Av Michael Connelly
The Burning Room, 2014
Översatt av Patrik Hammarsten
Norstedts, 2015
ISBN 978-91-1-305595-4, 389 sidor
Den skicklige snuten Harry Bosch är tillbaka. I Det brinnande rummet får han och kollegan Lucia Soto i uppdrag att utreda fallet med mariachimusikern Orlando Merced som tio år tidigare sköts ner på ett torg i Los Angeles av en okänd gärningsman och blev förlamad. Nu har han dött av komplikationer från sina skador och det hela kan räknas som mord. När nu kulan tar ur liket konstateras att han sköts med ett jaktgevär vilket får Bosch att inse att det inte var ett slumpmässigt och gängrelaterat brott, som alla hittills trott, utan helt avsiktligt.
Under utredningen som ser ut att leda mot en av LA:s mäktigare affärsmän, en tidigare kontroversiell borgmästare med aspirationer på att bli Kaliforniens guvernör. Men samtidigt upptäcker Harry att kompisen Soto uppträder märkligt och börjar misstänka att hon har kontakter med stadens gäng och har för deras räkning infiltrerat poliskåren. När han konfronterar henne med att sköta en privat utredning berättar hon att hon överlevt en anlagd brand som dödade nio barn. Detta brott är fortfarande olöst eftersom den misstänkte försvann spårlöst.
Bosch meddelar sina överordnade att han hittat en koppling till musikermordet för att skydda Soto och de två börjar granska mordbranden parallellt med fallet Merced, något som leder dem till en serie rån som utförts av en samhällsomstörtande rasistisk grupp.
Samtidigt har Bosch anledning att tänka på sin kommande pensionering och vad han ska göra när han inte längre får vara polis. Det gör att han vågar ta fler risker än han gjort tidigare, vilket säger en hel del i hans fall.
Michael Connelly är sedan debuten för Hieronymus ”Harry” Bosch 1962 känd för att skapa originella intriger och denna är inget undantag. Han låter sin huvudperson nyttja alla polismaktens medel för att komma någon vart och här spelar övervakningsfilmer en viss roll. Connelly är också bra på att smyga in planteringar som sedan dyker upp och har större betydelse än man kunnat ana. Det som genomsyrat Harry Bosch i alla år är hans avsky för makten, i synnerhet den politiska och monetära makten, men konstaterar bittert att han är alltför upptagen med jobbet för att kunna göra något åt den saken.
I en reklamtext på bokens baksida citeras Washington Post: ”Detta är en av de bästa kriminalserierna någonsin”. Visst, men det är också en mycket ojämn serie, men man kan samtidigt konstatera att Det brinnande rummet är ett av de bättre avsnitten.
KJELL E. GENBERG