Av Martin Olczak
Norstedts, 2013
ISBN 978-91-1-305053-9, inb, 367 sidor
Den här recensionen kommer sent för boken kom redan i slutet av förra året. Men ibland kan det vara så att någonting tar emot när man börjar läsa. Jag började och fastnade snabbt; upplägget kändes alltför konstruerat.
Men boken har legat här och nu under sommaren började jag om. Visst, upplägget är konstruerat, mycket konstruerat, men det fungerar bra i alla sina vändningar.
Det börjar med att den ständige sekreteraren i Svenska akademin (nej, i boken har alla andra namn) mördas på kvällen efter det stora Strindbergsfirandet. Han skjuts med en gammal svartkrutspistol, en sådan som kunde användas på Strindbergs tid. Och omslaget pekar i samma strindbergsriktning.
Sedan mördas fler av akademiledamöterna, men en skonas. Varför? Och vad har Carl Bildt med saken att göra?
Huvudperson är Claudia Rodriguez, mc-fantast, fd svensk mästare i boxning, numera på riksmordkommissionen. Hon tar till stockholmspolisens kriminalkommissaries förtret över fallet från honom, den ”erfarne”.
Det börjar alltså som en polisroman, inte helt vanlig med tanke på Strindberg, men efter halva boken blir det mer en thriller. Claudia och hennes fd pojkvän, numera fattig antikvariatsbokhandlare och litteraturälskare, deckarläsare och Spindelmannenfantast, kastas ut från utredningen av (den helt osannolike) rikspolischefen.
Men varje erfaren deckarläsare vet att det ändå är våra hjältar som gtar hem spelet.
När jag väl kommit igång igen med läsningen så var det alls inga svårigheter att gilla berättarglädjen och de många litterära anknytningarna.
Författaren är erfaren, men tills nu bara av barn- och ungdomsböcker, så detta är hans vuxendebut. Måhända får vi möta Claudia igen, det skulle inte förvåna.
LEIF-RUNE STRANDELL
Martin Olczak. Foto Magnus Liam Karlsson
I början på året hölls ett seminarium på Nobelmuseet om Nobelmord. Referat finns på http://www.dast.nu/artikel/nobelpris-vanlig-deckaringrediens