Av Jussi Adler-Olsen
Hun takkede guderne, 2008
Översättning Svante Skoglund
Albert Bonniers föga, 2018
ISBN 978-91-0-017452-1, inbunden, 608 sidor
Jussi är mest känd som författare till deckarserien om Avdelning Q i Köpenhamn, som startade 2007. Men han debuterade redan tio år tidigare. Detta är en som inte handlar om Q-avdelningen, men säljs som ”av författaren till…”
Den kom ut i Danmark 2008, men tycks skriven tidigare, och utspelar sig i Amsterdam 1996, fyra år efter en flygolycka där ett plan kraschar mitt i ett förortsområde, och det blir många ouppklarade frågor om last och vilka de mystiska männen var som syntes på olycksplatsen. Planet tillhörde israeliska flygbolaget El Al.
Baksidan kallar boken en internationell thriller. Visst finns här internationella kopplingar, särskilt till Saddam Husseins Irak, men huvudpersonernas göranden och låtanden (och tankar) är snarare ett uppskruvat Norénsk familjedrama.
De två huvudpersonerna finns båda i dysfunktionella familjer, dock på långt avstånd på den sociala stegen. Medelålders Peter de Boer är framgångsrik affärsman med specialuppdrag att sänka konkurrenter till storföretag så att man kan få större marknadsandelar; konkurser kantar hans väg. 27-åriga Nicky Landsaat (eller de Jong som resten av familjen heter) har en moluckisk mor och en nederländsk far, numera hustru- och barnmisshandlare, ständigt berusad. Men Nicky, äldst av syskonen har klarat sig, läst vidare och trots att de lever i Amsterdams slum- och horkvarter lyckas hon ta examen och på egen hand lära sig hur datorer fungerar. Hon söker jobb på peters företag, får traineeplats men krånglar till ett uppdrag. Peter, som hamnat i en knipa där han måste rädda livet på sin bror, fången i Irak, ska hjälpa Iraks underrättelsetjänst med skumma affärer, har till sist bara Nicky till sin hjälp.
Det finns också inslag av indonesisk mystik och fantasy. Jussi tycks kunna mycket både om 1990-talets politik och terrorism, och om Indonesiens kultur.
Trots en lite långrandig inledning, och djupdykningar i livet på den sociala botten, blir det en allt mer spännande historia. Familje- och affärshemligheter avslöjas, mordförsök och mord begås.
Han kan ju skriva. Och i ett förord uppdaterar han fakta om internationell terrorism, i ett efterord redovisar han vilka inslag i berättelsen som är faktiska, och ger en namnlista på alla de verkliga personer som kommer förbi, t.ex. presidentkandidaten Bill Clinton. Och Saddam förstås.
Först blev jag besviken för att det inte var en Q-historia, men blev nöjd med läsningen.
LEIF-RUNE STRANDELL
Jussi Adler-Olsen. Foto Bjarke Johansen