Av S. R. Nordström
Apec Förlag, 2015
ISBN 978-91-86139-94-0, 338 sidor
Richard Norström har tidigare gett ut ett par hyfsade deckare. Här ger han sig på att skriva en historisk roman och det är något han passar för. Berättelsen rinner fram på ett saktmodigt, närmast otidsenligt men passande sätt.
Det känns nästan som om Charles Dickens, Birgit Th. Sparre och Signe Björnberg (Sigge Stark) samlats i Uppland för att under pseudonymen Nordström skriva krönikan om gruvbyn Ramhäll där två bolag strider om malmrättigheterna.
Byn befolkas av ett myller vanliga och ett antal aparta människor som genom sitt handlande driver fram berättelsen i makligt tempo. 1800-talet har passerat sin mitt och den nya tiden kommer med ånga, Alfred Nobels nya uppfinning dynamiten och en järnväg byggs för att man lättare ska kunna frakta malmen till Hargshamn vid Östersjökusten.
Men den gamla tiden finns kvar i de flesta människor sinnen. Dock inte hos alla. Ojämlikhetens orättvisor börjar möta motstånd, de frireligiösa blir allt fler och får alltmer gehör.
Nordström har åstadkommit en kollektivroman om en bygd i förvandling men här finns några gestalter som tränger sig fram i blickfånget mer än andra: den unge Albert Berg som spelar sitt eget spel gentemot starka intressen, den kåte men ändå välmenande fjärdingsmannen Petersén, de båda gruvfogdarna där den enes död också intresserar bypolisen.
Det är ett intressant stilistiskt experiment Nordström (född 1952) gett sig in på. Han har noga gått igenom Ramhälls geografi och historia för att foga samman sin berättelse till en roande och intressant blandning av indignationsroman kolportage.
PER MAGNUSSON