Av Riley Sager
The Last Girls, 2003
Översättning Elisabet Fredholm
Modernista, 2018
ISBN 978-91-7781-214-2, inbunden 368 sidor
Jag vet inte om kvinnliga överlevare från massmord tidigare har kallats ”last girls” i USA eller om Riley Sager (pseudonym för tidigare journalist, nu heltidsförfattare) hittat på benämningen, men den har i varje fall en avgörande betydelse i den här romanen.
Handlingen kretsar kring tre unga kvinnor som kommit undan blodiga massakrer med mindre fysiska skador och sargade psyken. Quincy verkar ha klarat sig rätt bra, hon bor med sin pojkvän i en lägenhet på Manhattan och presenterar prydliga cupcakes i en populär blogg. Lisa har funnit en tröst i att hjälpa andra utsatta kvinnor tills hon plötsligt hittas död i sitt hem under oklara omständigheter. Sam tycks ha gått under jorden, men dyker upp hos Quincy efter Lisas död och börjar slita i bloggerskans undertryckta trauman och skuldkänslor. Det är inte bara bilderna på cupcakes som blir rörigare och vildare, mer våldsamma känsloladdningar briserar också mitt i natten i Central Park.
Över allt detta hänger några frågor som varken Quincy eller någon annan lyckats besvara när det gäller henne som överlevare: Varför klarade hon sig när flera av hennes närmaste vänner slaktades under en utflykt till en stuga i skogen? Varför mördades de överhuvudtaget, var det bara ett vansinnesdåd utfört av en annars hygglig kille på flykt från ett närbeläget mentalsjukhus? Går det någonsin att bli något mer än bara ”den sista flickan” i omvärldens ögon? Den alltid lika stödjande polismannen Cooper, som räddade Quincy undan dödandet i skogen, gör vad han kan för att hålla frågorna i schack så att hon kan gå vidare mot ett ”normalt” liv.
Det är en närmast felfri thriller som Riley Sager skrivit. En rad teman och motiv från populärkulturen fångas upp och varieras på ett nytt sätt och i en stabilt byggd intrig. Dåtid (morden i stugan) varvas med nutid tills de olika tidsperspektiven flätas ihop och gemensamt jagar fram mot upplösningen. Till och med staplandet av lik framstår som motiverat för att berättelsen ska fungera.
De djupare liggande psykologiska perspektiven kommer dock i skymundan när berättelsen alltmer blir ett traditionellt kriminaldrama. Den grymma, obegripliga och kanske oacceptabla slump som nog ofta avgör vem som överlever en våldsam attack känns mer hotfull i början av De sista flickorna än i slutet.
PÄR ALEXANDERSSON
Författarens webbplats: https://www.rileysagerbooks.com