Av Kate Atkinson
A God in Ruins, 2015
Översatt av Anna Strandberg
Massolit Förlag, 2016
ISBN 978-91-7679-045-8, 464 sidor
Kate Atkinson hade stretat i författarfabriken ett tag innan hon till sist uppmärksammades av både kritiker och publik med boken Liv för liv där Ursula Todd levde om sitt liv i all oändlighet. Och det är en mycket intressant bok liksom uppföljaren En gud i spillror där hennes lillebror diktaren Teddy i stället för att bli poet låter sig värvas som pilot i Royal Air Force och lyckas överleva andra världskriget som flygare i Bomber Command.
De två omfångsrika volymerna om familjen Todd är rätt olika. Ursulas krigsupplevelser under blitzen i London handlar mycket om vad som kunde ha blivit annorlunda om ödet inte ingripit. Lite av H. G. Wells Tidsmaskinen dyker upp i minnet under läsningen.
En Gud i spillror berättar om ett liv efter kriget. Teddy inser att han klarat livhanken mot alla odds och nu försöker han göra det bästa av det liv han aldrig trodde att han skulle få. Han får familj och barnbarn men inom honom lever kriget kvar och det ger honom en speciell syn på världen och tillvaron, en syn som på sätt och vis förs vidare till hans efterkommande och påverkar relationer.
Atkinson går in i själen hos mannen som vet med sig att han dödat många människor. Kan en människa med den bakgrunden läka. Kan han någonsin älska på allvar. Han upplever en kall hopplöshet mitt i vetskapen att han lever. Han känner att han tappat den gnista som en gång fick honom att vilja bli diktare. Allt detta och mer därtill skildrar författaren med humoristiskt allvar och stor kännedom om det mänskliga psyket.
Det stora finns i det lilla.
Kate Atkinson erhöll 1995 Whitbreadpriset (som numera döpts om till Costa Novel Award) för sin debutroman I museets dolda vrår. Romanen Liv efter liv fick samma utmärkelse 2013 och nominerades till flera andra priser, och i januari i år fick Atkinson för tredje gången priset för En gud i spillror.
BARBRO LINDBORG