Av Lennart Pehrson
Albert Bonniers 2014
ISBN 978-91-0-013191-3, 492 sid
Sverige har gjort fler intryck i USA än vad man kan tro. Ta en Yellow Cab i New York och be att bli körd till stadsdelens Bronx. Då frågar du faktiskt efter ett svenskt namn. Bronx döptes efter svenske invandraren Jonas Brunk, som kom till Manhattan år 1609, bytte namn till Bronck och hans homestead i staden kom så småningom att bli Bronx. Han var inte förste svensk på platsen, men den förste kände, och fler skulle komma. Sverige var en aspirerande stormakt och ville inte vara sämre än kolonialisterna från England, Spanien och Holland så kungen grundade kolonin Nya Sverige eller Delaware i nuvarande New Jersey år 1638. Den existerade i 17 år, drevs som en diktatur, och befolkades av några hundra invandrare, straffångar, svedjefinnar och ”vanligt folk”.
Den skicklige och välskrivande journalisten Lennart Pehrson har med denna vackra och informativa tegelsten (till och med färgen påminner om en sådan) släppt första, gediget illustrerade delen i en trilogi där inriktningen ligger på invandringen från Sverige. Han har hittat en hel del intressanta öden bland de många som lämnade kargheten i hemlandet för drömmen om en bättre tillvaro på andra sidan Atlanten.
Under senare delen av 1800-talet – i huvudsak efter det Amerikanska inbördeskriget – var det mer än en miljon svenskar som, mest av ekonomiska skäl, tog båten över vattnet. Den riktigt stora utvandringsvågen planade inte ut förrän på 1920-talet. Men alla hade förstås inte satt plånboksfrågorna främst, religionen och det prästerliga förtrycket i Sverige spelade också stor roll – något som i skönlitterär form skildrats av Vilhelm Moberg i hans fyra episka verk om emigrationen.
Det gick bra för många, men naturligtvis inte för alla. I vart fall inte för de svenska soldater som år 1655 belägrades av holländsk trupp i Fort Christina. Många dog i sjukdomar, en del malträterades av överordnade medan några deserterade och anslöt sig till fienden. När belägringen var över återstod endast drygt två dussin levande krigsmän.
Pehrson berättar om den religiösa sekten Erik-Jansarna som leddes av Erik Jansson från Forsa i Hälsingland (ursprungligen Biskopskulla utanför Enköping) som flyttade till Illinois och grundade Bishop Hill där de skulle kunna utöva sin stränga version av kristendomen i lugn och ro. Helt lugnt blev det inte. Efter en tid fick Jansson hybris och betraktade sig som en ofelbar Guds profet. Men profeten kunde inte göra något åt all svält och alla sjukdomar som drabbade kolonin i början. Han mördades år 1850.
Axel von Fersen mördades av en mobb i Stockholm år 1810 men innan dess deltog han i det amerikanska frihetskriget på kolonisternas sida, mot de brittiska herrarna, och om detta berättar också Pehrson, liksom om när Fredrika Bremer gjorde ett uppmärksammat amerikabesök 1949.
En hel del av dagens svenskar har haft någon eller några i släkten som flytt fäderneslandet för ett nytt liv over there och för dem kan Den nya världen vara extra intressant. Men det är egentligen en trilogi som borde intressera alla som har det minsta intresse för svensk och amerikansk historia.
Jag gissar att det är många.
KJELL E. GENBERG