Av Leo Benedictus
Consent, 2018
Översatt av Maria Store
[Etta] Sekwa Förlag, 2018
ISBN 978-91-87917-51-6, 281 sidor
Detta är en rätt smart variant på temat bok-i-bok. Här härjar en anonym berättare som ganska snart förvandlas från rätt vanlig smygtittande sociopat till extrem psykopat. Det finns likheter med boken Samlaren av John Fowles (The collector. Översatt av Torsten Blomkvist och utgiven av Wahlström & Widstrand, 1964, filmatiserad av William Wyler året efter). Protagonisten är intellektuellt skarp men frigjord från känslor när han förföljer kvinnor och beskriver sina metoder att komma dem nära, dock inte alltid helt nära.
Han har råd med sin verksamhet eftersom Benedictus försett honom med ett storslaget arv.
Kvinnorna kallas från början ”studieobjekt” men efterhand blir de mer än så samtidigt som den anonyme huvudpersonen får ett allt större behov av att förklara sig, skryta lite och på sitt sätt bli avlastad. Ju äckligare och blodigare hans dåd blir desto fullare blir hans anteckningsbok.
Efter ett tag byter boken fokus i och med introducerandet av en ny berättare som ser saker och ting utifrån. Det är den framgångsrika konsulten Francis, ett av studieobjekten, som just blivit av med jobbet efter att ha blivit anklagad för oegentligheter via ett e-mejl med okänd avsändare. Hennes liv börjar spåra ur när hon inte för gehör för sina krav på upprättelse. Detta utnyttjar vår stalker och författaren utnyttjar de båda karaktärernas ”samspel” till fullo. Ibland blir det så detaljerat att man baxnar, ibland nästan gulligt. Något motiv i egentlig mening redovisas inte utan det man får är viss insikt i hur en sjuk och manipulativ människa kan fungera.
När frukterna av hans handlingar gör att han riskerar att tappa övertaget tar han till ett sista desperat drag och här tar Benedictus fram största skruvmejseln.
Den frilansande journalisten Leo Benedictus skriver ofta för den engelska tidningen The Guardian. Hans första roman hette The Afterparty och kom ur 2011. Låt mig är hans andra.
KARL HJELM