Av Elly Griffiths
The Stranger diaries, 2018
Översättning Carla Wiberg
Modernista, 2019
ISBN 978-91-7893-059-3, inbunden, 382 sidor
Elly Griffiths har skrivit en uppskattad rad deckare med rättsarkeologen Ruth Galloway som huvudperson. Nu har hon fortsatt i samma genre men med ny miljö och nya personer. Eftersom hon fortsatt att skriva i samma lätta men pregnanta stil så känns huvudpersonen Clare som en släkting till Ruth. Med detta sagt kan alltså författarens trogna läsare lugnt fortsätta läsa hennes verk.
Här finns en start (och slut) i form av en 1800-tals skräcknovell, Främlingen, av R M Holland. Clare är engelsklärare och försöker skriva en biografi över författaren, vilket är särskilt spännande eftersom författaren bott i det hus som nu inhyser skolan där hon arbetar.
Skolan, i West Sussex, ligger på landsbygden och är traktens kommunala högstadie-gymnasieskola. Clare, som skilt sig och flyttat från London med dottern, umgås mest med ett par av de andra lärarna.
Så hittas hennes bästa vän, Ella, mördad, och det finns anknytningar till skräcknovellen. Och när Clare skriver och läser i sina dagböcker hittar hon med annan handstil hälsningen ”Hej Clare. Du känner inte mig.”
Naturligtvis blir det polisutredning och den leds av indiskättade Harbinder Kaur (som är kort, bor hemma hos föräldrarna och gay). Första tredjedelen av boken berättas av Clare, sedan kommer omväxlande skeendet via Harbinder och Claes dotter Georgie, och skräcknovellen portioneras ut mellan avsnitten (men på slutet får vi läsa hela novellen i ett svep).
Sådana här hopp mellan huvudpersonernas perspektiv är förstås inte sällsynta, men Elly Griffiths klarar modellen bättre än de flesta. Vi får följa hur de olika personernas uppfattning om de andra utvecklas och förändras medan kriminalutredningen och vardagen går vidare. Jag gillar författarens sätt att låta läsaren lära känna personerna i små steg och inte som i många tv-serieer och klassiska deckare inleda med att vi i första kapitlet får personerna uppskissade.
Spännande miljöer, intressanta personer och en mordgåta (och vem skriver i dagboken?) som läsaren har möjligheter att lösa före poliserna, på klassiskt pusseldeckarvis. En bra intrig.
LEIF-RUNE STRANDELL