Av Ulf Durling
Privatupplaga, 131 sid
Ulf Durling är en av våra främsta deckarförfattare, har därtill varit överläkare. Bakom detta senare ligger att hans far själv velat läsa medicin och nu tog skadan igen. “Jag hade ett fritt yrkesval … under förutsättning att jag blev läkare.”
Som författare har han, vad han själv kallar, krimifil läggning som återspeglas i en ständig tvångsmässig deckarförbrukning. Och deckarbranschen har ju både i Sverige och annorstädes utvecklats mot förfärande mycket primitiv ondska och till och med spänning. Ulf Durling har blivit mycket “bekymrad” över deckarbranschens grova förfall med “så mycket formelbundet och spektakulärt våld” som “är i omlopp, så glest med näring för våra basala behov av tröst och trygghet”. Han har nu reagerat, bland annat genom att ge ut högst läsvärd bok som heter Islossning och andra berättelser.
För egen del är jag vid 83 års ålder skrämd över den samhällsutveckling mot terrorism och gängkriminalitet som närs av vidriga dataspel, hemska TV-såpor och obegåvade böcker fyllda med ond bråd död, terrordåd, explosioner, biljakter och psykopatiska människor skildrade av författare som knappt kan skriva, som saknar psykologiska insikter och tjänar grova pengar på sina struntböcker vilka svämmar över av kroppsvätskor som blod, svett, tårar, urin och (givetvis!) sperma.
På 60-talet fram mot sekelslutet fanns det deckartendenser mot att vilja lyfta en föraktad genre till litterära höjder. Dessa vällovliga strävanden kvävdes av giriga förläggare, stenkorkade kritiker och en rabiat jakt på pengar.
Den läsande publiken saknar nu ideal, kunskap och sensibilitet. Skräpböcker ligger i travar på bokhandelsdiskarna och köps kilovis. Böckerna är sålda till översättning, filmning, och framgång innan de ens är skrivna. Framtidens dom över detta litterära skede blir hård.
I detta undergångens förgiftade landskap utgör Durlings bok en lysande fyr att försöka orientera sig efter. Här möts vi av en rad underfundiga berättelser att läsa, begrunda och stärka sig med. Själv är jag mest tagen av berättelsen Fallfrukt om Svenska Akademiledamotens Olle Hedbergs sorgliga död.
Den novellen har sin upprinnelse i ett föredrag om Idun – hon som förvaltade de gyllne äpplen som gav asagudarna evigt liv. Ett äpple kan också – om det används som projektil – åstadkomma dödsfall.
Volymen pryds också av ett härligt omslag, skapat av KEG Publicity (vilket betyder Kjell E. Genberg).
JEAN BOLINDER