Superhjältarna:
Redaktör Jonny Berg (bilden)
Av Markus Sköld, Johanns Pinter, Claes-Magnus Benson, Christian Johansson och Anna Jakobsson Lund
Swedish Zombie, 2018
ISBN 978-91-88185-18-1, 255 sidor
Superskurkarna:
Redaktör Jonny Berg
Av Anna Jakobsson Lund, Jens Daniel Burman, Lupina Ojala, Oskar Källner, Boel Bermann, Daniel A Lagergren, Markus Sköld, Camilla Linde, Love Kölle, Finn Cederberg, Patrik Centerwall, Lova Lovén och Marcus Olausson
Swedish Zombie, 2018
ISBN 978-91-88185-42-6, 246 sid
Ska man tro författarna av novellerna i 13 svarta sagor om superhjältar är det ingen dans på rosor att ha skaffat sig detta epitet. När jag var lite grabb och slukade Stålmannen, Läderlappen, Mandrake och Fantomen var de i mitt tycke lyckliga människor som med hjälp av sina krafter kunde hjälpa mänskligheten mot de superelaka skurkar som de alltid kämpade emot.
Den uppfattningen såg Frank Miller till att ändra 1987 när han gav min bästa hjälte Läderlappen en ny och svärtad gloria när han under det amerikanska namnet Batman skildrades i The Dark Knight Returns. Kanske hade den uppfattningen växt fram åren sedan jag slutade läsa serietidningar och hade tröttnat på att se Stålmannen på bio under namnet Superman.
Här berättar författarna på ett ganska vardagsnära sätt om hur superhjältar kan lida på samma sätt som vanligt folk. Mitt i berättelserna om hur superkrafter fungerar får man en insikt i att de inte alltid trivs med sina krävande jobb, hur myter och föreställningar påverkat deras liv. Det finns mycken tragik och plåga där.
Mytologin är urgammal, det har funnits hjältar med starka krafter sedan redan de gamla grekerna och i den nordiska mytologin. Mycket av detta, med grubblande gudar och gudalika människor, finns i de universa som skapats av serietecknare och filmmakare i företrädesvis USA. Det som jag finner kul och inspirerande med novellerna är att hjältarna fått flytta till Sverige och hålla landet fritt från faror av de slag som ofta drabbar det stora landet i väster. De har blivit mer mänskliga med krämpor som vanligt folk känner igen, komplexa varelser som vi kan känna för på ett annat sätt än Bruce Wayne och Clark Kent. De är mer civila även om man får hänvisningar till de kända märkena, de har känslor som avund och svartsjuka och kan inte ens bli vad de är utan att inskolas. Ämnet är smalt vilket betyder att flera noveller liknar varandra i upplägget men undantag finns.
Skurkana i sådana historier hade också superkrafter av de mest skilda slag. De är väldigt motiverade i sin skurkaktighet, övertygade om att det är rätt och riktigt att strida mot omvärldens moraluppfattningar. Även i berättelserna (sagorna) om superskurkar är det svenska författare som ger sina versioner av ondska versus godhet. De har kanske haft det lättare i skrivjobbet eftersom den vedertagna uppfattningen är att det är roligare att skildra en on typ än en god. Här får man i de flesta fall veta vad som gjort dem till det de blivit och många av författarna är samma som i de 13 sagorna om superhjältar och de har åstadkommit trovärdiga (i den mån superhjältar och superskurkar någonsin kan bli det) figurer som tror på att de har rätt att existera, oavsett om de är ett ont geni eller en elaking från en annan galax.
KARL HJELM