Vid tiden för andra världskriget var Isaac Grünewald vår troligen mest omskrivna konstnär. Hans hustru Sigrid Hjertén stod helt i skuggan av honom. Så gick åren och alltfler insåg att Sigrid Hjertén var det stora geniet av de två. Hon hade fått vänta på berömmelsen för att hon var kvinna. I det gamla svenska bondesamhället fick kvinnorna stå tillbaka för männen. På medeltiden var en dränglön dubbelt så stor som vad man betalade till en piga. Det var muskelkraften som avgjorde.
När Lena Månsson nu kommer med en mycket läsvärd konstbok Konst och andlighet: Mystiker och särlingar i Norden (Artos & Norma Bokförlag) handlar det både om män och kvinnor. Utgångspunkt är geniet Hilma af Klint, vilken hon 2008 ägnade sin konstvetenskapliga kandidatuppsats.
Övriga kvinnor i boken är Violet Tengberg, Victoria Nygren, Anna Berg, Berta Hansson och Helene Schjerfbeck, alla oerhört spännande och intressanta upplevelser. Boken är mycket vackert illustrerad med färgbilder. På omslaget återges Violet Tengbergs Apokalypsen eller Den krönta skapelsen från 1973.
Det är mycket möjligt att Hilma af Klint kommer att räknas som en av världens främsta konstnärer, t ex kanske den första icke-föreställande. Men att man inte fattat hennes betydelse märks t x i standardverket Svenska Konstnärer, så sent som 2005, där hon bestås fyra snåla rader medan t ex undertecknad får hela nitton! “Har utfört goda hamnstycken med motiv från Stockholm” – står det bl a om Hilma.
Min egen favorit bland bilderna är gjord av en man. Hugo Simbergs Sårad ängel hänger på Finlands nationalgalleri. Två truliga, mörkklädda gossar bär på ett par käppar en skinande vit ängel med slokande vingar och ett bandage om pannan. Bilden är både djupt sorglig och lätt tragikomisk. Den har tolkats på en rad sätt. Man har bla tänkt sig att den symboliserar en sjukdom som Simberg just hade övervunnit.
Själv kan jag tänka mig att den stackars ängeln har varit ute och flugit när han fått syn på något upprörande. Kanske är det en elak djävul som gett sig på ett oskyldigt offer. Ängeln har ingripit, fått på nöten och störtat till marken! Nu ser han ut som en besegrad stridstupp som ska plåstras om.
Det är ett roligt sätt att uppleva religionen. Man kan också uttrycka det som baksidestexten:
“Det mest utmärkande för dessa konstnärer är viljan till Sanning, en längtan efter det innersta ljuset och konsten som vägvisare till det gudomliga.”
Konst och andlighet är en alldeles underbar bok både för den konstintresserade och den som längtar till Gud och den religiösa världen.