Av Bertil Falk
Förlaget Orda 2014
ISBN 978-91-7553-978-2, 235 sid
Denna bok – i den innovativa genren ”sword & mystery” – kom första gången ut 2005 men då var den inte avsedd för allmänheten, Gardar Gåtlösarens saga. Det var endast ett antal av Bertil Falks vänner och kolleger som fick den i brevlådan, en julgåva från Bertils förlag ZenZat. Eftersom förläggaren är en något excentrisk människa fick också hans julböcker en ovanlig utgivningsordning. Allt började 1998 med den första, döpt till De fyra flintskallarna som trycktes i 100 exemplar och de följande upplagorna har sjunkit med ett exemplar, så 2005 års bok med omslag av Ursula Wilby var tryckt i 93 numrerade ex. Jag fick nummer 19.
Den som inte fanns på Falks utskickslista och ändå ville läsa hans originella romaner kunde faktisk beställa dem hos sitt bibliotek eftersom lagen säger att pliktexemplar måste skickas till Kungliga biblioteket och landets övriga universitetsbibliotek.
Men nu är den sjunde boken ute i den allmänna handeln under namnet Gardar Gåtlösaren och kan kanske kategoriseras som en korsning mellan detektivroman och fantasy med en inte alltför liten touch av vikingasaga.
Det är en novellsamling om den vikingatida privatdetektiven Gardar som i sin hembygd i Skåne och under sina resor till Birka, Gotland och Miklagård träffar på mordmysterier och andra illdåd som måste lösas. Självfallet fanns inte yrkesepitetet detektiv på den tiden så denne multikunnige man blev kallad Gåtlösare. Falk är en mycket allmänbildad, numera pensionerad, dagstidnings- och tv-journalist, radioman, dokumentärfilmare och översättare med god insikt i historia.
I Gardar Gåtlösaren beskriver han brytningstiden mellan asatro och kristendom och gestaltar en man som balanserar mellan religiöst mumbojumbo och det rationella tänkande som kännetecknar den som inte enbart vill tro. Han är i viss mån förankrad i den gamla religionen eftersom folk ser honom både som en blodgote och galdrare som kan rista förbannelser i runor.
Det gör att hans omgivning ser honom som en räddare i nöden när obegripliga händelser inträffar. Boken innehåller nio noveller som faktiskt går att läsas som nio kapitel i en roman. Huvudpersonen funderar en hel del på det kristna budet Du skall icke dräpa men hittar själv anledningar till att döda när han menar att det är nödvändigt. Inte ens blodshämnd är honom främmande – alltså en dualistisk person i en tid då en sådan både märktes och kunde uppskattas.
Han är klok som en uggla när han löser dåtida motsvarigheter till det vi numera kallar ”det slutna rummets gåta” och lite mer som Clint Eastwood när han råkar ut för seriemördare (författaren hävdar att det fanns sådana också för tusen år sedan).
Man får hänga med den historiskt bevandrade författaren från den skaldediktande Gardars lilla födelseplats i en obetydlig by på gränsen mellan daner och götar till en storstad som Miklagård (dagens Istambul), bevista blotande på fallosformade bildstenar i Visby, vara med om ett överfall på en handelsknarr i Östersjön och till råga på allt träffa en drake.
Allt är skrivet med ett rasande gott humör.
KJELL E. GENBERG