Av David Baldacci
Long Road to Mercy, 2016
Översättning, John-Henri Holmberg
Bokfabriken, 2019
ISBN 978-91-78351-45-9, inbunden, 407 sidor
David Baldacci är en flitig författare. När man kollar i den nya boken och ser hur många böcker som kommit på svenska och ser årtalen så är det häpnadsväckande. Under de flesta år under 2000-talet har han gett ut två böcker, enstaka år tre. Jag har läst en del av dem och han skriver tjocka böcker som är lättlästa, och lyckas hålla upp en spänning som gärna bygger på modellen att börja i full fart och sedan öka tempot.
Med den här boken startar han en ny svit med en ny huvudperson, Attlee Pine, FBI-agent som helst vill vara i områden där det inte är så mycket folk, och hon jobbar helst på egen hand utan någon närvarande chef. Så läsaren får möta henne i en liten ort intill Grand Canyon, ett av FBIs enmanskontor men ändå med en äldre dam som sekreterare och assistent. Det finns federala parkvakter, en annan statlig myndighet i samma hus, och ett indianreservat i närheten.
Men innan själva historien börjar får vi lära känna hennes bakgrund lite i första kapitlet. Hon åker på sin lediga tid till ett högsäkerhetsfängelse för att träffa en seriemördare som hon tror är den som för 27 år sedan valde mellan henne och hennes syster Mercy, då åtta år, och som tog systern som hon utgår från är död. Detta barndomstrauma påverkar henne och hennes sätt att arbeta.
Så bokens intrig: Hon kallas till Grand Canyons naturreservat eftersom dels en person är försvunnen, dels har en mula (som använda för transporter i naturreservatet) hittats död med uppskuren buk, och med ett par bokstäver inristade.
Det är inte ovanligt att turister försvinner och ibland hittas döda långt senare, det är ett farligt ställe att vandra i på egen hand.
Men snart verkar det vara mer än en olycka. Mannen som försvunnit verkar vara en annan, och helt plötsligt hör höga chefer inom FBI av sig och tycker att hon ska nöja som med att avskriva fallet som en olycka.
Naturligtvis kan en romanhjältinna inte göra det. Efter ett antal incidenter (jo, hon är tyngdlyftare i olympisk klass, kunnig med vapen och närstrid) måste hon ta semester, vilket betyder att hon och hennes sekreterare måste leta i Washington med omnejd utan att detta märks, alltså kontantkortstelefoner, inga kreditkort, inte flyg, inte med datoruppkoppling som kan spåras.
Det är alltså något mystiskt som pågår. Det märks att författaren inte är en av den nuvarande presidentens närmaste beundrare, och att han misstror hur de många underrättelseorganen fungerar.
Så: en bok vanlig i Baldacciform, lättläst trots många sidor, två intressanta huvudpersoner, en intrig som förhoppningsvis inte är trolig men som inte går att avfärda, och noggrann beskrivning av hur det är att vandra och turista i Grand Canyon. Tror att jag ska nöja mig med att beundra utsikten uppifrån om jag kommer dit.
LEIF-RUNE STRANDELL
David Baldacci. Foto Alexander James