Av Jonas Kihlman
Vulkan, 2017
ISBN 9789188713650, häftad, 326 sidor
Den ena tiggaren efter den andra hittas mördade och stympade i Sigtuna. Inte nog med att de är skändade, vad de utsätts för eskalerar. Det blir äckligare och blodigare för varje kropp som hittas.
Samtidigt hittas en kvinna ihjälfrusen vid Höga Kusten. Ordföranden i World of Child (likheter med World Child Foundation) har ett stort ego. Han anser sig lite förmer och att han därför kan tänja på gränserna.
Det finns flera teman i boken. Och flera parallellhistorier. Våld och övergrepp mot barn, Darknet, maktmissbruk, tiggarproblem och invandring. De olika berättelserna vävs mer eller mindre samman naturligtvis.
De senaste åren har flera författare beskrivit problemet med övergrepp på barn. Några har gjort det på ett bra och inkännande sätt som t.ex. Caroline Engvall. Jonas Kihlman har mest fått det att bli äckligt och vidrigt. Det är det förvisso i Engvalls böcker också, men då känns det på riktigt.
Jag har flera invändningar mot den här boken, inte bara att den innehåller för många korrekturfel. Polisarbetet verkar så taffligt att jag skakar på huvudet. Flera mord, men polisen verkar inte anstränga sig för att fastställa identiteten på de döda tiggarna?? Persongalleriet är förvisso ganska stort, det har jag inga problem med, men att de är så svagt gestaltade gör att ingen av dem känns på riktigt eller kan engagera mig. Att använda Sigtuna som bakgrund är bra, synd då att miljöbeskrivningar nästan helt saknas.
Likaså tror jag författaren har gapat efter lite för mycket. Det har blivit extra allt. Framförallt av det explicita våldet. Jag hade hellre sett en mer koncentrerad historia. Kanske kring den vidrige Malte Severin, barnens räddare enligt honom själv.
NISSE SCHERMAN