Av Christian Unge
Christian Unge Production, 2014
ISBN 978-91-980543-2-3, 393 sid
Cristian Unge följer upp sin debutroman Turkanarapporten med Kongospår, även den på eget förlag. Nya boken handlar om kirurgen Martin Roeykens jakt på sin familjs historia. Han har tidigare utan framgång förhört sin far om den men under sitt arbete på Karolinska sjukhuset i Stockholm behandlar han en döende cancerpatient som börjar tala om att han vet en hel del om läkarens familj och dess förflutna. Innan patienten hinner berätta allt han känner till avlider han, men det han sagt om övergrepp i Kongo på 1960-talet får Roeykens att först tvivla på sanningshalten i berättelserna och sedan att bestämma sig för att ta reda på vad som verkligen hänt.
Till skillnad från i debutboken där storyn emellanåt segade sig fram tar här författaren fram stora motorn vilket är till fördel för framåtrörelsen men samtidigt gör att man knappt hänger med i svängarna. Man får följa med huvudpersonen på hans upptäcktsfärd från Stockholm via Belgien till afrikanska länder som Kongo och Burundi. Överallt ställer han frågor men beskrivningarna av de platser som besöks blir märkvärdigt kortfattade.
Frågorna är emellertid så besvärande för vissa politiker med kopplingar till storföretag att Martins liv hamnar i fara när hans sanningssökande drar fram incidenter som ligger så långt bak i tiden som tidigt 1900-tal. Ett par gangsters är honom i hälarna medan släktens mörka bakgrund får alltmer ljus på sig. Man vill mörklägga det som Martin vill ta fram i dagsljuset.
Martin Royekens är en envis person och Christian Unges beskrivning gör honom trovärdig – i alla fall för det mesta – och författaren utnyttjar den dramaturgi som finns inbyggd i en jaktsituation. Dessutom ser han till att tillfredsställa dem som läst den första boken genom att återinföra personer från dem på ett adekvat sätt.
Det har blivit en spännande och läsvärd roman och den som köper den kan få ytterligare tillfredsställelse eftersom författaren skänker en tia per såld bok till Läkare Utan Gränser.
KARL HJELM