Av Björn Hellberg
Lind & Co, 2018
ISBN 978-91-7779-400-4, 339 sidor
Björn Hellberg berättar sina minnen med humor och den språkliga styrka som kommit till uttryck i de olika böcker om sport och detektiva intriger (över 60) och artiklar (snart 40.000). Deckarskrivandet tog fart när han 1981 kom ut med Gråt i mörker men han hade skrivit mycket annat innan dess, inte minst inom sportens värld där han arbetat med legendarer som Sven Jerring, Lennart Hyland och Torsten Tegnér. Sporten hade nog lite skuld till att han hamnade tillsammans med Ingvar Oldsberg i På spåret där han först var tävlande och ledde sitt lag till fyra raka slutsegrar, något som gjorde att han befordrades till domare och påhittare av både ledtrådar och sketcher. Om allt detta och mycket mer därtill skriver han detaljerat och med stor berättarglädje i den memoarbok som nyss släppts från trycket.
Hellberg föddes 1944 och växte upp i ”huset mitt i gatan” i Laholm där han bortfarande är bosatt, blev frilansande journalist, sedermera respekterad tennisexpert (han har inte missat en speldag i Wimbledon sedan 1967), och har träffat många intressanta människor från alla delar av världen. Som i de flesta memoarer av detta slag är namedroppingen oundviklig.
Här finns redogörelsen om hur han blev författare av detektivromaner. Lustigt nog undviker han att skriva om sin tid på bokförlaget Tre Böcker men berättar desto mer om det nuvarande förlaget Lind & Co. Som sådan har Björn Hellberg korats till svensk mästare i boksigneringar, något som tyder på tålamod och gott sittfläsk eftersom han orkar signera böcker längre sittningar än andra författare på parnassen. Och han får sälja fler böcker än många konkurrenter på grund av detta – men ofta i korta, intensiva perioder med ensamma stunder dessemellan. Pressen har sett honom sitta där ensam och tyckt synd om honom så pass att det förekommit upprop om stöd till den stackars författaren. På dessa signeringsresor åtföljs han för det mesta av hustrun Inger som han gifte sig med 1979.
Som underhållare både på scen och i TV är Björn Hellberg bekant. Mindre känt är att han också blivit bortklippt i två filmer, Per Oscarssons Ebon Lundin från 1973 och 2010 Tova Magnussons Fyra år till fast där finns han faktiskt med i rollförteckningen.
Detta hektiska liv har givetvis resulterat i en del utmärkelser och andra kuriositeter, mest naturligtvis inom tennisvärlden, men han blev 1992 Laholms förste hedersmedborgare och fick samma år en gata uppkallad efter sig, Hellbakken. Trots att han skrivit så många deckare har priser och utmärkelser från den kultursektorn varit på men han har i alla fall fått tidskriften Jurys pris Temmelburken. Gott nog men godare ändå är att han fått pralinen Hellbergare uppkallad efter sig. Dem är smaksatt med punsch och liknar en tennisboll.
En sorts memoar är även den en trevlig godbit om en man som inte vilar på lagrarna utan fortsätter att med liv och lust knega på inom sina intresseområden.
LEIF PETER JONSSON
Björn Hellberg i signeringstagen på Bokmässan 2017. Foto Leif-Rune Strandell