Av Mari Jungstedt
Albert Bonniers Förlag 2013
ISBN 9789100134334, Inb, 312 sidor
Efter att Polonipriset på 90-talet fick fler kvinnor att skriva kriminalromaner har ett flertal av dem etablerat sig med långa serier av deckare där vi återfinner samma huvudpersoner i bok efter bok. Mari Jungstedt kommer nu med sin elfte kriminalroman om kommissarie Anders Knutas. Men Knutas är lite sidoordnad denna gång. Han finns med, men är deltidssjukskriven efter de dramatiska händelserna i den förra boken. Det är i stället hans kollega Karin Jacobsson som fått ta över rodret i den här utredningen. Det blir inte mindre kittlande av att Knutas just är klar med sin skilsmässa och nu upplever en gryende romans med Karin.
Två barn försvinner spårlöst, men inte samtidigt, utan att lämna några som helst spår efter sig. Polisen arbetar intensivt med att finna dem. Det ena barnet dyker upp utan synliga skador medan det andra förblir försvunnet. Självklart finns här också ett mord, även om sökandet efter barnen tar mer av polisens kraft än den efter mördaren.
Mari Jungstedt lägger som vanligt fokus på att beskriva familjerelationer, på tillkortakommanden och på människors svårighet att kommunicera med varandra, trots att de bor i samma hem. Barnen kommer i kläm, de vuxna förmår inte reda ut sina problem, även om viljan finns. De fastnar i normer och emotionella begränsningar.
Jag skulle önska mig att författaren tar tag i just de delarna av berättelserna och ger dem mera djup och känsla. Lite grand blir det ett skrapande på problemens yta och man kan önska sig en fortsättning. Men naturligtvis, detta är en habil kriminalroman även om jag är övertygad om att hon kan mycket bättre.
NISSE SCHERMAN
Mari Jungstedt. Foto Anna Lena Ahlström