Av Eva Ludvigsen
Idus Förlag, 2014
ISBN 978-91-7577-044-4, 428 sid
Det här är en bok som väcker så många funderingar att jag har svårt att läsa den professionellt. Det är en feel good-roman som blir en feel bad-roman, en romantisk komedi med tonvikt på romantisk och samtidigt en road movie med smak av Åshöjdens BK. Dessutom en hembygdsroman där hembygden är ett samhälle med en hästranch i USA-delstaten Montana. Denna blandning lockar fram en känsla som jag inte upplevt sedan jag som mycket ung läste Fräkne (Freckles, utgiven 1909), en bok om vildmarken och kärleken, av Gene Stratton Porter. Sedan vänder allt igen och får mig att tänka på filmen Love Story från 1970.
Det kan låta som ett sammelsurium, men det är det inte. Eva Ludvigsen är en driven författare inom sitt (sina?) gebit och hon har en förmåga att skriva trovärdiga repliker. Detta är hennes andra roman efter debuten Lova (2013). Huvudpersonen Inger får efterhand skarpa konturer och även de övriga personer som befolkar boken framstår som människor av kött och blod och med röster som skiljer sig åt. Inger rundar klotet med sin gitarr, spelar fotboll och blir bestulen på sitt instrument i Brasilien. Till att börja med retade jag mig lite på hennes snusförnuftiga godhet som höll i sig ett bra tag. Men när hon fått fast fotfäste i Montana började man alltmer förstå vad för sorts människa hon är. Här blir också boken en kärleksroman, först lite trånande men efterhand alltmer handfast.
Språket är lättläst, ibland riktigt spänstigt fast knappast av det slag som får Nobelkommittén att klippa med ögonen. Författaren har tidigare skrivit noveller för Allers och en del av lärdomarna därifrån sitter kvar.
Det som avslöjar att hon inte är långt från debutantstadiet är oförmågan att killa sina darlingar. Här finns sjok av dialog som inte driver handlingen framåt utan tycks finnas där för att författaren inte har hjärta att stryka. Detta märks i synnerhet mot slutet.
Eva Ludvigsen är doktor inom diabetesforskning. Hon föddes i Hudiksvall 1974 och uppvuxen i Uppsala. Hon har bott och studerat i många år i Köpenhamn och är nu bosatt i Vänge, en dryg mil från Uppsala tillsammans med man och tre barn.
KJELL E. GENBERG