Av Stephen Booth
Corpse Bridge, 2014
Översatt av Carla Wiberg
Forum, 2016
ISBN 978-91-37-14528-9, 353 sidor
Stephen Booth har under de senaste åren seglat upp som en av favoriterna bland engelska kriminalförfattare. Det är nu femton år sedan hans första bok Svarta hunden kom på svenska och sedan dess har det blivit ytterligare drygt ett dussin. Huvudpersoner har så gott som hela tiden varit kriminalinspektör Ben Cooper och hans kollega Diane Fry som under bokseriens gång löst krångliga problem samtidigt som läsaren fått vara med om deras personliga utveckling från aningen litterära figurer till människor som känns som gamla kamrater av kött och blod.
Böckerna brukar utspela sig i grevskapet Derbyshire där Booth har skapat den fiktiva staden Edendale. Där hamnar vi även denna gång och staden har inte kommit undan den irländska seden att fira Halloween. Detta år har 31 oktober varit särskilt stökigt och under den bro som förbinder Västra Derbyshire med en gammal begravningsplats i Staffordshire och därför kallas Likbron hittar man en död kvinna. Ben Cooper har haft svåra personliga bekymmer, men nu är han tillbaka på jobbet och vid bron är det inte som på de brottsplatser han är van vid, snarare liknar det en voodotillställning där en docka ligger på en gravsten, mellan träden hittas snaror och en lerfigur föreställer earlen av Mansby som äger marken och har tänkt göra om gravplatsen till parkering.
Att läsa Booth är som att ta på sig sin allra käraste och skönaste urtvättade lusekofta. Man vet exakt hur den känns och den smiter så bekvämt längs kroppen. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta, trots att författaren också denna gång använder sig av det slitna seriemördartemat.
Det hittas naturligtvis fler mördade människor på vägen vid bron så Cooper och Fry får använda de små grå till bristningsgränsen i en utredning där både politik och gammal folktro tillhör ingredienserna. Givetvis uppkommer misstanken att dödsfallen har med den tilltänkta parkeringsplatsen att göra. Det är en driven intrig som Booth åstadkommit och mitt i allt det hemska och bedrägliga återfinns den beska humor som vi lärt oss att förknippa med England.
Eftersom vi befinner oss i Storbritannien kommer förstås klassfrågan upp, ett fenomen som inte personalen på den lokala mordroteln heller är opåverkad av.
Långsamt, men obevekligt, förs vi mot ett slut där avgörande beslut måste fattas innan gärningsmannen finns i utredarnas hålkors.
Stephen Booth, född 1952, bor sedan många år tillsammans med sin fru och sina husdjur på en gård i Nottinghamshire. Han var i 25 års tid verksam som journalist inom ett antal olika områden. Debutboken Svarta hunden belönades med en Barry Award som årets bästa brittiska kriminalroman, och uppföljaren Jungfrudansen blev nominerad till en Gold Dagger.
ELISABETH CARLSSON