Av Mo Hayder
Ritual 2008
Översättning Anders Bellis
Modernista 2013
ISBN 978-91-7499-243-4, inb, 407 sid
Visst har vi i många nutida deckare mött huvudpersoner, mestadels poliser, som har problem med relationer, med alkohol, med kolleger och familj, och som också har en personlighet som inte gör livet lättare för dem. Men sällan har alla tre huvudpersoner så många problem som i denna bok, den fjärde på svenska av Mo Hayder. Här har hon sammanfört en av sina tidigare huvudpersoner, kommissarie Jack Caffery, med en polisdykare, Sophie “Flea” Marley, och en luffare, “den vandrande mannen”. Och tydligen ska det bli en serie med dessa tre.
Caffery har tidigare jobbat i London men nu flyttat till Bristol. Där får Flea i hamnen upp ett par händer, men inget lik. Det verkar som om händerna sågats av när personen var i livet. Men varför finns de i avloppsrör?
Händerna är inledningen till ett polisarbete som allt mer närmar sig afrikansk mystik/religion. En schaman kan ordna så att händerna drar till sig kunder till en affärsrörelse. Till restaurangen i närheten?
Och man har observerat en naken svart kort människa (ett barn?) med en stor penis, våt som om han just kommit upp ur hamnens vatten också i närheten av restaurangen. Hänger det ihop? Är det afrikansk trolldom som utövas här i England, och är det sant? Att det fungerar?
Flea, som alltså har egna problem (hennes föräldrar, ivriga dykare, har drunknat i ett djup damm i Afrika medan hennes lillebror med nöd räddades). Hon får hjälp att med en (än så länge) legal drog, ibogain, komma i kontakt med sina döda föräldrar.
Jo, ibogain finns. Den djupa dammen i Kalahari finns. Åtminstone en vandrande man finns, om man får tro författaren som berättar mer i ett efterord.
Men jag undrar om så trasiga poliser finns och som klarar att utföra så professionella jobb. Fast för bokens del spelar det ingen roll: de är just så komplicerade, både professionella och såriga, som de flesta människor är. Man får en spännande deckare men också mycket kunskap om afrikanska trosföreställningar (och nu gör jag mig skyldig till samma fördomsfulla hopklumpande av en hel kontinents olika kulturer som den kunniga läxar upp polisen för).
Jag har inte läst hennes tidigare översatta böcker, men Dast har gett dem goda betyg. Väl godkänt nu också.
LEIF-RUNE STRANDELL