig med en judisk älskarinna. Här nämns också att den grymme säkerhetsministern och ställföreträdande riksprotektorn i dåvarande Tjeckoslovakien, Reinhard Heydrich, kan ha haft judisk bakgrund.

Boken innehåller för det mesta kända fakta men också sådant som kommit fram på senare tid och därför aldrig publicerats tidigare. Denna svenska utgåva är nämligen väsentligt utökad jämfört med det engelska originalet från 2002.

Tyskbördige men Texasfödde Bryan Mark Rigg, som doktorerade i europeisk historia vid universitetet i Cambridge, tilldelades Colby Award för denna välskrivna, väldokumenterade och välöversatta bok, där han intervjuat före detta tysk-judiska soldater och officerare. Samtidigt som dessa slogs för Nazityskland pågick Förintelsen då regimen mördade sex miljoner judar, i flera fall soldaternas egna familjer. I en grupp om tusen judiska soldater som analyserats av författaren blev över 2.000 av deras släktingar mördade av regimen. Rigg har själv judiska släktingar som miste livet på grund av sitt ursprung.

PER MAGNUSSON

Torsdag 19 januari kommer författaren och släktforskaren Bertil Oppenheimer för att berätta om sin bok Till Sverige – historien som aldrig blev berättad.  I den skriver han om kriget och sina tysk-judiska föräldrars omskakande väg från en underjordisk tillvaro i Holland till Sverige och om hur man anpassar sig i en ny och rätt främmande omgivning efter att i hemlandet tvingats bära den gula judestjärnan. I Sverige fanns fortfarande tyskvänlighet under 40-talets tidiga år vilket visade sig i en restriktiv flyktingpolitik. Läs mer på www.bertiloppenheimer.blogspot.com

Hans bok har karaktäriserats ”som Anne Franks dagbok fast med ett lyckligare slut”. Bertils  föredrag beledsagas av bilder.

Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord håller sina föreläsningsaftnar klockan 19 varje torsdag under vårsäsongen, fram till den 27 april, på Scandic Hotell i Sollentuna. Föreläsningarna är öppna för allmänheten och inträdet fritt.

Kommande möten
Torsdag 26 januari
Annica Wennström är same från Västerbotten med rötter i Ran och Gran samebyar, född i Örnsköldsvik men uppväxt i Holmsund utanför Umeå. Hon bokdebuterade under eget namn 2006 med Lappskatteland – en familjesaga, som handlar om politiskt förtrycket och rasism. Den följdes upp av Svart kvark som handlar om folkhemmets svek mot alla som inte passade i normen för Skötsamhetidealet. Hon har också skrivit ungdomsböcker om samisk identitet och tvång inom sporten.

2 februari
Författaren pedagogen och trollerikonstnären Per Eklund berättar utifrån sin nyutkomna bok Trolleri som konst och kultur om trollerikonstens historia och utveckling, om artisterna som kom att använda det oförklarliga för att underhålla en hel värld. I föredraget berättar Per också om hur historien formade dessa artister och om trollerikonsterna som fick det omöjliga att verka möjligt. Vi får även uppleva trollerikonster från förr, trollerikonster som sällan framförs idag, men som gjorde stor succé och innebar att dåtidens artister, kvinnor och män, blev uppskattade underhållare som kunde leva på sin konst. Som författare har Per Eklund skrivit läroböcker för grundskolans senare del, gymnasiet och vuxenutbildning. Som trollerikonstnär har han vunnit SM i Close-up-trolleri, varit coach för Svenska Landslaget i Magi, suttit som President för Svensk Magisk Cirkel och är nu ständig sekreterare i Svenska Magiska Akademien.

9 februari
Författaren Kristina Lejdström berättar om Grotta Azzurra, Stockholms första nattklubb. Varför ville författare, journalister, bildkonstnärer, skådespelare, adel och andra kändisar besöka denna källare på Grev Magnigatan under tjugo- och trettiotalet? Varför ville myndigheterna genom en ny ordningsstadga sätta stopp för detta? Hur startade det hela och hur slutade det?

Torsdag 16 februari
Rymdingenjören, hedersdoktorn, författaren och Sollentunabon Sven Grahn berättar om sin verksamhet inom Rymdbolaget där han varit drivande bakom den tidiga svenska pionjärssatsningen på små, kostnadseffektiva rymdfarkoster, något som idag alltmer efterfrågas internationellt. Och Svens skrivklåda är outsläcklig. Han är sedan 2006 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin och fick året efter H.M. Konungens medalj av 12:e storleken med högblått band. 2008 förärades han Thulinmedaljen i guld. 2011 utkom hans memoarer, Jordnära rymd – min rymdhistoria. Hans föredrag heter Hopplöst förälskad i rymdfärder.

Torsdag 23 februari
återkommer författaren Lars Ragnar Forssberg som sedan han senast besökte oss har grubblat över fenomenet Leif GW Persson. Denne man drar miljonpublik med programmet Veckans brott, kan säga vad som helst och bli trodd, publicerar en strid ström av kriminalromaner, skriver krönikor i Expressen och på äldre dagar också blivit samlevnadsexpert. Frågan är om någon haft en sådan roll i offentligheten sedan Astrid Lindgrens dagar. I början av förra året sände SVT dessutom två entimmes dokumentärer om denna märklige man. De sågs av två miljoner tittare. Nu synar Forssberg denna märklige man i sömmarna i sin nya bok Fenomenet GW.

Torsdag 2 mars
får vi besök av överstelöjtnant Jan Forsberg, flitig artikelskribent om militärhistoria, militärteknik, säkerhetspolitik och strategi som han undervisat om på Försvarshögskolan. Forsberg är född i Skanör och han började också sin militära bana på P7 i skånska Revingehed. Han är mycket kunnig när det gäller andra världskriget och inför sin bok Luftwaffes elit, som han ska föreläsa om, genomförde han grundliga efterforskningar i arkiven om de uppdrag de olika flygarna genomförde och djupintervjuade historiernas fyra huvudpersoner.

9 mars
Författaren och domaren Omi Söderblom har arbetat i Svea hovrätt i snart 22 år. Hennes bok heter I skuggan av Nathan och handlar om den hyllade ärkebiskopen Nathan Söderbloms äldste son som var bisexuell skådespelare, något som inte kunde accepteras av föräldrarna. Omi är Nathan Söderbloms barnbarnsbarn. Ett nytt verk är på gång.

16 mars
Charlotta von Zweigbergk är journalist och författare och har kommit ut med fjorton böcker inom olika genrer.  Kommer att prata om sin nya barnboksserie som handlar om Ebbe och mamman, om sin senaste relationsroman Hundkärlek men förstås också om sin kritikerhyllade och Augustnominerade bok Fattigfällan.

23 mars
talar författaren Rolf Christerson under rubriken Från Grönköping till romaner och haikudikter. Han har nämligen medarbetat i varje nummer av Grönköpings Veckoblad sedan 1970-talet. Dessutom har han skrivit 39 böcker i olika genrer: pedagogik, ledarskap, humor, romaner och poesi. Hans senaste roman, Ensam under stjärnorna, utkom i april 2016 och handlar om en bergslagsby på 1950-talet.

30 mars
kommer Odd Zschiedrich som är kansliansvarig hos Svenska Akademien, verksamhetsansvarig för Nobelbiblioteket och ceremonimästare vid hovet och berättar om Svenska Akademiens historia och verksamhet under rubriken Snille och smak under 230 år.

6 april
berättar författaren och globetrottern Per Erik Tell om sin nya bok Till fots genom Europa, en resa som började i Abbekås i Skåne och slutade i spanska Pamplona.

13 april
kommer sällskapets ordförande Ulf Broberg för att berätta om sin nya roman om Uppsalapolisen Kenneth Klintman. Boken heter Den döende radiomannen och ställer frågan om vad som händer när ens förväntade livslängd plötsligt och överraskande blir dramatiskt förkortad? Kanske ges det till och med ett svar …

20 april
kommer fotografen och författaren Larsåke ”Skuggan” Thuresson för att tala om sin bok Ikoner. Den innehåller mer än 600 spektakulära och närgångna fotona ur hans samling av bilder från 60-talets början till mitten av 70-talet på svenska och internationellt berömda artister. Boken väger 3,2 kilo så det är ett tungt innehåll.

27 april
Författaren, pedagogen och skrivcoachen Kerstin Svevar har i sitt författande hämtat inspiration från sin egen livsresa (delvis beskriven i ungdomsboken Utan att säga hej då) och hon berättar om att skriva i olika genrer, alltifrån bilderböcker till erotiska noveller. Kerstin har skrivit ett femtiotal läroböcker i svenska, arbetat som skrivpedagog i över tjugo år och är numera skrivcoach.

Av Elin Eldestrand
Hoi förlag, 2016
ISBN 978-91-7697-012-6, inbunden, 257 sidor

Detta är ingen deckare, ingen thriller, trots att det är en bok med ett oanat antal arrangerade dödsfall, alltså mord. ”Första gången jag såg en människa dö var jag sju år gammal. Året var 1947…”

Så börjar bokens prolog, och hoppar sedan till 1960 då alltså huvudpersonen Charlie (obs flicka) har slutat skolan och drömmer om att träffa den rätte och få bo på Gräddhyllan, dalastaden Luddinges fina område. Hon och hennes mor bor i ett fallfärdigt torp bland ortens utstötta.

Det första dödsfallet är Charlie själv orsak till. Hennes elaka lärarinna i första klass snavar över Charlies utsträckta fot och far i full fart nerför trappan och dör.

Charlie blir rädd, berättar för mamma som tycker att det var en bra lösning på ett problem. Och Charlie lär sig efter hand att detta är en möjlig lösning.

Annars har hon det inte lätt. I den lilla staden vet alla vilka som hör till vilken klass, och hennes pojkvän är långt ifrån drömprinsen som ska ta henne till Gräddhyllan. Han är dessutom lite otålig för Charlie har bestämt sig för att inte låta någon komma in under kjolen utan ringförlovning, och han vill just inte det.

Men en drömpris dyker upp, en raggare med riktig Elvislook och fin sportbil, mycket artig och visar sig både intressera sig för Charlie och vara greve samt universitetsstudent i Stockholm.

I det avseendet är detta en romantisk komedi, men annars en egenartad blandning av saga, skröna och social uppväxtskildring. En hel del bad-feel och ändå en slags good-feel. Det finns klara kåseriska inslag, inte minst hur hon valt namnen på en del personer, inte minst antagonisten och klasskamraten som får heta Lömsk i efternamn. Och jag gillar namnet på den butik för brudklänningar för brudar som har bråttom: Irene Panik.

Detta är författarens debutroman men det är ingen nybörjare i skrivarbranschen, hon har arbetat som journalist på tidning och inom radio och tv, och har examen i medie- och kommunikationsvetenskap. Förutom den här romanen har hon också skrivit ett antal noveller med Charlie som huvudperson, en av dem finns med i boken, Den nergrävde fotbollstränaren. Ytterligare fem finns som e-noveller, kolla på Hois webbplats http://hoi.se/forfattare/elin-eldestrand/.

Orten Luddinge har starka drag av författarens uppväxtort Ludvika, men eftersom hon är född 1980 har hon kollat tidsanda och miljöer då med sin far. Jag är så gammal att jag minns min ungdoms 60-tal, och känner inte helt igen mig utan somt känns äldre, fast kanske Ludvika låg efter min medelstora uppväxtstad.

LEIF-RUNE STRANDELL

Av Claudio Magris
Non luogo a procedere, 2015
Översättning Barbro Andersson
Forum, 2016
ISBN 9789137148861, inbunden, 395 sidor

Under andra världskriget styrdes Trieste av italienska fascister, tyska nazister och jugoslaviska partisaner. Etnisk rensning pågick i omgångar. Under några år hade staden det enda koncentrationslägret med krematorium på italiensk mark, La Risiera di San Sabba, en risfabrik som byggts om för mord på politiska fångar och transitering av judar på väg till Auschwitz.

Denna invecklade och bitvis traumatiska historia är utgångspunkt för den senaste romanen av stadens mest kände levande författare, Claudio Magris, som blev ett stort namn redan för trettio år sedan med en bok om Donau. Där varvade han kulturhistoriskt skarpsinne med underhållande reseskildringar, något som han fortsatt med i essäer och romaner sedan dess.

Åtalsgrund saknas är en annan typ av bok. Kulturhistoria finns det gott om, men den ramas in av en sammanbitet seriös berättelse om hur minnet av händelserna under andra världskriget förnekats och förträngts. I synnerhet minnet av vad som hände i den gamla risfabriken.

Handlingen kretsar kring en förmögen man som efter krigsslutet bestämmer sig för att grunda ett museum med så många vapen och så mycket militärt bråte att besökarna baxnar och blir fredsvänner. Förutseende nog sover museigrundaren i en likkista. En natt omkommer han i en brand tillsammans med de anteckningar som han tros ha sparat om lokala mördare och medlöpare i koncentrationslägret. Uppgiften att förverkliga tanken idén om museet går över till en judisk kvinna, som börjar kartlägga vad som hände i Trieste under och efter andra världskriget.

Magris är en skicklig ordkonstnär och en tekniskt avancerad berättare som försiktigt kretsar kring romanens kärna: offren i krematorieugnen och den sanning om dem som, kanske, går upp i rök många år i efterhand. Han duckar för mycket som kunnat göra romanen spännande eller gripande i vanlig mening för en mer komplex relation till det förflutna. Starkt och mycket vackert skrivet, men också en rätt krävande läsning.

PÄR ALEXANDERSSON

Claudio Magris. Foto Paolo Magris

Av Peter May
Entry Island, 2014
Översättning Charlotte Hjukström
Moderrnista, 2016
ISBN 9789177010999, inbunden, 414 sidor

På en avlägsen ö i Quebec dödas en förmögen affärsman under ett brutalt överfall. Hans hustru, som säger att hon också blivit attackerad, blir snabbt huvudmisstänkt. Sime Mackenzie, kriminalpolisens utredare från Montreal, kommer till ön och blir ställd när han möter kvinnan. Han känner igen henne, men kan inte begripa varför. Hon nekar både till anklagelsen och till att ha träffat polismannen tidigare. Förvirringen blir inte mindre av att hon är känd för att knappast någonsin ha lämnat ön och dess närmaste omgivningar, trakter som polismannen aldrig tidigare besökt.

Utredningen går vidare, allt medan Mackenzie brottas med sömnlöshet, sanningslidelse och en knackig relation till sin närmaste chef. Samtidigt börjar de nutida händelserna flyta samma med en annan berättelse. Den handlar om hur polismannens utfattige anfader flydde från Skottland i mitten av 1800-talet undan hungersnöd, tyranniska klanledare och farorna med en hemlig kärleksrelation med godsägarens dotter.

Sammanhanget mellan de båda berättelserna är länge gåtfullt, men klarnar mot slutet där historia och nutid möts på både väntade och oväntade sätt. Ändå är det en förbryllande blandning av nutid och dåtid som Peter May bjuder på.

Visst har övergreppen mot fattiga människor i 1800-talets Skottland hamnat i skuggan av berättelserna om vad som samtidigt hände på Irland, och det är bra att May uppmärksammar dem. Men både den historiska delen av romanen och den nutida mordhistorien blir rätt schablonartade. May döljer en del av gliporna i berättelsen med en säker berättarstil så håller i gång handlingen i respektive sekel, men det hade varit bättre om han gått i närkamp med nutiden eller det förflutna.

PÄR ALEXANDERSSON

Peter May. Foto Geraint Lewis