Har just läst David Lagercrantz Millenium-uppföljare. Vår recensent, som inte hade läst Stieg Larssons tre böcker, var inte helt förtjust. Själv är jag helt nöjd, men de överraskningar som originalen gav finns ju inte här. Jag vet ju att de båda huvudpersonerna ska vara med i denna och också i minst en kommande bok till.
Men detta med uppföljare till folkkära författares verk (och nu talar jag inte om det som kallas fan fiction) har gett väldigt olika och ojämna resultat.
Agatha Christie-uppföljaren var inte lyckad, även om författaren släktingar som äger upphovsrätten gett sitt godkännande. Också i Milleniumfallet är ju Stieg Larssons far och bror helt med på noterna.
Det är ju kring det etiska i att göra uppföljningar där författaren inte kan påverka som diskussionen varit som hetast. Förra året, när uppföljaren, eller möjligen föregångaren, till Dödssynden (To kill a mockingbird) kom ut, blev det en fråga om den sjuka och åldrade Harper Lee verkligen var medveten om att man gav ut hennes manus som hon själv tidigare inte velat.
Upphovsrätten gäller ju 70 år efter författarens död, och det är många klassiker som får nytt liv när förlag inte längre behöver betala författarens efterlevande. I många fall blir böckerna numera också helt fritt tillgängliga i elektronisk form på webben.
Men helt fritt förfogande är det inte. När det gäller svenska författares verk har Svenska Akademien uppgiften att bevaka så att ett ekonomiskt fritt verk inte används på ett sätt som inte stämmer med vad författaren kunde tänkas vilja. Senast i Sverige var det en dikt av Karin Boye som användes i en annonskampanj, men den fick stoppas.
Ibland kan man starkt misstänka att författare skulle misstycka om de kunnat läsa vad mindre begåvade skribenter gjort av deras verk.
Skriva illa får man dock. Numera är det ju också enkelt att publicera sig om man bara har en dator och en internetuppkoppling. Tryckfrihetslagstiftningen i Sverige fyller 250 år i år. Vi var inte först, som det ofta sägs. I England fanns skrivningar och beslut som också gällde tryckfrihet, men Sverige var det första land i världen som ordnade en tydlig lag som också är grundlag. Det blir många aktiviteter under året där tryckfriheten och yttrandefriheten kommer att belysas, Inte minst Kungliga Biblioteket har ett uppdrag, och de håller under våren i sin hörsal tillsammans med Kulturrådet en serie samtal, ”Tisdagar med tryckfriheten”.
Att den moderna teknikutvecklingen och lagstiftningen inte går i takt ses i många sammanhang. Nu senast har det kommit förslag om hur man ska kunna beivra hot och trakasserier på nätet.
Dast är en tidskrift med utgivningsbevis, vilket gör att det vi publicerar faller under tryckfrihetsreglerna och att det är utgivaren som ansvarar för vad som publiceras, inte den enskilde skribenten. Men eftersom vi försöker att också lägga ut sådant som fanns i den tryckta tidskriften (ännu inte helt komplett) uppstår egendomliga effekter efter domstolsbeslut i ett ärende som gällde Dagens Nyheter: det är dagens ansvarige utgivare som ansvarar också för äldre material om det kan hittas på webben (och DN firade 150 år förra året och har mycket på sin webbplats).
För vår del är det en recension av en bok, som hittas i den tryckta tidningen som vi efter påtryckningar från efterlevande till den person som boken handlar om har tagit bort. Vi har inte ekonomiska resurser att försvara oss i en rättsprocess om förtal.
Boken, Carlösten Nordmarks Mannen som köpte slott och tidningar (1997), utgår från en rättegång där den åtalade fälldes. Boken skrevs, recenserades, men sedan friades mannen i hovrätten. Att lägga till hovrättens dom på webben räcker inte för de efterlevande.
Läget är alltså att boken finns att läsa (i alla fall på bibliotek), att recensionen i Dast nr 4 1997 finns att läsa i den tryckta tidskriften (som kan finnas på bibliotek), men inte på webben ens med en kompletterande information.
LEIF-RUNE STRANDELL
Mer om Millenium:
- Recensionen i Dast
- Artikel om David Lagercrantz
- Så togs Millenium 4 emot i Frankrike
- David Lagercrantz på bokmässan
Tisdagssamtal om tryckfrihet på Kungliga biblioteket, pdf-broschyr