Av Karin Fossum
Helvetesilden, 2014
Översatt av Margareta Järnebrand
Forum, 2015
ISBN 978-91-37-14397-2, 234 sidor
Fossums kommissarie Konrad Sejer – klok, lugn, eftersinnande och full av förståelse – behöver alla dessa attribut för att kunna hantera det brutala brott som beskrivs med chockerande öppenhet när boken börjar. I en överhettad, rostig husvagn av äldre modell hittas en kvinna och hennes femårige son knivmördade med flera hugg från en kniv med långt blad.
Den hittas på mordplatsen men i övrigt finns bara ett stort skospår i blodet.
Sejer och hans assistent Skarre söker sig bakåt i försöken att ta reda på varför kvinnan Bonnie och sonen Simon befann sig i husvagnen och ett ännu större varför: fanns det någon orsak till att någon ville ta livet av dem.
Det utvecklar sig till två parallella berättelser om ett par ensamstående mödrar och deras söner som lever torftiga liv. Hemhjälpsarbetande Bonnie med sin ängslige son och den överbeskyddande Mass som lever med 21-årige Eddie, en kroppstung ung man med funktionsnedsättning, en person som verkar ambitionslös i alla avseenden utom när det gäller sökandet efter en far.
Det blir inte så överdrivet mycket polisarbete i Fossums berättelse. I stället koncentrerar sig författare på dessa tillbakablickar på de psykologiska aspekterna i de olika men rätt osunda mor-son-förhållandena. Alltså är det mer en konventionell roman än en deckare trots den överraskande (nåja) avslutningsknorren. Den bör inte slukas utan läsas sakta för att man inte ska missa alla nyanser.
ELISABETH CARLSSON