På 1970-talet kontaktades Kjell E. Genberg av B. Wahlströms Bokförlag. De hade funderingar på att ge ut en bokserie med namnet Brottsplats: Sverige. Genberg hade med viss framgång skrivit några deckare och var känd för att vara snabb vid skrivmaskinen. Förslaget tilltalade honom men utgivningstakten var alltför betungande för att han skulle klara uppdraget ensam.
I stället tog han kontakt med några vänner och kolleger i branschen: Jenny Berthelius, K. Arne Blom, Jean Bolinder, Sture Hammenskog och Jan Moen. De hade alla varit med i Skånska Deckarsällskapet och nu slog de sig samman för att skriva deckare åt den nya serien. Men det behövdes ett samlande författarnamn och efter att ha slagit sina kloka huvuden samman kom man fram till att den nya firman skulle heta “Bolag är vi” fast med stavningen Bo Lagevi.
Genberg inledde 1976 med boken Om sanningen ska fram, där staden Staden och seriens huvudpersoner presenterades och en karta gjord av Curt Dahlgren skulle leda resten av författarna genom omgivningarna. Den mest spektakuläre polisen blev afrosvenske Harald H. Harald (antagligen lätt kalkerad på Ed McBains judiske kriminalare Meyer Meyer) som därmed fick ge den svenska polisen ett nytt ansikte efter att i alla år varit homogen.
Sedan följde böckerna Allt vad du gjort mot någon, 1976, Döden på väg, 1976, Förloraren tar allt, 1976, Maskerat mord, 1977, Utan personligt ansvar, 1977, Medaljens baksida, 1977, En död i skönhet, 1977, En förlorares brott, 1977, En kritikers död, 1978, Gyllene triangeln, 1978, Spel över två zoner, 1978 och Ensam är svag, 1978.
Efter en tid tappade pseudonymen orken och trots skrivinsatser av Tommy Schinkler, Bo Sehlberg och Jan Håkansson hamnade serien till sist på fallrepet. Efter 19 utgåvor tog äventyret slut. Men Bo Lagevi uppmärksammandes lite varstans. Kåsören Erik Zetterström, alias Kar de Mumma, menade att Bo hade en bror vid namn Sam som skrev porr.
Men nu, år 2015, har de flesta av Bo Lagevi-böckerna utgivits som e-böcker av Wela Förlag. Jean Bolinder avböjde att vara med men resten tackade ja. Jan Moen och Sture Hammenskog är döda sedan länge men deras efterlevande godkände återutgivningen.
Cecilia Wennerström har tillsammans med Kjell E. Genberg gjort de nya omslagen. På bilden i den ordning de utkom på 1970-talet.