Kära läsare! Du hittar dessa dikter under kategorin Novell, men det beror bara på att vi hittills inte haft behov av en särskild poesikategori. Om fler skickar in, och vi publicerar, så kanske vi får ändra på det. Några lyriksamlingar har vi recenserat, senast Noll plus noll. /Redaktionen
Författaren (foto Marja Fleetwood) har publicerat tio diktsamlingar, senast Regn över Kraków och andra dikter 2013. Han har också publicerat poesi och prosa i flera antologier och i en lång rad tidskrifter. Har varit kulturskribent många år i Helsingborgs Dagblad, och i Kvällsposten, Finanstidningen med flera. “Mest stolt är jag kanske ändå över att jag en gång fick Gidlunds förlag att ge ut en faksimilupplaga av N H Qvidings Slutlikvid med Sveriges rikes lag med min efterskrift, 1978.”
THE DAY DYLAN DIED
“He gain’d from Heav’n
(’twas all he wish’d) a friend”
(Thomas Gray)
Nobody knows when lightning might strike
Or when the heavy metallic ring of a voice
Will end in a gurgling sound …
The day Dylan died
I was not there —
I’s sleeping at the Central Railway Station
in Warsaw
It was snowing
And May slowly returned
I woke up from my dream
And everything was as it was
I’m still talking to this bypassing poet
Or is it our shadows that secretely speak
You know, a bit “sous le manteau”?
The cherries and the mirrors, so many –
All gone, all gone at one fell swoop …
As if distance lurked to close
As if every face
Belonged to someone else
As if every object
On the outskirts of town
Were blurred by theological thought
*
Suddenly the question of questions
Burst out of a chilling, foggy haze:
What to make of blood
That turns into stone?
(For Bob Dylan, publicerad på https://www.expectingrain.com/ – Dylans inofficiella hemsida)
JAG ÄR
Jag är ingen –
snö och tystnad …
Ibland känner jag –
glädje, sorg, saknad …
Jag kan uppslukas
av regnet eller
av ingenting alls –
Jag iakttar, väntar
på ett tecken,
en rörelse, ett ord
som överrumplar
och rättar till allt
Under tiden mal tiden
(som för eleaterna)
tankarna till sand
i denna vida värld
full av ointresserade
men livliga sparvar
och stumma fontäner …
– Är jag skuggan
av min egen framtid,
låset som aldrig gick upp
i barnets sjungande huvud?
(Till Bei Dao)