Av Anna Jansson
Norstedts, 2020
ISBN 9789113101415, inbunden, 380 sidor
Det är lika bra att jag erkänner det på en gång. Jag är ett Anna Janssonfan. Jag har alltid fascinerats av hennes förmåga att fånga upp och skriva om vardagens händelser och personer och göra det både underhållande och tänkvärt.
Anna Jansson debuterade för tjugo år sedan med den första boken om Maria Wern, Stum sitter guden. Nu är det med andra ord dags för den tjugoförsta utgåvan i den serien. Förra året kom också första delen i en annan deckarserie om en polis i Örebro och dessutom har författaren givit läsarna ett antal barndeckare och några feelgoodromaner. För att inte tala om debattböcker om vården och ett avsnitt i seriemagasinet Fantomen. Flitig och mångsidig? Skojar du?
Mäns övergrepp på kvinnor är inget ovanligt tema i en deckare. Inte heller är offer som tar lagen i egna händer något som man aldrig läser om. Dessa är teman här och när boken heter Dödslistan är det redan från början ganska klart vad detta kommer att handla om.
Det är män som mördas. Män som av olika anledningar gått fria från de övergrepp de gjort. De stympas också med hjälp av en ullsax. Maria Wern och hennes kollegor möter en seriemördare utan skrupler. Eftersom flera av poliserna i gruppen har kopplingar till offren kan de inte delta i utredningen. Hjälpen då heter Ragnarsson, som kallas för Ragnarök och är från Rikskrim.
Ragnarsson är schablonartat otrevlig och inkompetent. Lika osympatisk är den försvarsadvokat som figurerar i boken. Det är något som jag är ganska less på som läsare. Att yrkesroller ska styra hur de är som personer menar jag.
Här finns naturligtvis en hel del familjerelaterade parallellhistorier och dessutom blandar sig polisutredningen i Maria Werns privatliv. Precis som det brukar vara i den här deckarserien. Jag tror att Maria Wernälskarna som vanligt får sitt lystmäte tillfredsställt.
Anna Jansson har alltid haft en effektiv och välskrivande penna. Efter tjugo år i branschen kan hon hantverket. Spännande och underhållande som vanligt.
NISSE SCHERMAN
Anna Jansson. Foto Marianne Westerlund